Anonym (Inget offer)

Tue 26 Aug 23:02

140 svar

Sjukt trött på alla offerkoftor!

Jag måste bara få säga det: jag är så jävla trött på alla offerkoftor. Det känns som att vi lever i en tid där det är trendigare att spela hjälplös än att faktiskt ta ansvar för sitt eget liv. Alla vill vara ?utsatta? för något, alla vill ha sin egen lilla diagnos på verkligheten som gör att just de inte behöver anstränga sig, kämpa, eller ens försöka. Och nej, jag pratar inte om människor som på riktigt har det svårt ? utan om alla som gjort det till sin livsstil att gnälla, peka finger och skylla på omständigheter.

Det är som att vi kollektivt börjat tävla i vem som har det mest synd om sig. Har du inte blivit trampad på? Ingen har förstått dig? Chefen var dum? Du fick inte den respons du ville ha på sociala medier? Perfekt, då är du genast berättigad till att skrika ut ditt lidande och kräva applåder för din "styrka" i att? ja, fortsätta gnälla.

Men vet du vad? Livet är hårt för alla. Det är ingen konspiration. Alla får skit någon gång. Alla stöter på motgångar. Skillnaden mellan människor är inte om de möter problem ? utan om de väljer att resa sig och ta itu med dem eller om de tar på sig offerkoftan och gör det till sin identitet. Och jag orkar inte höra fler vuxna människor gömma sig bakom en ständig ursäkt för varför de inte lyckas.

Offerkoftan är bekväm. Den värmer. Den gör att man slipper agera. Man får sympatier, man får klick, man får en kram i kommentarsfältet. Men på riktigt: hur länge ska man orka sitta där och tycka synd om sig själv? När ska man byta kofta mot ryggrad?

Det är provocerande att säga, men ibland är sanningen enkel: du är inte ett offer för allt. Du är bara lat. Du är bekväm. Och du vill ha cred utan att göra jobbet. Sluta skylla på samhället, vädret, barndomen, kollegorna eller "energin i rummet". Börja ta ansvar för dig själv.

Och nej, det här betyder inte att man inte får må dåligt, eller att man inte kan behöva hjälp ibland. Men skillnaden är att vissa använder sina motgångar som bensin för att ta sig framåt, medan andra bygger en hel bostad i sitt eget elände och vill att resten av världen ska flytta in där och mata dem med förståelse.

Jag är trött på offerkoftor. Riv sönder den, kasta den på elden och kliv fram. Livet kommer alltid vara orättvist ? frågan är om du tänker vara den som reser dig eller den som sitter kvar och kramar din kofta tills den stinker självömkan.

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 21:21

#101

Lönnsirap skrev 2025-08-27 20:58:44 följande:

Precis som det inte är omgivningens ansvar att lindra in befogad kritisk, är det inte alltid så att man behöver tycka något om hur andra gör.

Exempelvis förväntas man uppföra sig på jobbet, utifrån att det är ens uppdrag och staten har våldsmonopolet, vilket gör att det är straffbart att hämnas. Hela rättsväsendet hanterar folk som försöker slingra sig och likaså har trygghetssystemen förväntningar på människor för att ha rätt till olika ersättningar, bidrag och positioner i samhället.

Just nu lever vi i en tid där människor lyfter fram saker som man tidigare dolt. Saker som inte kunnat diskuteras, eller berättas lyfts fram. Naturligtvis kommer vi diskutera det vi ser, och sätta det i ett sammanhang. Och exempelvis benämna att vissa har den så kallade offerkoftan, medan andra hanterar saker på ett sätt som förefaller mer konstruktivt.

Naturligtvis är man fri att kritisera och ifrågasätta hur folk gör och lever i sina egna tankar. Likaså kan man försöka skapa opinion för att göra annorlunda i samhället. Men det är rätt uppenbart i tråden att det inte finns någon perfekt definition av offerkoftan där vi är överens.

Jag har exempelvis senaste 30 åren stört mig på idioter, men jag har knappast några ambitioner om att dessa kommer försvinna i från samhället utifrån att det inte är en fast egenskap.

