Ätstörd

Eftersom du inte söker hjälp tror jag inte att någon vettig människa bör svara på detta. Det här är.en jätteallvarlig situation som du måste få professionell hjälp för. Säger det i ALL välmening. Ingen här på FL kan ge dig den kunskap och hjälp du verlligen behöver.

Snälla, du behöver hjälp!

Normalt så vet man var gränsen går, och låter bli att ta den där extra portionen mat eller extra mycket grädde på efterrätten. Man håller ätandet nätt men normalt.

Skulle man ändå gå upp, ock kläderna sitter plötsligt väkligt tajt (och det inte beror på menscykeln), så tar man lite mindre portioner på kvällen. 

Du behöver hjälp med ditt ätande. Innan du kommer in i det viktspannet när hjärnan ställer om helt till aneroxi När det gäller anorexi är det viktigr atr få hjälp före hjärnan blir påverkad och börjar tycka att skellettmager är det mål man vill nå. 

Snälla, snälla, snälla! Du behöver hjälp! 

För en person med normal syn på mat är inte det där något problem! Det att du låser dig vid att väga, mäta och absolut inte under några som helst omständigheter får överskrida det mål du satt är inte bra. 

Rent krasst borde du slänga ut både matvåg och personvåg men du är inte där, istället låter du dem styra ditt liv. 

Ibland går man upp, ibland går man ner. Istället för att fokusera på siffror så borde du tänka på hur du mår, hur kläderna känns etc. Din vikt definierar inte vem du är som person. 

Önskar dig verkligen all hjälp för att ta dig ur detta tankemönster! 

Jag kan nog utan problem äta för kaloribalans men jag vill veta att det är just det jag gör och inte äter mer. Det är bara en fråga om var jag sätter gränsen. Jag äter ibland mat som jag inte vet vad det innehåller men då tar jag höjd för det, nu är det flera veckor det handlar om, det är svårt att ta höjd för att varje dag äta så. 

Så jag tänker att en gräns skulle kunna vara två portioner om dagen, blir det då för mycket en dag så jämnar det ut sig en annan dag. 

Åter igen, ingen vettig och välvillig människa kommer vilja bekräfta det du skriver här. Det är som att hålla med en alkoholist om att det är okej att dricka lite varje dag.

Obs, jag vill dig väl. Det är.därför jag svarar så här.

Har man psykisk ohälsa eller tvångsbeteender med ex kontroll av mat så finns det ett problem, men de människorna ser inte eller vill inte se detta själva eftersom de upplever att de mår bra. 

Det ÄR en typ av ätstörning. 

Men jag kan inte få hjälp just nu oavsett om jag vill det eller inte och just nu behöver jag se till att semestern blir dräglig och genomförd. Har jag inte en säker mängd mat jag kan äta kommer jag behöva överkompensera för att ta höjd för osäkerheten. 

Förstår om det känns jobbigt, men du måste också förstå att det inte känns rätt att hjälpa dig fortsätta med din ätstörning.

Försök sätta dig in i en liknande situation där det var alkohol i stället för mat som  var problemet. Om jag kom till dig då och sade "jag ska på semester så jag kan inte söka hjälp just nu - är det okej om jag dricker två drinkar om dagen?". Vad skulle du svara på det?

Det handlar helt enkelt om en omöjlighet för den som faktiskt bryr sig om sina medmänniskor.