Vad tänker ni om medelålders man som aldrig haft en flickvän?

Tankar kan dyka upp om att man är dålig och liknande.

Man ska inte bekämpa sina tankar utan istället låta dem komma och gå. I terapi kan man få hjälp att hantera dem. (Man behöver inte tro att de egna tankarna som man har om en själv är hela sanningen. Det är bara tankar som du har.)

Men att försöka att direkt tvinga bort dem helt och hållet är jobbigt, för de har en förmåga att hålla på och komma tillbaka hela tiden då. Ibland kan man dock tänka att man tar en tankepaus från dem, från deras irriterande tjatter en stund. 

Man är den man är med fel och brister, men också med goda egenskaper. 

Att se yngre ut än man är är ingen direkt nackdel när man blir äldre. Det klart att någon i ens egen ålder kan tänka att du ser ung ut, men också bli glad över att du ändå är intresserad av dem. Huvudsaken är att du ser vuxen ut.

När det gäller Asberger så finns det en lång gråskala innan man har så många drag att de tillsammans räcker till en diagnos. Det är inte ovanligt att människor har Asberger-drag. 

Men ofta passar man bäst ihop med andra som har de dragen. Speciellt om man har draget att ha svårt att förstå om andra människor antyder något, men inte säger det rent ut. Om man föredrar människor som är tydliga med vad de tycker, så att man slipper att gissa. 
Och man själv är tydlig om vad man tycker, (så att någon annan kan bli sur ibland).

Det måste finnas grupper på nätet för personer med de här dragen eller för de som har en hel diagnos. Så om du tror att du har tydliga tecken på Asberger, så kanske du ska leta upp de grupperna!

Nej att se yngre ut kan vara en bra grej när man blir äldre. Men det har haft negativa konsekvenser för mig fram till nu, särskilt när det kommer till relationer. Som exempel så är det inte kul att en tjej som är 24 tror jag är betydligt yngre än henne när jag var typ 33. Tjejer vill inte dejta en sådan. Tjejer (kvinnor) vill ha en man med manliga attribut.

Jag kan mycket väl tänka mig att det är många som ligger på gräsen, och jag har på många vis klarat mig bra i livet så jag tror inte jag har det fullt ut.

Du har inte, vad jag har sett, besvarat frågan om terapi. Är det något du kan tänka dig?

När du är så gammal som du är tror jag det är för sent för att kunna förändra tankesätt och vanor av sig själv, man behöver hjälp och tankar utifrån. Många använder sina vänner till det men eftersom du inte verkar ha ett socialt nätverk misstänker jag att dina tankar har rundgång, stämmer det?

Att han blivit illa behandlad och har många trauman och ar fått problem med närhet och släppa in människor i sitt liv.

TS kanske inte behöver besvara frågan om terapi eller inte,  men jag håller med "567890" i det som han skriver. Att det är svårare att ändra tankesött på egen hand. 

Jag skulle nog kunna tänka mig, har dock haft en del kontakt inom vården men inte så mycket gällande just detta. Ja mina tankar har verkligen rundgång, ordentlig rundgång.

Det här med manliga attribut handlar ju både om yttre och inre egenskaper.

Och de som överdriver sina manliga attribut känns inte riktigt äkta faktiskt. Kroppsbyggare som är överdrivet byggda och flexar t.ex. De ser mest konstiga ut. 

Visst, manlighet kan ligga i att ha bra hållning t.ex., och att se människor i ögonen när man pratar med någon och vara tydlig med vad man menar (och inte bara skoja bort allt). Det är ju egenskaper man uppskattar hos en kvinna också, men det är något man vanligen söker efter hos en man. 

Att kunna ta ansvar och se till gruppens bästa när det behövs. Att våga tänka själv, men också kunna ta input från andra som vet mer om ämnet eller har ett annat perspektiv. Man behöver inte veta allt och "killgissa". 

Att klara av saker och ting, söka hjälp när man behöver, men också streta på när det behövs.

Ju mer jag tänker på det så sammanfaller manlighet med att vara vuxen. Som att stå för det man sagt och lovat. Att inte låtsas att man kan eller förmår mer än man gör (så som tonåringar ibland kan överdriva).

(Sedan skadar det ju inte om man klär och klipper sig på ett sätt som passar hur man ser ut. Lite ytlig får man ju vara. )

Varför inte göra en NPF-utredning?

Du mitt liv har först blivit bra sedan i Februari, jag blir 47 i år och önskar ingen mitt liv så som det varit förut.

Jag ser också yngre ut, satt på ett tåg förut och där var 6 stycken tjejer som gick sista årer i gymnasiet...jag trodde de var ca. 12 år gamla, kortväxta hela bunten.
De spanade på mig och jag satt där och kände mig udda, jag är troligen långt äldre än deras föräldrar men de vet ju inte dem.

Tränar du på gym?, det händer mer positiva saker i huvudet av träningen än det visuella.

Självklart handlar det om båda två. Men kvinnor i regel gillar maskulina män och män feminina kvinnor. Ser man manlig ut får man mer respekt. 

Det känns tråkigt att säga det men jag tror inte någon tjej skulle vilja bli tillsammans med en kille som mig. Sedan om det är fullt ut sant eller mitt usla självförtroende vet jag inte. Låg sannolikhet har jag iallafall.

För det första tänkte jag göra en NPF-utredning för några år sedan men den gick inte att påbörja, varför orkar jag inte ta upp. Men läkarna vägrade trots remiss. Och för det andra har jag ett jobb där en diagnos inte är tillåtet. Då blir jag av med jobbet. Iallafall om dom får reda på att jag har den diagnosen.

Nej jag går inte på gym.

Hur aktiverar du kroppen?