• Anonym (Förvirrad)

    Hon blev gravid efter första träffen

    Gick på en dejt med en kvinna med målet att lära känna henne. Vi hade en trevlig första dejt som slutade med sex. På grund av tidsbrist gick det tre veckor tills nästa träff. Hon berättar då att hon är gravid och tänker behålla barnet. 

    Det kom så klart som en chock. Jag känner mig långt ifrån redo att skaffa barn under dessa förhållanden. Hon var säker på att hon tänkt behålla det och hoppades på att vi skulle lära känna varandra. 

    Just då och även nu känner jag bara panik. Har svårt att landa i det hela. Jag var tydlig med att jag inte var arg på henne och har förståelse för henne beslut men att det är ett väldigt stort beslut som tas utan mig vilket gör att det kommer bli omöjligt att bygga ett förhållande under dessa omständigheter. 

    Vart går man här ifrån?


    Har ni några tips och råd till en förvirrad själ?

  • Svar på tråden Hon blev gravid efter första träffen
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Nå) skrev 2025-03-16 14:15:39 följande:
    Det här är ett scenario du behöver föreställa dig från det perspektivet att det är ditt barn. Just nu verkar du låst. 
    Inte låst men har landat i att jag inte är pappa förens ett faderskapstest visar på det. När det väl sker så är jag pappa. 

    Jag tänker leka familj med en okänd kvinna innan dess. Det är för mycket som inte stämmer.
  • Anonym (Nå)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-03-16 14:21:47 följande:
    Inte låst men har landat i att jag inte är pappa förens ett faderskapstest visar på det. När det väl sker så är jag pappa. 

    Jag tänker leka familj med en okänd kvinna innan dess. Det är för mycket som inte stämmer.

    Hon är inte mamma förrän barnet är född heller. Alla faktorer är oförutsägbara i det här läget.


    Du behöver inte leka familj, du behöver nog inta en viss hållning där du förväntar dig att allt är som det ska var och blir som det var meningen att bli. Skapa en relation med kvinnan. Visar det sig att det inte är ditt barn så finns det inget som tvingar dig att upprätthålla den relationen.

    Ska man blicka in i framtiden så kan en annan man likväl ta din plats som pappa till ditt barn och fadersfigur om du inte engagerar dig tillräckligt. Allt är osäkert, ditt engagemang verkar osäkert.

    Ska man blicka ännu längre in i framtiden så kanske barnet även blir bitter och tycker att det är rätt och riktigt att du ruttnar bort på hemmet. Det är upp till dig.

  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Nå) skrev 2025-03-16 14:31:01 följande:

    Hon är inte mamma förrän barnet är född heller. Alla faktorer är oförutsägbara i det här läget.


    Du behöver inte leka familj, du behöver nog inta en viss hållning där du förväntar dig att allt är som det ska var och blir som det var meningen att bli. Skapa en relation med kvinnan. Visar det sig att det inte är ditt barn så finns det inget som tvingar dig att upprätthålla den relationen.

    Ska man blicka in i framtiden så kan en annan man likväl ta din plats som pappa till ditt barn och fadersfigur om du inte engagerar dig tillräckligt. Allt är osäkert, ditt engagemang verkar osäkert.

    Ska man blicka ännu längre in i framtiden så kanske barnet även blir bitter och tycker att det är rätt och riktigt att du ruttnar bort på hemmet. Det är upp till dig.


    Mitt engagemang är baserat på omständigheterna. Hade det varit en partner så hade jag varit exalterad. Mitt engagemang kommer när jag vet att jag faktiskt är pappan. Det finns inget som tvingar mig att upprätthålla relationen mot mamman tills dess.

    Barnet har rätt till båda föräldrar i Sverige. Visar det sig vara mitt barn så kommer jag lägga ned mitt liv och själ i ungen, inte mamman. Det är toppen om mamman går vidare med tanke på att jag faktiskt inte vill ha en relation med henne. Planerar själv att hitta en annan partner till framtiden. 

  • Anonym (Erika)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-03-16 14:37:41 följande:

    Mitt engagemang är baserat på omständigheterna. Hade det varit en partner så hade jag varit exalterad. Mitt engagemang kommer när jag vet att jag faktiskt är pappan. Det finns inget som tvingar mig att upprätthålla relationen mot mamman tills dess.

