Vad tänker ni om medelålders man som aldrig haft en flickvän?

Om man nu ska vara dömande så är det intressanta snarare varför någon varit singel tills den är medelålders. Vissa har satsat allt på studier och jobb, kanske gjort doktorsavhandling och under tiden aldrig träffat någon som den klickat med ordentligt för att det ska vara värt besväret med ett förhållande. I så fall ser jag absolut inget fel eller konstigt med det.

Har man däremot dejtat och konstant misslyckat att skapa attraktion, avvisat andra för att man är kräsen etc så säger det förstås mer om personen. Och då tänker jag att det uppenbarar sig själv.

Lägg också till att de 40 åren har också redan passerat. Om vi inte träffat varandra tidigare är det sak samma vad som skett under den tiden om vi funkar bra ihop nu.

Ett gott råd dock om du som medelålders man ändå vill dejta är att inte lägga så stor vikt i din egna erfarenhet och visa tydligt att du "äger" det hela. Mao, tala sanning om hon (eller han för den delen) frågar om tidiga förhållanden, men lägg mer vikt i vad du har sysslat med istället. Är du riktigt passionerad och kan påvisa social kompetens kan det ses som ett plus snarare än en nackdel.

Du säger att det ofta är kvinnorna som har vännerna och att mannen därför blir ensam. Varför är det så svårt att fatta att som man är det viktigt att behålla TIDIGARE vänskaper, dvs innan man gick in i ett förhållande, och inte överge dem bara för att man träffat någon. Män tycks ofta tro att den de ingår ett förhållande med ska finnas där för evigt, så de skiter i sina tidigare vänner och kompisar, med resultatet att de står där helt ensamma den dag de blir lämnade. Män måste börja tänka mer i förebyggande syfte/ mer långsiktigt och inte bara slitas med av det tillfälliga.

Så ta lärdom av detta om du väl skulle träffa någon, behåll de vänner och kompisar du eventuellt har, du kommer att behöva dem längre fram, även om det inte känns så när kärleken till nya partnern känns som starkast.