• Anonym (Inget offer)

    Sjukt trött på alla offerkoftor!

    Jag måste bara få säga det: jag är så jävla trött på alla offerkoftor. Det känns som att vi lever i en tid där det är trendigare att spela hjälplös än att faktiskt ta ansvar för sitt eget liv. Alla vill vara ?utsatta? för något, alla vill ha sin egen lilla diagnos på verkligheten som gör att just de inte behöver anstränga sig, kämpa, eller ens försöka. Och nej, jag pratar inte om människor som på riktigt har det svårt ? utan om alla som gjort det till sin livsstil att gnälla, peka finger och skylla på omständigheter.


    Det är som att vi kollektivt börjat tävla i vem som har det mest synd om sig. Har du inte blivit trampad på? Ingen har förstått dig? Chefen var dum? Du fick inte den respons du ville ha på sociala medier? Perfekt, då är du genast berättigad till att skrika ut ditt lidande och kräva applåder för din "styrka" i att? ja, fortsätta gnälla.


    Men vet du vad? Livet är hårt för alla. Det är ingen konspiration. Alla får skit någon gång. Alla stöter på motgångar. Skillnaden mellan människor är inte om de möter problem ? utan om de väljer att resa sig och ta itu med dem eller om de tar på sig offerkoftan och gör det till sin identitet. Och jag orkar inte höra fler vuxna människor gömma sig bakom en ständig ursäkt för varför de inte lyckas.


    Offerkoftan är bekväm. Den värmer. Den gör att man slipper agera. Man får sympatier, man får klick, man får en kram i kommentarsfältet. Men på riktigt: hur länge ska man orka sitta där och tycka synd om sig själv? När ska man byta kofta mot ryggrad?


    Det är provocerande att säga, men ibland är sanningen enkel: du är inte ett offer för allt. Du är bara lat. Du är bekväm. Och du vill ha cred utan att göra jobbet. Sluta skylla på samhället, vädret, barndomen, kollegorna eller "energin i rummet". Börja ta ansvar för dig själv.


    Och nej, det här betyder inte att man inte får må dåligt, eller att man inte kan behöva hjälp ibland. Men skillnaden är att vissa använder sina motgångar som bensin för att ta sig framåt, medan andra bygger en hel bostad i sitt eget elände och vill att resten av världen ska flytta in där och mata dem med förståelse.


    Jag är trött på offerkoftor. Riv sönder den, kasta den på elden och kliv fram. Livet kommer alltid vara orättvist ? frågan är om du tänker vara den som reser dig eller den som sitter kvar och kramar din kofta tills den stinker självömkan.

  • Svar på tråden Sjukt trött på alla offerkoftor!
  • Anonym (Jessica)

    Vet du. Jag har blivit enbart trampad på av mina föräldrar, försummad. Och råkade jag spilla mjölk fick jag en utskällning. När jag hade så svåra tvångstankar som utlöstes av en halsfluss (PANDAS) att jag inte kom ur sängen , blev jag nedsliten på golvet i armarna och skriken åt hur lat jag var. Jag fick blåmärken. 


    På det en fysisk misshandel av ett ex. Två våldtäktsförsök, av två fd killkompisar till ett annat ex, som jag aldrig trodde skulle tänka tanken / ens närma sig mig. 


    Jag är känslig, och har svårt för när någon är irriterad mot mig eller säger ifrån.

    Tänk ett steg längre innan du yttrar dig om att man inte tål något. Det kan ligga MYCKET bakom som du inte har en jävla aning om. Du vet INGENTING om vad folk gått eller går igenom. 

  • Anonym (Jessica)
    Anonym (Mx) skrev 2025-08-27 16:57:08 följande:
    Jag anser att det är dubbelsvart bälte att gnälla på dom som gnäller på dom som gnäller.
    De som gnäller på de som mår dåligt kan knappast må bra själva . Annars har man väl inget behov av att trycka ner andra människor. 
  • Anonym (Jessica)

    Det folk behöver nu för tiden är mer EMPATI och FÖRSTÅELSE, av andra. Därför söker man den där uppmärksamheten du talar om. 


    Vi får ju inte den i dagens samhälle. Idag sitter alla intryckta med näsan in i en mobil halva dagarna. Och vad står på mobilen? Jo, ta dig själv först! Bry dig bara om dig själv? Släpp alla dom är dumma! Wäwäwä. Hur blir samhället då?