Jo det behövs. Om omvärlden förväntar sig att jag ska bemöta dom annorlunda för 758 olika ursäkter. alla individer har bagage på gott och ont, men det är inte samhället som ska anpassas till 758 olika unika lösningar. Utan att det finns en rättvis grund som alla 758 får anpassa sig till.

de med offerkofta lever inte bara i sina tankar, de sprider sin dynga. De startar trådar på flashback/familjeliv om hur kvinnor är kräsna, hur kvinnor borde regleras på appr, hur kvinnor borde begränsas med vilka män de väljer osv. dessa män (inte alla män) vill att andra ska anpassas för att passa dom och deras agenda. Klockren offerkofta-mentalitet. allt fel är någon annans.

eller så förpestar de sin omgivning med att älta samma gnäll som de senaste 17 åren/17 månaderna. har en kollega som klagar på jobbet i princip varje dag. Dålig ledare. Tråkiga arbetsuppgifter osv. denna kollega har flera val: söka nytt jobb, söka studier, säga upp sig och leva på akassa efter karens eller bara acceptera läget. vad blir bättre av att klaga? Och vem orkar lyssna på en sådan kollega? Och sen få höra av kollegan att det är synd om denne för att denne känner sig utanför på jobbet? Ja för att ingen längre orkar höra gnället.

ska vi bara nicka och hålla med? För att det är ju faktiskt synd om kollegan? Det är en kollega som skapat sitt eget utanförskap som den nu klagar på. skulle säga att detta också är klockren offerkofta mentalitet.

hur ska vi hantera dessa tafatta människor? vilken strategi fungerar? Och vilken strategi tror du kan hjälpa dessa människor? Att försöka förklara eget ansvar? Eller klappa medhårs och säga jajamän kvinnorna är kräsna/jajamän jobbet suger faktiskt?

Lönnsirap

Wed 27 Aug 22:17

#102

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 21:21:51 följande:

Jo det behövs. Om omvärlden förväntar sig att jag ska bemöta dom annorlunda för 758 olika ursäkter. alla individer har bagage på gott och ont, men det är inte samhället som ska anpassas till 758 olika unika lösningar. Utan att det finns en rättvis grund som alla 758 får anpassa sig till.

de med offerkofta lever inte bara i sina tankar, de sprider sin dynga. De startar trådar på flashback/familjeliv om hur kvinnor är kräsna, hur kvinnor borde regleras på appr, hur kvinnor borde begränsas med vilka män de väljer osv. dessa män (inte alla män) vill att andra ska anpassas för att passa dom och deras agenda. Klockren offerkofta-mentalitet. allt fel är någon annans.

eller så förpestar de sin omgivning med att älta samma gnäll som de senaste 17 åren/17 månaderna. har en kollega som klagar på jobbet i princip varje dag. Dålig ledare. Tråkiga arbetsuppgifter osv. denna kollega har flera val: söka nytt jobb, söka studier, säga upp sig och leva på akassa efter karens eller bara acceptera läget. vad blir bättre av att klaga? Och vem orkar lyssna på en sådan kollega? Och sen få höra av kollegan att det är synd om denne för att denne känner sig utanför på jobbet? Ja för att ingen längre orkar höra gnället.

ska vi bara nicka och hålla med? För att det är ju faktiskt synd om kollegan? Det är en kollega som skapat sitt eget utanförskap som den nu klagar på. skulle säga att detta också är klockren offerkofta mentalitet.

hur ska vi hantera dessa tafatta människor? vilken strategi fungerar? Och vilken strategi tror du kan hjälpa dessa människor? Att försöka förklara eget ansvar? Eller klappa medhårs och säga jajamän kvinnorna är kräsna/jajamän jobbet suger faktiskt?

Självklart behöver du inte leva upp till det du uppfattar som andra människors förväntningar. Precis som du inte behöver ta emot dyngan du uppfattar att de ger dig!

Ingen tvingar dig att tycka synd om någon, och det är rimligt på en arbetsplats att fokusera på jobbet.

Du behöver dessutom inte hjälpa människor "komma till insikt", om det inte är så att de sökt upp dig och beskrivit att de önskar den specifika hjälpen av dig och det ligger i din specifika arbetsbeskrivning att just jobba med den typen av fråga.

