Helt chockad

Ni får ha semester med barnen på varsitt håll. Att du och mannen skulle hålla en fasad inför barnen blir bara jobbigt för dem och även för er såklart. 

Hon behöver veta om er gemensamma sons situation tycker jag. Din vuxne son kanske inte är aktuell att ta upp i ett första möte. 

Håll i så fall mötet formellt och ägna er åt rent praktiska frågor.
Men orkar du möta henne så här snabbt på?

Jag förstår att du är i chock!! Men när en tid har gått kommer du säkert känna att det var det bästa ändå, om någon har så lätt att släppa allt för en ny person så är han ändå inte värd att hålla fast vid.

Hans nya verkar helt ha tappat huvudet hon också om hon tänker släpa hit sin man och sina barn bara för att dra igång en skilsmässa. Så lurad han kommer känna sig! Så fruktansvärt. Han kanske hade velat stanna kvar i Tyskland med den vetskapen. Då hade hon fått väldigt svårt att få barnen med sig till Sverige nämligen. Men det är väl det hon har räknat ut. 

Jag skulle inte förutsätta att hon kommer att prioritera ert gemensamma barn alls. Som tur är sa du att ert barn var tonåring och en tonåring får bestämma själv var han vill bo i stort sett. Hon har fullt upp med en kommande skilsmässa, tvist om barnen och deras boende mm. Det kommer bli kaotiskt de närmaste åren, troligtvis.

Sitt lugnt i båten och låt din exman rodda ALLT. Han har tagit på sig det här och då får han fixa det så att det blir bra för alla parter. Du har ju ditt på det torra med din egen lägenhet och allt. Så bra. 

Och jag skulle skippa semester med den mannen. Varför ska han få fortsätta leka familj när han har valt bort dig? 

Nej, boka något fint åt bara dig och din tonåring och njut av sommaren så gott ni kan. 

Barnen vet redan att han har lämnat mig, jag bad honom berätta samma dag eftersom jag inte känner att jag skulle kunna hålla masken utan att vara ledsen. De vet dock inte att det finns en ny kvinna med en egen familj som är orsaken. Semestrarna är redan bokade, avtalade med barnen och så vidare. Den ena är en bilsemester, som jag tyvärr inte kan genomföra själv, den andra kanske jag kan åka med barnen själv på istället.

jag känner inte att jag har så mycket val annat än att träffa henne så fort som möjligt. Jag har funderat på om vi ska boka en tid hos en familjeterapeut senare. Men det kanske är läge att göra det redan nu? Jag har fått honom att skriva ihop en lista tillsammans med mig med saker som jag önskar oss som han har gått med på, till exempel att inte flytta ihop med henne på ett år och att vänta ett halvår med att berätta om den nya kvinnan
att han fortsättningsvis ska ha nära kontakt med och ansvara för kontakten med stora barnet som är hans bonusbarn. Att vi är vaksamma på att tonåringen inte spelade ut oss mot varandra och lite andra saker i samma anda.

jag tror jag önskar så himla mycket att någon skulle skriva att han kommer tillbaka men det kommer han inte att göra 😢 mitt huvud fattar men inte mitt hjärta

?Den nya kvinnan bor med man och två barn i ett annat land, de ska flytta hit i augusti och hennes man vet att hon inte vill vara med honom men inte att min man väntar här så att säga.?

Jag är inte så mycket för att lägga mig i andras liv när det gäller otrohet som inte tvunget kommer få några konsekvenser, men här kommer det ju att avslöjas oavsett. Jag hade nog talat om det för denna stackars make innan han lämnar hela sitt liv med sin otrogna fru som redan planerar sitt nya liv. Att han vet att hon inte vill vara med honom är din mans version, som han fått av henne. Det behöver inte vara sant. Sedan menar jag inte att du ska ta tillbaka honom om flytten inte blir av. 

Om den tyska kvinnans man ändå tycker det är bra att flytta till Sverige för sitt arbetes skull, åtminstonde under några år, så är ju flytten frid och fröjd.

Man får bara hoppas att hon verkligen har berättat för sin man att hon inte längre vill vara tillsammans med honom, så att han flyttar på riktiga premisser! Men det är inte ditt ansvar, TS, du har nog med ditt nu.

Det är så orättvist, den som är otrogen och redan planerat sin skilsmässa, har ett stort känslomässigt försprång. Han har hunnit bearbeta situationen och framtiden en del. Medan du står helt handfallen inför både den känslomässiga omställningen och alla praktiska förändringar, du behöver tid och andrum att landa. 

