• Anonym (Funderar)

    Ätstörd

    Måste man alltid behandla ätstört beteende, även vid normalvikt? Tänker om det är hanterbart och man mår mycket bättre av att få ha det beteendet än att vara utan. Är det inte bättre då att bara fortsätta vara som man är?
  • Svar på tråden Ätstörd
  • Anonym (A)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-06-21 14:54:46 följande:

    Jag har ingen ätstörning men jag gör visst ätstörda saker. Bestämmer antal gånger jag får äta per dag, hur många portioner per gång, hur många kalorier, ger mig pluspoäng för motion osv. Sen har jag planer för hur jag ska hantera avsteg. Har även planer för om mina avstegs-planer inte fungerar och jag tappar kontrollen och ätit för mycket så jag kommer tillrätta igen. 
    Ja, man kan ju ha ätstörda tendenser utan att det räcker till en diagnos. Har själv haft det efter kaloriräkning och viktnedgång men det gick över av sig själv efter ett tag och krävde inte vård.
  • Anonym (f)
    Anonym (A) skrev 2025-06-21 14:58:57 följande:
    Ja, man kan ju ha ätstörda tendenser utan att det räcker till en diagnos. Har själv haft det efter kaloriräkning och viktnedgång men det gick över av sig själv efter ett tag och krävde inte vård.
    Vilket inte är TS situation...
  • Anonym (Funderar)
    Anonym (f) skrev 2025-06-21 14:45:34 följande:
    Det gör nästan ont i hjärtat hos mig, en främling för det där är helt åt helvete ohälsosamt.
    Jag vill ju säga att det inte är någon fara. 

    Jag bryr mig inte om hur jag ser ut men jag har förstått att människor med anorexia ser sig sig själv som större än vad de är. Att jag mäter mig är bara för att ha koll på att jag inte utvecklar anorexia. Måttband kan inte ljuga som hjärnan. 
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Fd ätstörd)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-06-21 14:42:18 följande:
    Jag kan bara bekräftar det du skriver om ångest och kontroll. Jag vet ju det, det är därför det funkar så "bra" för mig, får jag mer ångest löser jag det snabbt med mer kontroll och så blir det bättre. Jag märkte t ex för några dagar sen att jag börjar se plufsig ut fast det är helt orimligt eftersom jag går ner i vikt, då fick jag ångest att jag håller på att utveckla en ätstörning på riktigt. Då började jag mäta mig så jag kan ha koll när spegeln lurar mig. Så nu är jag inte oroad längre.

    Den här tråden var nog framförallt ett desperat försök att fiska efter medhåll så jag skulle lugna ner mig... Jag sa en gång till vården att jag har ångest men sa också att jag kan hantera det, och då var det som lugnt. Brukar även skämta och säga att jag drivs av ångest och kontroll därför blir allt så bra och folk skrattar med. Men visst, hade jag sagt att jag hanterar det nya ansvarsområdet med att skippa lunchen, drar en halvmil i pulszon 5 och kategorisera om hela familjens garderober...

    Om det här inte är okej vet jag inte vad jag ska göra istället. Jag kommer helt seriöst inte fungera. Vem är jag ens då? Jag är den som har koll på läget, som styr upp saker, leder andra. Det är sidor folk uppskattar med mig. Det blir ju ingenting kvar av mig. 
    Varför är det viktigt att vara duktig?
      Vem försöker du lura och Varför? 
    Du behöver nog söka hjälp och börja träna på att vara ärlig. Du mår skit och du går under. 
    Du måste börja nysta i Varför. 
    Vad är det du så desperat försöker fly ifrån? 
  • Anonym (Fd ätstörd)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-06-21 15:05:13 följande:
    Jag vill ju säga att det inte är någon fara. 

    Jag bryr mig inte om hur jag ser ut men jag har förstått att människor med anorexia ser sig sig själv som större än vad de är. Att jag mäter mig är bara för att ha koll på att jag inte utvecklar anorexia. Måttband kan inte ljuga som hjärnan. 
    Jodå...din hjärna kan ljuga och förvanska sanningen .. anorexia är dödlig för att det är den värsta sortens självbedrägeri delux och fungerar så att du ständigt tänjer på gränserna ju sjukare du blir. För varje cm på måttbandet triggar du själv dig mer till att bli duktigare och ha mer kontroll.  1 cm upp vid mens tex gör att du omedvetet vill straffa dig med att äta mindre. Att du upplever dig som plufsig kanske bara är att det just nu är varmt, att du ska ha mens, att du sovit dåligt etc etc men genast är du där och mäter och skapar striktare regler... 
    Måttbandet säger undervikt, men din hjärna tolkar det som att du vill bli duktigare på kontroll...
  • Anonym (f)
    Anonym (A) skrev 2025-06-21 15:05:57 följande:
    Vi vet ju inte om det går över av sig självt. Har det ätstörda beteendet inga baksidor är det nog inte alltid ett måste att söka vård för det. Kanske blir man inte ens erbjuden vård med normalvikt och utan ångest? 
    Klart det har baksidor och att det finns ångest. Läs iaf tråden.
  • Anonym (f)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-06-21 15:05:13 följande:
    Jag vill ju säga att det inte är någon fara. 

    Jag bryr mig inte om hur jag ser ut men jag har förstått att människor med anorexia ser sig sig själv som större än vad de är. Att jag mäter mig är bara för att ha koll på att jag inte utvecklar anorexia. Måttband kan inte ljuga som hjärnan. 
    Fast som personen som haft/har liknande tankar, det är kanske ingen akut fara men i längden sliter det både mentalt och på kroppen. Händer det något stor som orsaker mer ångest tar det inte mycket för det ätstörda beteendet att växa sig massivt. Även om jag tycker att det redan nu är illa.
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (f)
    Anonym (A) skrev 2025-06-21 15:32:56 följande:
    Det behöver det inte göra. 
    TS hanterar sin ångest med ett noga utstuderat system av planer angående kosten etc... Inget av allt detta gynnar TS i längden. Att du vägrar läsa ens TS inlägg är väl ok om du inte försöker ge råd...
Svar på tråden Ätstörd