Och samhället har ännu inga åtgärder emot offerkoftan, trots att ni tydligen är många som vill att det försvinner.

Anonym (62956578)

Wed 27 Aug 22:20

#103

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 21:21:51 följande:

Jo det behövs. Om omvärlden förväntar sig att jag ska bemöta dom annorlunda för 758 olika ursäkter. alla individer har bagage på gott och ont, men det är inte samhället som ska anpassas till 758 olika unika lösningar. Utan att det finns en rättvis grund som alla 758 får anpassa sig till.

de med offerkofta lever inte bara i sina tankar, de sprider sin dynga. De startar trådar på flashback/familjeliv om hur kvinnor är kräsna, hur kvinnor borde regleras på appr, hur kvinnor borde begränsas med vilka män de väljer osv. dessa män (inte alla män) vill att andra ska anpassas för att passa dom och deras agenda. Klockren offerkofta-mentalitet. allt fel är någon annans.

eller så förpestar de sin omgivning med att älta samma gnäll som de senaste 17 åren/17 månaderna. har en kollega som klagar på jobbet i princip varje dag. Dålig ledare. Tråkiga arbetsuppgifter osv. denna kollega har flera val: söka nytt jobb, söka studier, säga upp sig och leva på akassa efter karens eller bara acceptera läget. vad blir bättre av att klaga? Och vem orkar lyssna på en sådan kollega? Och sen få höra av kollegan att det är synd om denne för att denne känner sig utanför på jobbet? Ja för att ingen längre orkar höra gnället.

ska vi bara nicka och hålla med? För att det är ju faktiskt synd om kollegan? Det är en kollega som skapat sitt eget utanförskap som den nu klagar på. skulle säga att detta också är klockren offerkofta mentalitet.

hur ska vi hantera dessa tafatta människor? vilken strategi fungerar? Och vilken strategi tror du kan hjälpa dessa människor? Att försöka förklara eget ansvar? Eller klappa medhårs och säga jajamän kvinnorna är kräsna/jajamän jobbet suger faktiskt?

Vet inte om de är så tafatta, det krävs en hel del energi att aktivt rikta om ansvaret till andra individer eller grupper av människor. Tror att det är viktigt att bemöta offerkoftor och förklara det orimliga i att lägga över ansvaret för ens mående på andra. Alla behöver hjälpas åt när det gäller det här.

det finns ju exempel på offerkoftor som dragits så pass djupt ner i deras ömkande att de fysiskt skadar andra och känner sig ha rätt till det. De känner ju att de har rätt till det för att omgivningen tycker så synd om dom. Klappar medhårs. De kanske har ramlat i ett hål på internet med likasinnade eller fått ömkande av andra som delar deras (ganska ofta hatiska) uppfattning.

Ett (extremt) exempel på en människa som tyckte så pass synd om sig själv så han skadade andra är ju dalaröpappan som brände sina barn levande.

ClumsySmurf

Wed 27 Aug 22:33

#104

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 21:21:51 följande:

Lönnsirap skrev 2025-08-27 20:58:44 följande:

Precis som det inte är omgivningens ansvar att lindra in befogad kritisk, är det inte alltid så att man behöver tycka något om hur andra gör.

Exempelvis förväntas man uppföra sig på jobbet, utifrån att det är ens uppdrag och staten har våldsmonopolet, vilket gör att det är straffbart att hämnas. Hela rättsväsendet hanterar folk som försöker slingra sig och likaså har trygghetssystemen förväntningar på människor för att ha rätt till olika ersättningar, bidrag och positioner i samhället.

Just nu lever vi i en tid där människor lyfter fram saker som man tidigare dolt. Saker som inte kunnat diskuteras, eller berättas lyfts fram. Naturligtvis kommer vi diskutera det vi ser, och sätta det i ett sammanhang. Och exempelvis benämna att vissa har den så kallade offerkoftan, medan andra hanterar saker på ett sätt som förefaller mer konstruktivt.

Naturligtvis är man fri att kritisera och ifrågasätta hur folk gör och lever i sina egna tankar. Likaså kan man försöka skapa opinion för att göra annorlunda i samhället. Men det är rätt uppenbart i tråden att det inte finns någon perfekt definition av offerkoftan där vi är överens.