Kanske kan du dröja lite med att träffa kvinnan? Åtminstone ett par veckor? Det är ju faktiskt din före detta partner som har ansvar för att er gemensamma son inte far illa. Du kommer säkert att påminna honom om att vara försiktig med sonen, ni hade ju redan börjat prata om hur det ska bli. Sedan kanske ni behöver mötas längre fram, men hon kommer ju inte att involveras med sonen på ett tag, så det kanske kan dröja tills du har fått grepp om tillvaron?

Jättebra att du har fått en samtalskontakt för egen del! Att kunna ventilera det som kommer upp med en förhoppningsvis klok person. Utan att censurera och själv behöva vara jätteklok och samlad. 

Jag undrar om det är så klokt att åka på semester tillsammans? Det kan bli väldigt upp och ner känslomässigt och dina barn känner av stämningen. Men det är bara du som känner alla inblandade, och som kan avgöra vad som är vettigt. Hur det skulle fungera. 

Det kommer att dröja åtminstone två veckor innan hon är här så att jag kan träffa henne. Jag ska fundera på saken. Vill bara inte riskera att stå på väg in på lektion och få en gråtattack för att hon dyker upp...

Semestern...ja, kanske ska jag bara avvakta och se. Det lockar inte att sitta i bil med honom i flera dygn även om jag helst av allt vill ha tillbaka honom. Kanske bara ska släppa tankarna på det tills dess, det är ändå 3 månader dit. 

Nu har jag meddelat närmsta kollegor och chef i alla fall och JA, fan vad det är orättvist att bli inslängd i den här skiten! Jag jobbar mest på distans så jag måste liksom skriva uttryckligen till dem men de är stöttande och kommer att hjälpa till att avlasta lite nu när jag inte kan tänka. Har bokat tid på vårdcentralen för att förhoppningsvis få några sömntabletter för jag blir galen av att inte sova och har skrivit till vår gamla familjeterapeut för att se om hon har tid. Mer än så här kan jag inte göra nu tror jag. 

Jag förstår att du är chockad och jag tycker att du ska ta ett steg tillbaka och börja se över hur du ska gå vidare och då inte på din mans premisser.

För snart ett år sedan kom min man sedan 34 år hem och berättade att han ville skiljas. Vi hade inte haft det jättebra efter att han varit otrogen några år tidigare, så det var väl inte en jättechock, men lite chockad blev jag ändå. Det han inte berättade då var att han träffat någon annan, blivit kär, blandat in våra barn i relationen för att förbereda för ny familj etc etc.

Efter ett tag fick jag en ganska bra bild över hur det gått till, även om jag fortfarande inte vet hela sanningen.

Han träffade henne och blev kär och började planera för hur de skulle flytta ihop och bilda bonusfamilj tillsammans. Han tog med våra barn för att lära känna henne och hennes barn. Och krävde att våra barn inte berättade för mig. Han hade också möten med släktingar till mig där han berättade att han träffat någon annan och att han skulle skilja sig från mig. Allt bakom min rygg.

Men han gick för fort fram. Det visade sig att kvinnan han var kär i, inte var kär i honom och hon ville inte ens ha en relation med honom. Hon är dessutom 20 år yngre.

För några månader sedan separerade vi. Jag och våra barn flyttade och de bor nu enbart med mig. De vill överhuvudtaget inte bo hos honom alls. Det beror inte enbart på all otrohet, lögner och svek utan också på en alkoholkonsumtion som skapat stora problem och att de inte känner sig trygga med honom. Han har fått en svår depression och säger att det här, skilsmässa och separation, inte alls var vad han ville.

Jag å min sida börjar må bra. Det har varit ett riktigt svårt år och är fortfarande jobbigt på många sätt, men jag börjar må bra. Och jag börjar se mitt värde och sätta gränser för hur jag vill bli behandlad och inte. Det kanske blir så att jag blir ensam resten av mitt liv, men då får det bli så. Att gå tillbaka till honom eller någon annan som behandlar mig på det sättet är aldrig mer aktuellt. Jag är värd mycket mer än så!

Du är i chock nu. Låt det ta tid att ta in, du kanske inte ens kommer att kunna ta in allt eller förstå allt. Ta dig tid för dig och se till att fatta ett beslut som blir bra för dig och dina barn. Din make kommer inte ens i andra hand. Och när han landar och troligtvis inser att han gjort helt fel, fundera över vad du är värd och gå inte tillbaka till honom igen!

Ush , vad ledsamt . Min pappa stack t brasilien med en brasilianska han träffat bara sådär .... var borta länge , hörde knappt av sig ... slutade med att hon bara ville ha pengar egentligen och försörjning av sina ungar ... så hon fick vackert åka tillbaka t brasilien med ungarna sen .
Min mamma och hans vänner försökte tala honom till rätta men ingen nådde fram .. jag misstänker att han är bipolär och fått en sån knäpp . Jag är själv bipolär och gjorde mycket tokgrejjer när jag var yngre ....