    Barnet har rätt till båda föräldrar i Sverige. Visar det sig vara mitt barn så kommer jag lägga ned mitt liv och själ i ungen, inte mamman. Det är toppen om mamman går vidare med tanke på att jag faktiskt inte vill ha en relation med henne. Planerar själv att hitta en annan partner till framtiden. 


    Och för att det ska funka i framtiden så måste ni ha en god relation? den bygger inte på samtal hos familjerätten. Just nu tar du inte ditt ansvar. 


    Frågan är varför hon skulle anklaga just dig för att vara pappa? 


    När jag blev gravid på ett liknande sätt så fanns det ju bara med EN person på förlossningen, barnets pappa, det fanns bara med en person på ultraljuden, barnets pappa. Frågan är vilken störd individ som skulle ta med en man på dessa unika tillfällen om det fanns flera tänkbara kandidater? 


    Du känner inte kvinnan och du är dessutom mycket tydlig med att du inte vill lära känna henne. Du är dömande mot henne och det är inte något man ägnar sig åt om man utgår från barnets bästa. Du pratar om juridik. Barn är i första hand inget juridiskt. Barn behöver trygghet, kärlek och så vidare. Att ni är överens. Om ni bråkar kommer det gå ut över barnet. 


    Men du kan välja att träffa barnet ibland bara och det kanske är det som är din ambition och då funkar det ju att hysa agg mot mamman och bara dyka upp lite ibland. Men vill du ha ett barn som när den är 9-10 månader ropar efter sin pappa så krävs det betydligt mer av dig. 


     

  • Anonym (Nå)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-03-16 14:37:41 följande:

    Mitt engagemang är baserat på omständigheterna. Hade det varit en partner så hade jag varit exalterad. Mitt engagemang kommer när jag vet att jag faktiskt är pappan. Det finns inget som tvingar mig att upprätthålla relationen mot mamman tills dess.

    Barnet har rätt till båda föräldrar i Sverige. Visar det sig vara mitt barn så kommer jag lägga ned mitt liv och själ i ungen, inte mamman. Det är toppen om mamman går vidare med tanke på att jag faktiskt inte vill ha en relation med henne. Planerar själv att hitta en annan partner till framtiden. 


    Du kommer att bli pappa. Ingen tvingar dig till något. Du gör vad du vill med råden du får. Precis vad du vill. Vill du flytta till Ibiza och jobba som bartender så står det dig fritt fram att göra det.

    Vill du däremot ha en relation med ditt barn så borde en normalintelligent person förstå att det innefattar en (god) relation med mamman. 


    Som någon nämnde så verkar du bara betrakta saken juridiskt. 

  • Anonym (Julia)
    Anonym (Erika) skrev 2025-03-16 10:38:52 följande:

    Du kände dina ex? 


    Du valde att skaffa barn med dessa. Nycklar är inte det viktiga här. Det jag menar är att kontakten ska bli smidig. Man kanske vill träffa barnet oftare än det man bestämmer i familjerätten. Det har man inte rätt till, lagligt. 


    Det är väl roligare om man kan ringa barnets mamma som ska med barnet på babysim och bli medbjuden än att bara veta att om 2 dagar får du träffa barnet igen. Det finns inget lagstöd som styrker att han ska få träffa barnet spontant. Misstänker att dina ex var med från start när barnen kom också. 


    Jag tänker på barnet här, att ha en förälder inbokad som BVC eller förskolan är inte naturligt. Men det är det lagen ger rätt till, inte ett spontant föräldraskap där man känner själv. Känner du mamman och mamman behöver vila och barnet är 2 månader, det är större chans att mamman ber om avlastning av pappan då om dom känner varandra. Om dom inte känner varandra så kommer han ses som en person som får träffa barnet på bestämda tider och så kommer mamman fråga sina föräldrar eller vänner istället. Inte släppa in en främling. 


    Men herregud, återigen så utgår du bara från din situation.