    Det får såklart vara en balans på allt , om folk blir totalt obrydda , slutar hålla upp dörren, slutar bry sig, tro att folk är maskiner så kommer hela samhället rasa 

  • Anonym (Jessica)

    Folk har så jäkla fullt upp att de helt glömmer bort det där med att finnas där och lyssna. Men alla ska bara skynda sig överallt. 


    Du har inte tänkt på att folk kanske faktiskt mår sämre ? 


    Kolls på stan, hur många kollar upp när de går på stan? I princip ingen. Vilka kollar upp när de väntar på bussen? Ingen. Vilka har ingenting i öronen när de är ute och går? Nja, ingen 

  • Anonym (Kanske)

    Har tyvärr inte läst alla inlägg, men det verkar som om det råder lite olika uppfattningar kring vad en offrekofta fungerar.

    Min syn är den att offerkoftan väntar sig att någon annan ska ta hand om, eller lösa ens problem.

    Att lyfta problemen är helt ok om man inser att man själv är en del av lösningen.

    Att fler tenderar att ta på sig dessa offerkoftor är knappast samhällets fel, utan en medborgarnas oförmåga att se sina egna delar i av problemen de har. 

  • Anonym (Jessica)
    Anonym (Inget offer) skrev 2025-08-26 23:06:56 följande:

    Och det värsta av allt: Samhället belönar skiten. Så fort någon kryper fram i sin offerkofta så står folk där med applåder, klappar, hjärt-emojis och ?du är så stark, handhjärtan?. Stark?! Nej. Stark är du när du reser dig upp, biter ihop och löser problemet. Att ligga på rygg och pipa som en skadad hamster är inte styrka, det är pinsamt.


    Biter man ihop blir man till slut utmattad. Det har jag gjort.
  • Anonym (Jessica)
    Anonym (Kanske) skrev 2025-08-27 17:06:27 följande:

    Har tyvärr inte läst alla inlägg, men det verkar som om det råder lite olika uppfattningar kring vad en offrekofta fungerar.

    Min syn är den att offerkoftan väntar sig att någon annan ska ta hand om, eller lösa ens problem.

    Att lyfta problemen är helt ok om man inser att man själv är en del av lösningen.

    Att fler tenderar att ta på sig dessa offerkoftor är knappast samhällets fel, utan en medborgarnas oförmåga att se sina egna delar i av problemen de har. 


    Den kanske inte vet vad den ska göra? vart den ska börja? Ångesten och ledsamheten kanske är för stor står man ens har energi att bry sig om sig själv som att laga riktig mat eller ta den där promenaden? 
  • Anonym
    Anonym (Jessica) skrev 2025-08-27 17:07:16 följande:
    Biter man ihop blir man till slut utmattad. Det har jag gjort.
    Inte nödvändigtvis.

    Jag har inte haft det lätt kan jag säga, men aldrig har jag gnällt över det. Jag har hanterat det och inte blivit det minsta utmattad för den skull.

    Det har med att göra hur stark man är i sig själv.
  • Anonym (62956578)
    Anonym (Kanske) skrev 2025-08-27 17:06:27 följande:

    Har tyvärr inte läst alla inlägg, men det verkar som om det råder lite olika uppfattningar kring vad en offrekofta fungerar.

    Min syn är den att offerkoftan väntar sig att någon annan ska ta hand om, eller lösa ens problem.

    Att lyfta problemen är helt ok om man inser att man själv är en del av lösningen.

    Att fler tenderar att ta på sig dessa offerkoftor är knappast samhällets fel, utan en medborgarnas oförmåga att se sina egna delar i av problemen de har. 


    Det är min uppfattning också. Enbart gnäll kvalificerar inte någon till att vara en offerkofta.
  • Anonym (Jessica)
    Anonym skrev 2025-08-27 17:13:51 följande:
    Inte nödvändigtvis.

    Jag har inte haft det lätt kan jag säga, men aldrig har jag gnällt över det. Jag har hanterat det och inte blivit det minsta utmattad för den skull.

    Det har med att göra hur stark man är i sig själv.
    Jag gnäller inte heller men jag har bitit ihop och därför blivit utmattad. Först när jag tillät mig känna efter så blev det bättre 
Svar på tråden Sjukt trött på alla offerkoftor!