Anonym (Hon) skrev 2025-05-20 18:04:59 följande:
De är inte barn, vi har aldrig sagt "våra katter", däremot har jag flera gånger kallat dem barnens katter och om jag måste välja så prioriterar jag deras kärlek till dem högre.
Varenda uttalande är inte juridiskt bindande, jag har aldrig menat att djuren är hans och iom att vi räknas som särbo skulle han inte ens ha rätt till dem vid separation. Jag står på allt gällande dem och han har inte betalat något för dem. I det läget har jag ironiskt nog mer rätt till hans katt än han till mina, för han kallar den rakt ut för min och jag har betalat massor till och för den.
Vadå om du måste välja? Varför skulle du vara tvungen att välja?
Som sagt så vet jag inte exakt juridiken och vad som skulle bli bindande om det skulle ställas på sin spets. Men att först kalla dem för era barn så sinsemellan i ett kärleksförhållande och sen ser du till att han kanske aldrig får se dem igen då kan jag förstå att man blir ledsen och besviken. Oavsett vad som gäller juridiskt.
Men egentligen förstår jag inte vad det spelar för roll att vi diskuterar det här. Om din partner är besviken och anser att du prioritet bort honom/inte bryr sig om honom/finns för lite kärlek eller vad detta nu möjligtvis kan handla om, så är han ju fri att tex lämna. Oavsett vad för argument någon i tråden har om vad som är OK att skriva i testamente.