Jag har exempelvis senaste 30 åren stört mig på idioter, men jag har knappast några ambitioner om att dessa kommer försvinna i från samhället utifrån att det inte är en fast egenskap.

Jo det behövs. Om omvärlden förväntar sig att jag ska bemöta dom annorlunda för 758 olika ursäkter. alla individer har bagage på gott och ont, men det är inte samhället som ska anpassas till 758 olika unika lösningar. Utan att det finns en rättvis grund som alla 758 får anpassa sig till.

de med offerkofta lever inte bara i sina tankar, de sprider sin dynga. De startar trådar på flashback/familjeliv om hur kvinnor är kräsna, hur kvinnor borde regleras på appr, hur kvinnor borde begränsas med vilka män de väljer osv. dessa män (inte alla män) vill att andra ska anpassas för att passa dom och deras agenda. Klockren offerkofta-mentalitet. allt fel är någon annans.

eller så förpestar de sin omgivning med att älta samma gnäll som de senaste 17 åren/17 månaderna. har en kollega som klagar på jobbet i princip varje dag. Dålig ledare. Tråkiga arbetsuppgifter osv. denna kollega har flera val: söka nytt jobb, söka studier, säga upp sig och leva på akassa efter karens eller bara acceptera läget. vad blir bättre av att klaga? Och vem orkar lyssna på en sådan kollega? Och sen få höra av kollegan att det är synd om denne för att denne känner sig utanför på jobbet? Ja för att ingen längre orkar höra gnället.

ska vi bara nicka och hålla med? För att det är ju faktiskt synd om kollegan? Det är en kollega som skapat sitt eget utanförskap som den nu klagar på. skulle säga att detta också är klockren offerkofta mentalitet.

hur ska vi hantera dessa tafatta människor? vilken strategi fungerar? Och vilken strategi tror du kan hjälpa dessa människor? Att försöka förklara eget ansvar? Eller klappa medhårs och säga jajamän kvinnorna är kräsna/jajamän jobbet suger faktiskt?

jag är så jävla trött på alla offerkoftor... det känns som...alla vill vara "utsatta"...alla vill ha sin egen lilla diagnos...offermentalitet....
TS är inte trött på någon/några som under någon månader gnällt hål i öronen på honom, han känner sej trött på alla
det påminner det mer om någon som bara ville gnälla av sej med en offerspya än någon som ville ge konstruktiv kritik och då får räkna med att det landar snett och att man själv får kritik och att det man skriver väldigt lätt kan vändas mot en själv.
men du tycker inte att TS har fel eller ska behöva tänka till

startar trådar på flashback/familjeliv....förpestar de sin omgivning...vad blir bättre av att klaga,..Ja för att ingen längre orkar höra gnället.

och detta skriver du efter du förklarat för Jessica att hur hon reagerar ligger på hennes ansvar och att det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.

likt TS verkar du sakna självinsikt om din egna offerkofta och kanske behöver ta en paus från internet.

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 18:27:37 följande:

Anonym (Jessica) skrev 2025-08-27 17:01:21 följande:

Vet du. Jag har blivit enbart trampad på av mina föräldrar, försummad. Och råkade jag spilla mjölk fick jag en utskällning. När jag hade så svåra tvångstankar som utlöstes av en halsfluss (PANDAS) att jag inte kom ur sängen , blev jag nedsliten på golvet i armarna och skriken åt hur lat jag var. Jag fick blåmärken.

På det en fysisk misshandel av ett ex. Två våldtäktsförsök, av två fd killkompisar till ett annat ex, som jag aldrig trodde skulle tänka tanken / ens närma sig mig.

Jag är känslig, och har svårt för när någon är irriterad mot mig eller säger ifrån.