    Jag kände mina ex väldigt väl men bara för att man känner någon betyder det INTE att man vill att han ska ha tillgång till ens hem och komma och gå som han vill. Mitt första barns pappa var jag förlovad med och tillsammans med i flera år , vi var tonåringar när vi träffades och fick barn. Han var med på förlossning och babysim och allt sånt . Och han slog mig under nästan hela relationen.

    Jag lämnade till slut innan barnet var 1 år och jag kan säga att jag skulle hellre ätit upp min sko än att ge honom nycklar till mitt hem precis efter att vi hade gjort slut. Och kom inte med att det är något extremt ovanligt , det är tyvärr inte jätteovanligt med våld i nära relation och det finns många andra anledningar också till att man inte vill ha sitt ex springande i sitt hem eller kanske inte ens med på babysim och allt du pratar om. 


    Och ja det underlättar om man är vänner eller iallafall inte ovänner men man måste inte springa in och ut i varandras hem och gå på babysim tillsammans om man inte vill , man kan samarbeta om ett barn utan allt det. Pappan får kanske acceptera att han inte kan vara med hela tiden precis i början utan att det blir sen när barnet är lite äldre. Han har lika stor rätt till sitt barn som mamman oavsett vad hon tycker om honom och barnet har rätt till sin pappa.

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Erika) skrev 2025-03-16 14:46:09 följande:

    Och för att det ska funka i framtiden så måste ni ha en god relation? den bygger inte på samtal hos familjerätten. Just nu tar du inte ditt ansvar. 


    Frågan är varför hon skulle anklaga just dig för att vara pappa? 


    När jag blev gravid på ett liknande sätt så fanns det ju bara med EN person på förlossningen, barnets pappa, det fanns bara med en person på ultraljuden, barnets pappa. Frågan är vilken störd individ som skulle ta med en man på dessa unika tillfällen om det fanns flera tänkbara kandidater? 


    Du känner inte kvinnan och du är dessutom mycket tydlig med att du inte vill lära känna henne. Du är dömande mot henne och det är inte något man ägnar sig åt om man utgår från barnets bästa. Du pratar om juridik. Barn är i första hand inget juridiskt. Barn behöver trygghet, kärlek och så vidare. Att ni är överens. Om ni bråkar kommer det gå ut över barnet. 


    Men du kan välja att träffa barnet ibland bara och det kanske är det som är din ambition och då funkar det ju att hysa agg mot mamman och bara dyka upp lite ibland. Men vill du ha ett barn som när den är 9-10 månader ropar efter sin pappa så krävs det betydligt mer av dig. 


     


    TS kan självklart inte träffa sitt barn och strunta fullständigt i mamman. Det hoppas jag att han förstår.

    Men förklara varför TS inte skulle kunna utveckla en bra relation till sitt barn, bara för att han avvaktar tills faderskapet är fastställt. Det kan göras så snart barnet är fött. Därefter kan han börja engagera sig i barnet om det är hans.

    Varför skulle mamman ljuga om faderskapet? Tja, det finns kvinnor som gör det. Annars skulle inte en del barn senare upptäcka att de har "fel" pappa.

    TS dejt kanske bara har haft sex med TS de senaste månaderna, dvs är helt säker på att han är pappa. Eller så har hon haft sex med flera, men hoppas att TS ska vara pappa, för att han är den mest lämpliga / vettiga? Sånt händer.

    De flesta kvinnor gör inte så, men TS kan inte vara säker.

    Han behöver varken vara med på ultraljud eller förlossning för att senare bli en bra pappa. Det kommer ändå aldrig att bli som om de levde ihop, eftersom de inte är ett par. Mamman kommer vara den främsta anknytningspersonen samt boendeföräldern, åtminstone de första åren. Vem som än är pappa, kommer ändå ha gott om tid de närmaste åren att utveckla ett fungerande samarbete med mamman och vara en närvarande pappa hela barnets uppväxt.
  • Anonym (Julia)
    Anonym (Nå) skrev 2025-03-16 14:53:30 följande:

    Du kommer att bli pappa. Ingen tvingar dig till något. Du gör vad du vill med råden du får. Precis vad du vill. Vill du flytta till Ibiza och jobba som bartender så står det dig fritt fram att göra det.

