Ätstörd

Men ätstörningen är ju ett problematiskt beteende. Vikten är ju inte problemet, utan det tvångsmässiga beteendet. Därför är det väl bra att få bukt på det?

Hur ser beteendet ut?

Ätstörningar handlar aldrig om vikten och antalet kilon. Ätstörningar är ett självdestruktivt beteende,  ett självskadebeteende som skadar din kropp och framförallt skadar ditt psyke. 

Obehandlade Ätstörningar kan en dag blomma ut pga nån händelse och raskt förvandlas till sjuklig anorexia,ortorexi eller bulimi och då kan det vara försent att ta tag i det... 

Underskatta aldrig kraften i obehandlade självskadebeteenden... 

Att man mår bättre av beteendet betyder ju bara att man mår dåligt i grunden. Man kommer att må ännu bättre om man blir fri från sina tvångstankar kring maten.

Är det bra att få bukt med det om alternativet är sämre mående? Det är det jag undrar, om man bara inte kan vara lite ätstörd om det funkar för en. Vissa målar och handarbetar för att må bättre, jag... gör annat. 
Jag håller inte med. När jag inte orkat med detta beteende och bara vad ska man säga... levt? Så har jag mått mycket sämre. Jag kontrollerar mycket annat också som inte är relaterat till kost. Maten är bara ytterligare en sak som behöver kontrolleras. Det är ordning på allt och får jag bara ha ordning flyter livet på helt suveränt. 

Alla med ätstörningar tycker dom mår så bra av det och vill sällan få behandling.  Vilken egentligen handlar om att just ätstörningen handlar om en flykt från verkligheten och att man gömmer sig bakom den för att man inte mår bra.  Att behandla den innebär att man måste ta itu med det man flyr ifrån..

Jämför med någon som tex dricker alkohol som ett sätt att glömma bort det som är skit.  Den hittar ju på en massa ursäkter för att slippa sluta dricka . 

Jag kontrollerar mig på olika sätt, det är lite flytande hur. Men jag har förstått att en del av det anses vara ätstört. Gör aldrig något som skadar min hälsa eller gör mig underviktig. 

Att ha kontrollbehov på sitt liv är inte att leva. Du begränsar ditt liv med strikta regler och rutiner istället för att leva fullt ut med alla tänkbara möjligheter. 

Du mår bra i bubblan ditt kontrollbehov skapar och det är inget annat än din sjukdom som talar. 

Men då har du ju tvångstankarna kvar. Det är de som är det egentliga problemet. Att man äter på ett visst sätt är bara ett symptom.

Själva definitionen av psykisk sjukdom är ju att det finns ett problem för patienten. Finns det inget problem så är man inte sjuk. Så din fråga biter sig själv i svansen, så att säga. Om patienten mår bra så är hen ju inte sjuk/ätstörd.