Tänk ett steg längre innan du yttrar dig om att man inte tål något. Det kan ligga MYCKET bakom som du inte har en jävla aning om. Du vet INGENTING om vad folk gått eller går igenom.

först av allt, jag beklagar verkligen din barndom och dina trauman! Men om du vet med dig att du fortfarande är känslig, så har du inte läkt, du har inte bearbetat, du har inte hunnit bli tillräckligt stark och trygg i dig själv. Och den resan måste du göra för dig själv. Det är ditt ansvar. Det är inte omgivningens ansvar att visa särskild hänsyn till just dig. det är ditt ansvar att inte reagera om någon är irriterad, precis som det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.

så jag tycker inte ts har fel eller ska behöva tänka till. men som sagt, det betyder inte att det är lätt eller enkelt för dig att jobba på. och du kommer alltid ha ditt bagage, men hur du väljer att reagera och agera är dina beslut och ditt ansvar oavsett bagage

missbrukar

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 22:40

#105

ClumsySmurf skrev 2025-08-27 22:33:51 följande:

jag är så jävla trött på alla offerkoftor... det känns som...alla vill vara "utsatta"...alla vill ha sin egen lilla diagnos...offermentalitet....
TS är inte trött på någon/några som under någon månader gnällt hål i öronen på honom, han känner sej trött på alla
det påminner det mer om någon som bara ville gnälla av sej med en offerspya än någon som ville ge konstruktiv kritik och då får räkna med att det landar snett och att man själv får kritik och att det man skriver väldigt lätt kan vändas mot en själv.
men du tycker inte att TS har fel eller ska behöva tänka till

startar trådar på flashback/familjeliv....förpestar de sin omgivning...vad blir bättre av att klaga,..Ja för att ingen längre orkar höra gnället.

och detta skriver du efter du förklarat för Jessica att hur hon reagerar ligger på hennes ansvar och att det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.

likt TS verkar du sakna självinsikt om din egna offerkofta och kanske behöver ta en paus från internet.

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 18:27:37 följande:

Anonym (Jessica) skrev 2025-08-27 17:01:21 följande:

Vet du. Jag har blivit enbart trampad på av mina föräldrar, försummad. Och råkade jag spilla mjölk fick jag en utskällning. När jag hade så svåra tvångstankar som utlöstes av en halsfluss (PANDAS) att jag inte kom ur sängen , blev jag nedsliten på golvet i armarna och skriken åt hur lat jag var. Jag fick blåmärken.

På det en fysisk misshandel av ett ex. Två våldtäktsförsök, av två fd killkompisar till ett annat ex, som jag aldrig trodde skulle tänka tanken / ens närma sig mig.

Jag är känslig, och har svårt för när någon är irriterad mot mig eller säger ifrån.

Tänk ett steg längre innan du yttrar dig om att man inte tål något. Det kan ligga MYCKET bakom som du inte har en jävla aning om. Du vet INGENTING om vad folk gått eller går igenom.

först av allt, jag beklagar verkligen din barndom och dina trauman! Men om du vet med dig att du fortfarande är känslig, så har du inte läkt, du har inte bearbetat, du har inte hunnit bli tillräckligt stark och trygg i dig själv. Och den resan måste du göra för dig själv. Det är ditt ansvar. Det är inte omgivningens ansvar att visa särskild hänsyn till just dig. det är ditt ansvar att inte reagera om någon är irriterad, precis som det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.

så jag tycker inte ts har fel eller ska behöva tänka till. men som sagt, det betyder inte att det är lätt eller enkelt för dig att jobba på. och du kommer alltid ha ditt bagage, men hur du väljer att reagera och agera är dina beslut och ditt ansvar oavsett bagage

missbrukar

nej men kolla smurfen försöker smurfa! Ja, jag tar ansvar mot exempelvis kollegan. Tar avstånd. Enkelt. men istället för att poletten ska trilla ner så har det istället blivit att nu är vi elaka mot kollegan enligt offerkoftan. Så vad ska vi göra? ska x antal kollegor söka nytt jobb för att en kollega ska förpesta? Så vi tar ansvar genom att fortsätta ignorera kollegan i den utsträckning att det är möjligt utan att arbetsuppgifter blir lidande. Så snälla smurf, hur är det offerkofta? Hur saknar jag denna insikt? gick det inte som tänkt för lille smurf?

