50 åring gamer?

Gubbarna på mitt jobb har oftast en hyrlokal på annan plats till sina bilar, så nä, det är inte bara att knalla ut och vara social. De är borta till sena kvällen rätt ofta.

Och oavsett är det väl inte många utan bilintresse som gillar att sitta i sitt garage en hel kväll och försöka konversera medan medan maken putsar rost när det finns en skön soffa några meter bort? Motsvarande vore ju att TS ska sitta bredvid och titta på medan han spelar, och tycka det är givande och mysigt.

Jag spelar själv men jag är inte ett dugg intresserad av att glo på andra som spelar.

Jag förstår att du tycker att det är avtändande, men funderar på om det också är något annat som gör att du reagerar mer än om det var en annan hobby.
Jag tänker att gaming är lite annorlunda än andra fritidssysselsättningar på så vis att det utförs i hemmet, när som helst på dygnet, hörs tydligt, osv. Den som spelar är liksom med i rummet, men samspelar inte med partnern. Och ingen gillar ju att bli ignorerad. Det kanske känns lite demonstrativt? 
Jag tror i alla fall att jag skulle ha haft svårt för just den biten - det hade känts bättre om partnern åkte iväg några timmar än om han satt hemma och "sket i mig". Sedan är det nog ofta väldigt många fler timmar per vecka än andra hobbys...
Kan ni bestämma tider/dagar när dan ska spela? Och att ni inte är på samma ställe då?

Jag hade inte varit intresserad av en relation med en gamer - igen!

Fick barn med en (ett ex. idag) och det var helt omöjligt att få mannen att delta i familjelivet, med alla måsten och krav. Det gick heller inte att få med mannen på roliga, gemensamma aktiviteter då han inte hade tid pga spelandet, inte ville eller bara betedde sig surt kring allt som inte handlade om att spela. 

Tyvärr en riktig soffpotatis, med noll intresse för ett hälsosamt liv och att planera framtid tillsammans. Barnen har påverkats negativt av allt som skett under deras uppväxt, utifrån våra olikheter kring intressen, värderingar och allt annat i en relation.

Och nu kämpar jag med att få med mina vuxna och tonåriga barn att må bra och hitta ett driv, där det tydligt märks att pappans gener påverkar massor. 

Hade jag vetat mer när jag som yngre valde partner att skaffa barn med så hade jag definitivt letat efter någon som är rolig att vara med, någon som har några intressen gemensamma med mig så att vi har naturliga sätt att umgås utöver vardagslivet i övrigt, och som har liknande värderingar. 

Det kan ev. bli bra för er, men om du redan känner dig tveksam så är det nog bäst att söka någon annan partner. Detta innan du faller för honom!
Lycka till!

Det märks att du inte har varit en riktig "garageänka".
Jag skrev veteranbilar och det var med veteranbilar jag gjorde jämförelse med.

Du skriver att en gaimer är inne i sin värld och bara kommunicerar med dem de spelar med.
Ja det är samma med dem som mekar med veteranbilar.
De fastnar också i "sin värld" och pratar med dem de mekar ihop med, och kan vara borta i bilverkstaden de hyr, i två tre dagar i sträck ibland. Skillnaden är att gaimer sköter det online medan veteranbilsentusiasten har det irl i verkstaden med dem de delar verkstaden ihop med.

Skulle känna som du, att det är ett intresse som är omoget och barnsligt. Och det är konstigt att ha ett sånt intresse när man är 50 år. Gaming är sånt som min son håller på med, han är tonåring. 

Oavsett hobby så måste man ju också ha ett bra förhållningssätt med sina olika åtaganden. Att ägna all tid åt sin hobby när man ska umgås känns inte alls okej. Skulle ju vara lika illa om han var iväg och spelade golf hela dagen när du är där, men det skulle han nog inte göra. Men gaming känner han att han kan göra, för han är fysiskt i rummet, men frånvarande mentalt. Nä, skulle inte vara kul att leva med en man som är så. 

Sen skulle ju även rökning gå bort helt för mig, men det kanske inte stör dig. 

Precis! Hade inte varit intresserad av en man som ville lägga en massa tid och kraft på att leka.

Nej, jag har inte personlig erfarenhet av veteranbilar utan jag bara hakade på exemplet ovan. Jag är mer musikerfru där maken repar i timmar och är borta flera kvällar i veckan och ändå är det att föredra före en gamer eftersom det sällan är kopplat till specifika kvällar. Jag vet när min man är borta och vi kan planera vår tid därefter.

Jag tycker att det är självklart att man ska kunna leva sina egna liv med intressen även om man har en partner men just gaming är så väldigt speciellt och inte något jag vill ha i mitt liv (då pratar jag om de som spelar varje kväll).

Gaming är en hobby som både är passiv, okreativ och bygger på att framkalla omedelbara hjärnstimulanser. Att bara ha det som hobby när man är över 25 är lite primitivt och antyder att man har en personlighet som är fokuserad på omedelbara stimulanser och belöningar.som dom man kan få genom en datorskärm.

Det blir ju inte bättre att hålla på med gaming som enda rekreativa sysselsättning när man är 50. Säkert avtändande för kvinnor att vara tillsammans med en sån nolla. Tycker att TS skall antingen göra slut eller ta upp denna avtändande effekt med mannen ifråga så att denne fattar att han måste skärpa sig och också visa andra sidor av sig själv..

Jag skulle dra gränsen någonstans mellan 35-40 i dagens läge, eftersom dataspelen de sista 30 åren blivit allt mer verklighetstrogna, autentiska och därmed beroendeframkallande, så inte konstigt att de lockar människor längre upp i åldern. Men 50 och gamer, nää det känns bara som någon som har slängt bort mer än halva sitt liv på bara skit, dopaminkickar för stunden. En okreativ människa som bara vill ha roligt och inte bidra med något av värde. Hade personligen ALDRIG blivit ihop med en sådan.

Den personen som skrev exemplet du hakade på, var jag, och jag skrev..

Då är det ju lite fel att komma med en massa tvärsäkra utlåtanden om "hur det är" som du gör om  veteranbilsentusiastens mekande..