Ätstörd

Grejen är att när man har tvångstankar så kan man uppleva illusionen av att må bra, när man låter tvångstankarna styra ens liv. Men egentligen skulle man må mycket bättre utan tvångstankar.

Ts, tror att det är bra om du verkligen lyssnar här. Du ser det kanske inte själv men det du skriver här låter precis som vad tex en alkoholist skullr säga. Var snäll mot dig själv och sök hjälp. Du behöver inte kontrollera ditt liv och kommer må mycket bättre när du släpper de tankarna.

Du upplever att du mår dåligt av att släppa kontroll men det handlar ju bara om att anledningen till dina tvångstankar blir mer tydlig och det ärju DOM du ska behandla.
Ätstörningar/kontrollbehov  är bara ett symptom på ett grundläggande problem.  

Kontroll är ju inget annat än ångest. När ångesten kommer kontrollerar du dig själv med strikta regler och rutiner för att dämpa ångest. Precis som att berusa sig med alkohol, ta droger eller liknande.   Men det är ju bara konstgjord andning för orsaken till din ångest sitter fortfarande kvar. 

Och sakta men säkert kommer detta beteende att öka med tiden och du kan utveckla fullt OCD eller så bryter anorexin ut delux. ...

Ja, det är det jag också menar. Jag trodde att det framgick mellan raderna men inser att det nog mest var i mitt eget huvud som det var tydligt. :) 

Vilken typ av ätstörning gäller det? Är man normalviktig och inte har ångest mm så är det kanske inte en så allvarlig ätstörning. 

Jag kan ta mig själv som exempel, när jag tränar intensivt, äter nyttigt och jag ser kroppen snyggas till så mår jag jättebra, jag tittar mig i spegeln och blir överlycklig när kläderna sitter bättre.... men mår jag bra? Helvete heller, javisst så blir jag ju gladare när jag känner mig snyggare, men sen då, ångesten i grunden finns kvar, den kommer så fort jag slutar fokusera på kroppen, så visst mår jag bättre för stunden, men hållbart är det inte och jag kommer på mig själv ibland att tänka att jag kanske ska skippa lunchen så blir jag ännu smalare (jag är smal men inte underviktig, har hyfsat vältränad kropp), jämför mig med folk som jag vet är alldeles för smala osv. Jag vet att detta inte är sunt så försöker hitta en balans, gymma kanske 3 dagar i veckan istället för 2 gånger om dagen, det är bra att ta hand om sig men det får inte gå till överdrift, balansen är viktig

Jag har också märkt att när det är stora saker i mitt liv (har en jäkligt rörigt situation just nu) så är det just mat och träning som jag lägger all fokus på istället, det kanske är något som jag behöver ta tag i att göra som är jobbigt för mig och tar emot, då smiter jag iväg och tränar istället, även om livet är på väg att rasa så ser jag bra ut typ, inte sunt och jag vet att jag borde gå och prata med någon om detta 

Jag kan bara bekräftar det du skriver om ångest och kontroll. Jag vet ju det, det är därför det funkar så "bra" för mig, får jag mer ångest löser jag det snabbt med mer kontroll och så blir det bättre. Jag märkte t ex för några dagar sen att jag börjar se plufsig ut fast det är helt orimligt eftersom jag går ner i vikt, då fick jag ångest att jag håller på att utveckla en ätstörning på riktigt. Då började jag mäta mig så jag kan ha koll när spegeln lurar mig. Så nu är jag inte oroad längre.

Den här tråden var nog framförallt ett desperat försök att fiska efter medhåll så jag skulle lugna ner mig... Jag sa en gång till vården att jag har ångest men sa också att jag kan hantera det, och då var det som lugnt. Brukar även skämta och säga att jag drivs av ångest och kontroll därför blir allt så bra och folk skrattar med. Men visst, hade jag sagt att jag hanterar det nya ansvarsområdet med att skippa lunchen, drar en halvmil i pulszon 5 och kategorisera om hela familjens garderober...

Om det här inte är okej vet jag inte vad jag ska göra istället. Jag kommer helt seriöst inte fungera. Vem är jag ens då? Jag är den som har koll på läget, som styr upp saker, leder andra. Det är sidor folk uppskattar med mig. Det blir ju ingenting kvar av mig. 

Det gör nästan ont i hjärtat hos mig, en främling för det där är helt åt helvete ohälsosamt.

Så ingen ätstörning på papper bara...

 

Jag vet hur det är att kontrollera saker på dåliga sätt, tro inte annat men du har passerat många gränser med dina tvångsbeteenden. Det är inte friskt för fem öre och tar mer energi än vad du tror.