Vad tänker ni om medelålders man som aldrig haft en flickvän?

Du har ju bestämt dig för att vara deprimerad. Varför inte ändra på det? Du känner dig antagligen ovillig att ändra på det för då måste du också acceptera att singelskapet är orelaterat till depressionen. Du tror antagligen innerst inne att om jag blir lycklig i den situationen jag befinner mig i så kommer jag aldrig att hitta någon.

Typ ja. Jag var den enda killen som inte fick dansa med någon tjej på klassdiskot. Tjejen Sofie sa att jag var ful, minns det än idag. Hade du varit i samma situation hade du förmodligen också varit deprimerad. Att alltid bli nobbad, att aldrig få närhet. Att ha varit med om det i hela sitt liv tär på psyket kan jag lova.

Har det inte hjälpt med samtal med psykolog/kurator? 

Bara tillfälligt för stunden. 

Så varför sluta om det hjälper?

Ska jag gå regelbundet resten av livet tänker du? :/

Vill du inte må bättre?

Vissa måste ta medicin resten av livet, ska de också resonera som du?

Men du kanske trivs med att må som du gör, eftersom du inte verkar vilja må bra och arbeta med det. 

Då läser du ju inte det jag skriver utan placerar dig i cirkelresonemanget återigen. Du illustrerar med den texten ditt egentliga problem: Du VILL befinna dig i en depression. Det är väl bekvämt att inte behöva anstränga sig.

Jo såklart. Men samtidigt, den stora anledningen till att jag mår dåligt går ju inte att lösa. Jag vill ju lösa grundproblemet.Nej jag vill inte befinna mig i en depression. Problemet är att lösningen till grundproblemet inte går att lösa. Tjejer attraheras inte av mig. Jag kommer att leva ett helt liv i sexlöshet, närhetsbrist och allt vad det innebär.

Och då behöver du hjälp att acceptera detta. Vissa saker är som de är, det måste man förlika sig med och acceptera. Först då mår man bra, kanske inte toppen, men tillräckligt bra för att tycka om att leva och ha ett bra liv med annat innehåll.

Men du ger intryck av att bara vilja tycka synd om dig själv och inte vilja må bra utan att ha en kvinna i ditt liv.