• Anonym (Hon)

    Rätt att bli upprörd? Testamente-fråga

    Ponera att din partner sen tre år ska genomgå en stor och riskfylld operation och pga detta har hen skrivit testamente. Du får veta att hen testamenterar precis allt till sina omyndiga barn, inklusive djuren.

    Tar du illa vid dig?

  • Svar på tråden Rätt att bli upprörd? Testamente-fråga
  • Anonym (Hon)
    Anonym (J) skrev 2025-05-20 17:37:05 följande:
    Men står man varandra nära, har ett liv tillsammans så är kanske testamenete och planering inför döden något man pratar om och diskutterar
    Och han känner till testamentet och vad som står i det. Jag är inte intresserad av någon input, det är mitt liv, mina pengar. Jag är bara strax över 30 och har antagligen många år innan vi når dit, jag vill bara säkra upp barnens framtid då exmaken är skyldig mig en stor summa pengar som jag inte vill riskera att han kan behålla.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 17:47:38 följande:
    Och det kanske inte personen gör heller. Poängen var att det inte behöver handla om att man tänker på just pengar. Utan om någon personen är besviken pga ett testamente, OM, så kanske det inte är pga pengarna i sig.
    Pengar är det enda av värde jag har att ge. Möblemanget är nyinköpt och knappast något någon kommer kriga om. Det kan gå till företag som hjälper nyanlända eller nåt.

    Han vet vad jag känner för honom, ett testamente ändrar inte det. Han är en vuxen människa som är ansvarig för sitt eget liv. Allt jag har som kan gynna barnens framtid ska gå till dem.
  • Anonym (…)
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 17:46:15 följande:
    Enligt dig kanske, men tvivlar på att lagen håller med där. Vad som närmast kan klassas som ett smeknamn ("våra barn") har jag väldigt svårt att tro är juridiskt bindande.
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 17:46:15 följande:
    Enligt dig kanske, men tvivlar på att lagen håller med där. Vad som närmast kan klassas som ett smeknamn ("våra barn") har jag väldigt svårt att tro är juridiskt bindande.


    Nej inte enligt mig, utan enligt svenska språket. Finns inga andra innebörder av ordet våra. 


    Och dessutom ang. det juridiska så skrev jag kanske att man inte har rätt att testamentera bort det då. Har inte sagt att det säkert är så.

    Men jag kan förstå om man blir besviken om man i ett kärleksförhållande kallar det för våra och sen visar det sig att personen ser till att man kanske aldrig får se dem mer.

  • Anonym (…)
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 17:54:25 följande:
    Pengar är det enda av värde jag har att ge. Möblemanget är nyinköpt och knappast något någon kommer kriga om. Det kan gå till företag som hjälper nyanlända eller nåt.

    Han vet vad jag känner för honom, ett testamente ändrar inte det. Han är en vuxen människa som är ansvarig för sitt eget liv. Allt jag har som kan gynna barnens framtid ska gå till dem.
    Ja och om man blir besviken så kanske det inte handlar om pengarna i sig var min tanke. Men om han vet vad du känner så är det väl inget problem då.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (?) skrev 2025-05-20 17:56:48 följande:
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 17:46:15 följande:
    Enligt dig kanske, men tvivlar på att lagen håller med där. Vad som närmast kan klassas som ett smeknamn ("våra barn") har jag väldigt svårt att tro är juridiskt bindande.


    Nej inte enligt mig, utan enligt svenska språket. Finns inga andra innebörder av ordet våra. 


    Och dessutom ang. det juridiska så skrev jag kanske att man inte har rätt att testamentera bort det då. Har inte sagt att det säkert är så.

    Men jag kan förstå om man blir besviken om man i ett kärleksförhållande kallar det för våra och sen visar det sig att personen ser till att man kanske aldrig får se dem mer.


    De är inte barn, vi har aldrig sagt "våra katter", däremot har jag flera gånger kallat dem barnens katter och om jag måste välja så prioriterar jag deras kärlek till dem högre.


    Varenda uttalande är inte juridiskt bindande, jag har aldrig menat att djuren är hans och iom att vi räknas som särbo skulle han inte ens ha rätt till dem vid separation. Jag står på allt gällande dem och han har inte betalat något för dem. I det läget har jag ironiskt nog mer rätt till hans katt än han till mina, för han kallar den rakt ut för min och jag har betalat massor till och för den.

  • Anonym (J)
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 17:54:25 följande:
    Pengar är det enda av värde jag har att ge. Möblemanget är nyinköpt och knappast något någon kommer kriga om. Det kan gå till företag som hjälper nyanlända eller nåt.

    Han vet vad jag känner för honom, ett testamente ändrar inte det. Han är en vuxen människa som är ansvarig för sitt eget liv. Allt jag har som kan gynna barnens framtid ska gå till dem.
    Vad är han arg över? Att du inte testamenterat pengar till honom eller att du skrev testamente utan att prata med honom? 
  • Anonym (Hon)
    Anonym (J) skrev 2025-05-20 18:46:40 följande:
    Vad är han arg över? Att du inte testamenterat pengar till honom eller att du skrev testamente utan att prata med honom? 
    Att han inte är med i det, att det skrevs öht har han inte sagt något om.
  • Anonym (K)
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 18:04:59 följande:

    De är inte barn, vi har aldrig sagt "våra katter", däremot har jag flera gånger kallat dem barnens katter och om jag måste välja så prioriterar jag deras kärlek till dem högre.


    Varenda uttalande är inte juridiskt bindande, jag har aldrig menat att djuren är hans och iom att vi räknas som särbo skulle han inte ens ha rätt till dem vid separation. Jag står på allt gällande dem och han har inte betalat något för dem. I det läget har jag ironiskt nog mer rätt till hans katt än han till mina, för han kallar den rakt ut för min och jag har betalat massor till och för den.


    Men vad är det han är missnöjd över?
  • Anonym (J)
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 18:48:21 följande:
    Att han inte är med i det, att det skrevs öht har han inte sagt något om.
    Då får du vara tydlig mot honom.  Dina tillgångar ska till dina barn.  Du bestämmer över dina tillgångar och ditt testamente. 
  • EpicF
    Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 16:59:25 följande:
    Bryr man sig inte om sin partner för att man prioriterar sina barns framtid?
    Det är väl på tiden att du dumpar din omogna kille. Du är den som skriver testamente så att barnen arver. Egentligen så behöver du inte det då dina barn arver dig direkt. Varken din exman eller kille arver dig. 
Svar på tråden Rätt att bli upprörd? Testamente-fråga