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 22:47

#106

Anonym (62956578) skrev 2025-08-27 22:20:00 följande:

Vet inte om de är så tafatta, det krävs en hel del energi att aktivt rikta om ansvaret till andra individer eller grupper av människor. Tror att det är viktigt att bemöta offerkoftor och förklara det orimliga i att lägga över ansvaret för ens mående på andra. Alla behöver hjälpas åt när det gäller det här.

det finns ju exempel på offerkoftor som dragits så pass djupt ner i deras ömkande att de fysiskt skadar andra och känner sig ha rätt till det. De känner ju att de har rätt till det för att omgivningen tycker så synd om dom. Klappar medhårs. De kanske har ramlat i ett hål på internet med likasinnade eller fått ömkande av andra som delar deras (ganska ofta hatiska) uppfattning.

Ett (extremt) exempel på en människa som tyckte så pass synd om sig själv så han skadade andra är ju dalaröpappan som brände sina barn levande.

Tafatta/menlösa just i att de gör inget för att agera mest. Står mest stilla och basunerar ut missnöje och att det är andras ansvar att ändras för att skapa nöjdhet. och precis, det är gemensamt ansvar att göra världen för breda massan inte för enstaka offer. Det finns alltid offer, de som har de sämre, de som haft fler antal nitar i livet osv. det är att göra en björntjänst att agera kravlöst mot vissa, för då kommer breda massan inte heller leva upp till kraven för vi är generellt lata och bekväma av oss som människor. Så släpper vi på kraven så kommer samhället bara bli sämre för alla

Anonym (62956578)

Wed 27 Aug 23:29

#107

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 22:47:20 följande:

Tafatta/menlösa just i att de gör inget för att agera mest. Står mest stilla och basunerar ut missnöje och att det är andras ansvar att ändras för att skapa nöjdhet. och precis, det är gemensamt ansvar att göra världen för breda massan inte för enstaka offer. Det finns alltid offer, de som har de sämre, de som haft fler antal nitar i livet osv. det är att göra en björntjänst att agera kravlöst mot vissa, för då kommer breda massan inte heller leva upp till kraven för vi är generellt lata och bekväma av oss som människor. Så släpper vi på kraven så kommer samhället bara bli sämre för alla

Jag förstår vad du menar med tafattheten. Den har väl kommit till för att personen kanske har en historia av att bli serverad saker. Även uppfostran spelar en roll. Det blir annars ett ganska hårt uppvaknande när omgivningen inte alls agerar på samma sätt som ens föräldrar

Ja, det är att göra någon en björntjänst att inte bara agera kravlöst, men även spå på den här kravlösheten genom att skicka människan allt djupare ner i offerkofteträsket. Jämför med curling. Vet inte om de gör det för att de ska föreställas vara goda så i inte offerkoftan (och dess sympatisörer) riskerar att kalla de för oempatiska? Det har säkert sitt egna psykologiska spektrum. Undflyende föräldrar är på det sättet för att de avskyr konflikter iaf, de låter hellre sina barn förgås än riskerar en uppfostranskonflikt.

Anonym (Amen)

Thu 28 Aug 07:41

#108

Anonym (62956578) skrev 2025-08-27 23:29:31 följande:

Jag förstår vad du menar med tafattheten. Den har väl kommit till för att personen kanske har en historia av att bli serverad saker. Även uppfostran spelar en roll. Det blir annars ett ganska hårt uppvaknande när omgivningen inte alls agerar på samma sätt som ens föräldrar

Ja, det är att göra någon en björntjänst att inte bara agera kravlöst, men även spå på den här kravlösheten genom att skicka människan allt djupare ner i offerkofteträsket. Jämför med curling. Vet inte om de gör det för att de ska föreställas vara goda så i inte offerkoftan (och dess sympatisörer) riskerar att kalla de för oempatiska? Det har säkert sitt egna psykologiska spektrum. Undflyende föräldrar är på det sättet för att de avskyr konflikter iaf, de låter hellre sina barn förgås än riskerar en uppfostranskonflikt.

