Vad tänker ni om medelålders man som aldrig haft en flickvän?

Du säger att det ofta är kvinnorna som har vännerna och att mannen därför blir ensam. Varför är det så svårt att fatta att som man är det viktigt att behålla TIDIGARE vänskaper, dvs innan man gick in i ett förhållande, och inte överge dem bara för att man träffat någon. Män tycks ofta tro att den de ingår ett förhållande med ska finnas där för evigt, så de skiter i sina tidigare vänner och kompisar, med resultatet att de står där helt ensamma den dag de blir lämnade. Män måste börja tänka mer i förebyggande syfte/ mer långsiktigt och inte bara slitas med av det tillfälliga.

Så ta lärdom av detta om du väl skulle träffa någon, behåll de vänner och kompisar du eventuellt har, du kommer att behöva dem längre fram, även om det inte känns så när kärleken till nya partnern känns som starkast.

Lite märkligt absolut, men det beror på. Och aldrig någonsin? Eller inte seriöst förhållande i vuxen ålder? har personen bott hemma hos föräldrarna eller eget boende? har personen haft höga krav på sig själv gällande exempelvis studier och karriär? har personen haft en lång period av sjukdom och sjukskrivning? etc. så det beror på mycket mer än att bara inte ha haft flickvän. Så utifrån det hade jag både absolut eller absolut inte kunnat dejta en sådan kille 

Ja vi män är otroligt dåliga på detta. Det är något jag har varit dålig på hela livet. Aldrig någonsin. Något enstaka dejt för längesedan men sedan har det varit dött. Om personen flyttade hemifrån vid 21. Och nej inte om det finns några sjukskrivningar eller något sådant. Och levde ett ganska socialt liv i 20-års åldern. 

Okej jag förstår, då är det nog det sociala som ställer till lite bekymmer! Men jag hade kunnat ge en sådan en man en chans absolut!

nu har jag sambo så är inte ute efter dejt eller träff på så vis så frågorna nu är bara för att kanske förstå mer. Men vad är det för typ av tjej du söker, och vad är det för liv du söker med en partner? är du naturligt i de kretsarna där dessa tjejer finns? jag själv träffade min partner genom bekanta, och dessa träffade jag och umgicks med via gemensamma intressen. tänker mer om du reflekterat mer över vad du söker, för att lättare hitta rätt och hitta en väg som passar? Det skulle kanske underlätta, men kanske också ge dig ett större socialt sammanhang som du garanterat också kan gynnas av 

Jag söker någon att leva helt enkelt, att bygga upp något tillsammans med. Jag är inte alls i naturliga kretsar där dessa kvinnor finns längre, men jag var det när jag var yngre. Så vid typ 30 började jag ge upp långsamt. Jag har inte dessa gemenskapskretsar längre tyvärr. Jag lever inte det livet.

Det är verkligen svårare ju äldre man blir :/

Jo, men vill du exempelvis ha en partner att resa med? Uppleva kultur? Eller en partner att vara aktiv med så som åka vasalopp/springa göteborgsvarv/strongman tävling. eller en partner att bygga drömhuset och renovera tillsammans med? eller ser du framför dig ett mer stillsamt liv? Laga mat, kolla film/spela spel ihop?

svårare eller enklare, svårare då många guldkorn redan har partners. Men också enklare då man generellt vet vad man har att erbjuda och vad man söker, och de man stöter på generellt är i samma sits och då lättare kan försöka närma sig sin dröm. 

Att resa med skulle jag gärna göra. Men att springa vasalopp och sådant är ju inte min grej. Jag vill ha någon att leva med, laga mat tillsammans och allt sånt.

Jag är i den värsta åldern känns det som när det kommer till att hitta partner, nu är de flesta stadgade. Om tio år kanske folk börjar skilja sig.

Om du vill resa? Har du något drömresmål? Då kan du exempelvis gå språkkurs för att lära dig språket, matlagningskurs för att lära dig laga mat från landet. På bägge dessa kurser kommer du stöta på individer som också på ett eller annat sätt är intresserade av landet i fråga. eller bli medlem på något reseforum eller en facebook-grupp som rör drömresmålet, skriv vad du hade velat göra, tidsram etc och efterlys både resesällskap och tips. på så vis kommer du både göra aktiviteter du uppskattar, du kommer lära känna fler och få social samvaro och på så vis kunna knyta kontakter som kanske är din drömpartner eller är bekanta med din drömpartner.

vad skulle du förlora på att testa något sådant? Och tänk vad du potentiellt kan vinna :)

För att besvara huvudfrågan från TS så tänker jag att allt är relativt och det är aldrig för sent att blomstra med kärlek.

Om man nu ska vara dömande så är det intressanta snarare varför någon varit singel tills den är medelålders. Vissa har satsat allt på studier och jobb, kanske gjort doktorsavhandling och under tiden aldrig träffat någon som den klickat med ordentligt för att det ska vara värt besväret med ett förhållande. I så fall ser jag absolut inget fel eller konstigt med det.

Har man däremot dejtat och konstant misslyckat att skapa attraktion, avvisat andra för att man är kräsen etc så säger det förstås mer om personen. Och då tänker jag att det uppenbarar sig själv.

Lägg också till att de 40 åren har också redan passerat. Om vi inte träffat varandra tidigare är det sak samma vad som skett under den tiden om vi funkar bra ihop nu.

Ett gott råd dock om du som medelålders man ändå vill dejta är att inte lägga så stor vikt i din egna erfarenhet och visa tydligt att du "äger" det hela. Mao, tala sanning om hon (eller han för den delen) frågar om tidiga förhållanden, men lägg mer vikt i vad du har sysslat med istället. Är du riktigt passionerad och kan påvisa social kompetens kan det ses som ett plus snarare än en nackdel.

Vet du vad? Jag tycker du ska skita i vad andra tycker och tänker. Ännu mer om det är människor du inte ens känner.

Det gör jag numera och har noll intresse av dom eller att tänka och tycka. Har fullt upp med mitt eget liv.

Är introvert och har dragit mig tillbaka mer nu när jag är lite över 40.  Människor, dom flesta är bara jobbiga och det förekommer så mycket ointelligent dömande. Har ingen lust att överhuvudtaget lägga energi på den typen av människor. Stormtrivs på egen hand och ägnar mig åt mina egna intressen.  Behöver varken betyda att man har autism eller annat haha.