Helt chockad

Ja jag hoppas ju att han ska ändra sig. Vi bor inte ihop så när pappren lämnas in går skilsmässan igenom direkt. För mig är ett äktenskap ett oerhört stort steg, jag har svårt att kassera det direkt för att han fått en flipp. Men ja, jag kanske bara borde skicka in pappren nu?känns som om jag ger honom kontroll på något konstigt sätt bara. Men det är kanske bara mitt hopp som spelar mig ett spratt.

Det tar lång tid att ge någon förtroende och börja räkna med någon som sin livskamrat. Att ändra det går inte i en handvändning, det är en känslomässigt svår process som tar tid, månader.

Det klart att du önskar att detta aldrig hänt och att allt kunde vara som vanligt igen. Ha tålsmod med de känslorna, det är ju för att du har en riktig anknytning till honom som du behöver gå igenom detta. 

Gör det som är lättast för dig just nu. (Om du inte lovat exet att lämna in dom snabbt.)

Den enda trösten är att om några månader känns det troligen bättre.

Barn som ör äldre blir lika bestörta som yngre vid en skilsmässa mellan föräldrarna. Så fint att din son kan få ur sig sin besvikelse och sorg! Annars är det ju risk att han lever ut det på annat sätt. Försök att få exet att förstå att det är bra att sonen uttrycker sig och inte agerar ut!

Ni har barn jnder 16 så då har ni 6 månaders betänketid. Att ni inte bor ihop är irrelevant.

Jag har varit i din situation. Långt äktenskap med barn. Exmaken hade en affär och ville skiljas. Han hade aldrig nämnt att han inte var lycklig i förhållandet, men sa att han ville skiljas oavsett hur det gick med den nya.
Jag ville ge förhållandet en chans, sedan familjen. Han var ovillig. Det slutade med att jag var tvungen att distansera mig från honom. Han undvek mig, klarade inte möta det han hade hade ställt till med.
Han hade en helt orealistisk bild av hur det skulle bli mellan mig och honom. Han behandlade mig väldigt illa, men trodde att jag skulle finnas kvar för honom. Han förväntade sig inte att barnen skulle ta skada eller att deras förhållande skulle påverkas. 
Det tog slut med tjejen och han har stora problem med barnen. Han är nu ångerfull men är väldigt omogen och självcentrerad. Jag ser honom på ett helt annat sätt nu.
Jag har gått genom så mycket smärta men är på väg uppåt. Jag ville som du rädda förhållandet först. Sedan när det inte gick tänkte jag mig att det skulle gå att hålla ihop familjen på något sätt. När det inte gick så fick jag bara bestämma mig för att klippa banden. Oerhört svårt och smärtsamt, men jag är glad att jag gjorde det. Jag fick bara försöka acceptera att förhållandet inte var som jag trodde och att han var, eller hade blivit någon annan som jag inte kunde respektera eller lite på. Jag jobbar nu med att bygga upp mitt nya liv omgiven av människor som värderar mig. 
Vad vill jag säga med detta? Du är precis i början av en lång och ganska smärtsam resa. Det är oerhört grymt att behandla någon som han har behandlat dig, bara slängt bort dig, bytt ut dig som om du vore utbytbar. Det är sannolikt inte ett moget eller genomtänkt beslut. Du kommer att må bättre av fokusera på dig och barnen. Det finns människor som aldrig skulle kunna göra vad han har gjort. Människor med samvete, som ser andras djupare behov och som känner ansvar för de som älskar och litar på en. Sök dig dit!

Jag har också genomgått en skilsmässa med barn hus bilar hund katt. 

jag grubblade sönder mig själv. beskyllde mig själv var förtvivlad. 

du kan grubbla skrika i förtvivlan du kan vända ut och in på hela ert förhållande men du kommer aldrig att förstå eller få en helhet.  

man behöver en tid för återhämtning och accepterande 
men det bästa man kan göra det är att inte fastna i det förflutna. Man gör lätt det. Jag gjorde det och kan än idag få jobbiga tankar. Det är 24 år sedan vi skilde oss.  

 

Du tog ju första steget till separation redan för fyra år sedan, så är du egentligen förvånad?

Du tog ju första steget till separation redan för fyra år sedan, så är du egentligen förvånad?

Det gjorde jag iofs inte. Läs gärna vad jag har skrivit. Skulle jag sätta hans önskan om att bo ihop före barnens hälsa tänker du? Förstår du vad det gör med ett litet barn att bo med ett syskon som hela tiden skadar sig själv, har skrämmande utbrott, skär sig blodig? Skulle jag ha flyttat på det äldre barnet tänker du och prioriterat mannen? 
Massor av människor lyckas bo i olika lägenheter ett tag utan att tro att det är en skilsmässa. 

Du gör självklart som du vill, men de flesta som separerar eller flyttar isär skiljer sig så småningom. 

Ang ditt barn så ska du ta kontakt med socialen och bup.