    Vill du däremot ha en relation med ditt barn så borde en normalintelligent person förstå att det innefattar en (god) relation med mamman. 


    Som någon nämnde så verkar du bara betrakta saken juridiskt. 


    Att inte vara ovänner och kunna samarbeta är en sak. Och det är absolut en fördel att vara vänner och kunna ta en fika tillsammans också till exempel.  Jag är vän med båda mina ex som jag har barn med nu. Men ni här i tråden verkar ju se ?en god relation? som att man måste kunna komma och gå som man vill hemma hos varandra , ha nycklar till varandra och allt möjligt och nej en sån relation behöver man inte ha.

    Det kan också bli fel om båda eller den ena träffar en ny. Tänk om han har en sån relation med mamman, sen träffar han en ny, mamman blir sur och kanske använder barnet emot honom. Det är bättre att hålla det på en normal nivå med normala gränser från början isåfall om han inte vill bli tillsammans med mamman.  


    Att jag är vän med mina ex innebär förresten också att jag har respekterat deras partner , jag har ätit middag och fikat med båda och bjudit både pappan och flickvän på mina yngre barns dop och barnkalas. Men jag kan säga ganska säkert att flickvännen nog inte skulle uppskatta om jag tyckte att jag skulle ha nycklar till deras hem och springa in och ut där som jag vill och min sambo skulle inte vilja ha mina ex springande här. 

  • Anonym (Julia)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-16 15:54:04 följande:
    TS kan självklart inte träffa sitt barn och strunta fullständigt i mamman. Det hoppas jag att han förstår.

    Men förklara varför TS inte skulle kunna utveckla en bra relation till sitt barn, bara för att han avvaktar tills faderskapet är fastställt. Det kan göras så snart barnet är fött. Därefter kan han börja engagera sig i barnet om det är hans.

    Varför skulle mamman ljuga om faderskapet? Tja, det finns kvinnor som gör det. Annars skulle inte en del barn senare upptäcka att de har "fel" pappa.

    TS dejt kanske bara har haft sex med TS de senaste månaderna, dvs är helt säker på att han är pappa. Eller så har hon haft sex med flera, men hoppas att TS ska vara pappa, för att han är den mest lämpliga / vettiga? Sånt händer.

    De flesta kvinnor gör inte så, men TS kan inte vara säker.

    Han behöver varken vara med på ultraljud eller förlossning för att senare bli en bra pappa. Det kommer ändå aldrig att bli som om de levde ihop, eftersom de inte är ett par. Mamman kommer vara den främsta anknytningspersonen samt boendeföräldern, åtminstone de första åren. Vem som än är pappa, kommer ändå ha gott om tid de närmaste åren att utveckla ett fungerande samarbete med mamman och vara en närvarande pappa hela barnets uppväxt.

    Det hände en vän till mig , han har ett barn sen innan och hade bara haft avbrutet samlag med tjejen (som jag också känner). Hon ville att han skulle engagera sig under graviditeten och allt möjligt fast han trodde inte att barnet var hans. Sen när barnet föddes sa han att han var nästan säker på att det inte var hans för hans dotter är en kopia av honom och det här barnet liknade inte honom alls. Han gjorde faderskapstest och det var inte hans barn. 


    Och ja jag håller med om att pappan kan bli en bra pappa även om han inte är med på förlossning och ultraljud och allt sånt. Det naturliga är såklart att barnet är med mamman i början (har själv ammat mina i 2-3 år) men sen finns det många år som pappan kan vara med lika mycket som mamman. Man behöver inte leka familj under graviditeten och första tiden för att det ska bli bra sen. 

  • Anonym (Pojke)

    Varför får du panik och gnäller som ett barn? 
    Du har valt att dejta det slutade med sex utan skydd vad tror du skulle hända? Ta ditt ansvar mannen. Hur gammal är du? Var du tvungen, har hon våldtäkt dig? 

    Det finns många konsekvenser när det gäller sex mellan en man och en kvinna och du borde veta det innan. 

    Du bör vara glad istället, det finns folk som söker barn men kan inte få du kommer få barn och du gnäller. 
    Du har ingen aning vad det barnet blir eller hur det ska förändra ditt liv. 

Svar på tråden Hon blev gravid efter första träffen