Klassfråga att ha barn

Ja? Är det en nyhet för dig att systemen för både skolan och psykvården för barn är underfinansierad och felinriktad? Läser du inte tidigare och tar del av nyheter inom dessa frågor? 

Livet kan vara kaosartat. Men skolan ör en tvingande del av vardagen under nästan hela barnens uppväxt. Utan möjlighet att välja bort eller välja annat. I livet kan man välja jobb, man kan välja tillvaro i mycket högre grad än ett skolbarn kan. 

Alla som idag får diagnosen NPF har inte NPF, utan är offer för en skola i fritt fall. Och istället för att lösa skolan så försöker man medicinera bort individernas reaktioner. Det är där problemet egentligen ligger. 

Jag tycker att vården använder resurserna på ett dåligt sätt. Primärvården borde i högre utsträckning hjälpa personer som väntar på utredning eller har lindrigare symtom. I Sverige har vi ett system där folk dör i vårdkön innan de får en vård i världsklass. 

Om de har npf eller inte är en definitionsfråga. Jag har redan svarat utförligt hur jag ser på saken. Tycker att det är positivt att bof-diagnoserna har breddats. 

Men varför får folk så många barn i Afrika då? Är skolorna bättre där? 

Och jag tycker att det är främst skolan som behöver omstruktureras och finansieras på ett sätt som gynnar alla barn utan att skapa NPF diagnoser för att klara av eleverna. 

Hur du ser på NPF diagnoser är ju intressant på ett sätt, men mer intressant är ju hur samhället ser på dem. Och i dagsläget börjar fler och fler reagera på diagnosinflationen och det orimliga i att medicinera friska barn för att få dem att fungera i ett ohållbart skolsystem. 

Istället för att minska luftföroreningar så ger vi fler astmadiagnos och mediciner?

Jag tycker också att skolan ska omstruktureras, som sagt.

Är ju bra att ta astmamedicin om livet är fullt av luftföroreningar. Men vid lindrig npf bör man i högre utsträckning erbjuda annan behandling som finns som är effektiv. Då har vi en chans att förebygga brottslighet, missbruk mm. 

Du upprepar bara summan, den är irrelevant om det man använder pengarna till är fel saker.

Om du läser mitt inlägg så skriver jag där vad som brister i skolan. 

Barnen blir stökiga för att skolan brister. 

Skolan brister i styrning både vad gäller klasstorlek och innehåll i läroplanen. Skolan brister i att lärare har en låg utbildning och låga krav för att få utbilda sig till lärare.
Skolan brister i att man inte lär ut läsning på ett effektivt och korrekt sätt, så att barn går ut lågstadiet utan att kunna läsa och skriva.
Skolan brister i att man inte undervisar om fakta, men sen kräver att barnen ska kunna analysera när de inte är mogna för det, samt inte har någon fakta att analysera.
Skolan brister i att man fokuserar på att testa av kunskaper genom prov, istället för at fokusera på att undervisa och se till att barnen tillägnar sig kunskaperna. 
Skolan brister i att man ersatt böcker, papper och pennor med digitala lösningar.

På 90-talet, strax efter kommunaliseringen av skolan så var det populärt att sätta barn med extra behov i särskola. Man gav dem lättvindligt en IF-diagnos så att man skulle bli av med barnen istället för att lägga mer resurser på att lära dem läsa och räkna. Nu är det istället NPF-diagnoser man ger ungarna för att få lösa problemen i klassrummen. Man sjukförklarar barnen istället för att se att det är systemet det är fel på. 

Man kan också fråga sig om varje barn verkligen ska ha samma skolpeng. Vissa barn kanske har större behov och behöver en större skolpeng? Eller vissa skolor, som har ett mer krävande elevunderlag ska kanske ha mer pengar än en annan skola med mindre krävande elever. 

Enligt mig är grunden att man försöker bota (svår) npf genom blandade klasser ihop med lågaffektivt bemötande och lärarnas bristande auktoritet. Delar man upp får färre symtom eftersom stöket i huvudklassen minskar. Tror alltså inte att man behöver jättesmå klasser för alla för att uppnå det, det är en onödigt dyr väg.

Kan ju vara bra att minska luftföroreningar istället för att medvetet förstöra luften. 

Lindrig NPF kanske inte ens finns om skolan blir en rimlig plats att tillbringa sin uppväxt. Äkta NPF ska självklart behandlas på alla sätt som gynnar personen. 

Jag tycker inte att man ska skylla allt på lärarna. Läste en artikel från "Vi lärare" och de upplever oerhört mycket stress på grund av det kaos som det nu kan vara i klassrummen. Inte är det som på 60-70 talet, och tidigare, då eleverna satt stilla i sina bänkar och räckte upp handen om de ville fråga något. De har inte särskilt mycket respekt för sina lärare, och det är allmänt stökigt. Många blir sjukskrivna, och de tvingas att sätta in lärare som inte är utbildade. Och nu vill S att barn och tonåringar från utsatta områden ska börja i skolor i lugna områden. Så problemet ligger nog inte hos lärarna. 

Så är det redan idag. Skolor med extra krävande elevunderlag får extra pengar av kommunen.