Ja en uppväxt med curlingföräldrar är kanske en bidragande faktor till att allt fler uppvisar offerkofta och har den förväntan på sin omgivning. De har aldrig tränats i att ta ansvar utan är vana att bli mer serverade. Det och att vi blivit ett mer individualistiskt samhälle där det läggs mer krav på att vara en egen individ. Det skapar oändliga möjligheter både utbildningsvis och karriärmässigt med alla olika möjliga vägar exempelvis, men det ställer krav på att individerna hittar sin drivkraft och motivation, så de kan hitta sin väg och välja sin väg. För att välja måste man ju ha en magkänsla och/eller erfarenhet av vad som känns bra/mindre bra. Var nog på ett sätt lättare när man bara kunde välja läkare, lärare eller lantbrukare typ, men otroligt mycket tråkigare. Också att arbetsklimatet är hårdare mer ökad press, många företag/organisationer är slimmade så alla behöver leva upp till en viss minimiförväntan, förr kanske det var mer OK att vissa inte levde upp till minimiförväntan utan allt var good enough.

men det enda alternativ som återstår är ju att alla tar sitt ansvar, och gör sitt för sitt liv. det är naivt och kontraproduktivt att sitta i baksätet att klaga. tror ingen vill ha ett system där staten slumpar ut utbildningar så exempelvis ?kalle du ska gå läkarlinjen? och det är otroligt naivt att tro att företag/organisationer ska trappa upp antalet anställda så det kan sitta anställda som inte kan prestera upp till vissa minimikrav. Och bara tanken på att staten/vården ska börja dela ut partners till de som lever i ofrivillig ensamhet är bara så absurd att det inte behöver kommenteras.

Anonym (Andra lösningar)

Thu 28 Aug 07:59

#109

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 22:40:30 följande:

nej men kolla smurfen försöker smurfa! Ja, jag tar ansvar mot exempelvis kollegan. Tar avstånd. Enkelt. men istället för att poletten ska trilla ner så har det istället blivit att nu är vi elaka mot kollegan enligt offerkoftan. Så vad ska vi göra? ska x antal kollegor söka nytt jobb för att en kollega ska förpesta? Så vi tar ansvar genom att fortsätta ignorera kollegan i den utsträckning att det är möjligt utan att arbetsuppgifter blir lidande. Så snälla smurf, hur är det offerkofta? Hur saknar jag denna insikt? gick det inte som tänkt för lille smurf?

Ett bättre alternativ till att ta avstånd skulle vara att tala om för kollegan att ni helt enkelt inte orkar höra allt negativt om jobbet. Att det skadar er arbetslust.

Tänk vad offerkoftigt att inte våga kommunicera om sånt med en arbetskamrat istället för att tycka synd om er att ni måste stå ut med sånt? Nej, det måste man inte. Det går bra att tala om anledningen till att man faktiskt inte orkar lyssna längre.

Det är inte så mycket bättre att vara konflikträdd än att bära offerkofta.

ClumsySmurf

Thu 28 Aug 08:45

#110

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 22:40:30 följande:

nej men kolla smurfen försöker smurfa! Ja, jag tar ansvar mot exempelvis kollegan. Tar avstånd. Enkelt. men istället för att poletten ska trilla ner så har det istället blivit att nu är vi elaka mot kollegan enligt offerkoftan. Så vad ska vi göra? ska x antal kollegor söka nytt jobb för att en kollega ska förpesta? Så vi tar ansvar genom att fortsätta ignorera kollegan i den utsträckning att det är möjligt utan att arbetsuppgifter blir lidande. Så snälla smurf, hur är det offerkofta? Hur saknar jag denna insikt? gick det inte som tänkt för lille smurf?

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 18:27:37 följande:

först av allt, jag beklagar verkligen din barndom och dina trauman! Men om du vet med dig att du fortfarande är känslig, så har du inte läkt, du har inte bearbetat, du har inte hunnit bli tillräckligt stark och trygg i dig själv. Och den resan måste du göra för dig själv. Det är ditt ansvar. Det är inte omgivningens ansvar att visa särskild hänsyn till just dig. det är ditt ansvar att inte reagera om någon är irriterad, precis som det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.

så jag tycker inte ts har fel eller ska behöva tänka till. men som sagt, det betyder inte att det är lätt eller enkelt för dig att jobba på. och du kommer alltid ha ditt bagage, men hur du väljer att reagera och agera är dina beslut och ditt ansvar oavsett bagage

Sjukt trött på alla offerkoftor!

INNEHÅLL