Lämnad, vad gör man nu

Börja med det praktiska, skicka in ansökan om skilsmässa.

Sedan får ni sätta er ner och titta på er ekonomi, vad ni har råd att flytta till, om ni ska försöka bo nära varandra eller om någon av er ska bo kvar. Börja sedan fundera på bohaget, hur det ska delas. Möbler till barnens nya rum bör ni dela lika, tycker jag. 

Vill du ha en civiliserad relation med din exfru då uppträder du civiliserat själv. Acceptera att hon vill skiljas men lägg ingen skuld på henne. Var saklig och rättvis när det kommer till det praktiska, tjafsa inte om småsaker.

Nej jag lägger ingen skuld på henne, och ja självklart jag försöker uppträda som jag själv skulle vilja bli bemött. 

Det jävliga i situationen är att ingen i nuläget kan flytta. Precis börjat nytt jobb med provanställning, samt förhoppningsvis anställning när skolan är klar för exfrun men någon månad bort. 

Tror inte uppdelning av bohag kommer vara ett problem då vi båda anser att det bara är saker.

Men ja det bösta är väl kanske att försöka bocka av 1 sak per dag på att göra listan, hur tungt det än känns. 

Rent praktiskt är det väl bra att börja sätta ihop en gemsam checklista på saker ni måste genomföra och diskutera 

*ansök om skilsmässa, betänketid 6 månader , ju snabbare ni ansöker ju kortare blir den tuffa och tunga tiden 

*räkna ut när ni tidigast kan flytta och lägg upp en konkret plan på hur det ska gå till med tex bostadskö, mäklare, banken, anställning etc etc som måste vara löst innan x datum .  Skjut inte upp sakerna  utan sätt datum när saker ska vara åtgärdat och en plan på hur. 

* kan ni hjälpa varandra att packa och flytta är det guld värt 

* kom överens om hur närmaste tiden ska se ut med ekonomin medan ni fortfarande bor ihop. Så otroligt lätt att hamna i tjafs när verkligheten och känslorna kommer ikapp efter en tid.  

* Fundera på det praktiska inom familjen som högtider,  släktmiddag,  gemensamma semesterplaner,  bokade hotell,  skolavslutningen etc, ska ni låtsas som att allt är som vanligt ? Eller ska ni informera närmaste familjen om läget och att ni inte alltid kanske är där som familj och istället ksn behöva extra mycket barnvakt och inhoppad hjälp? 

* prata även igenom det jobbiga vilket har visat sig vara det viktigaste för många i samma sits. Hitta en respektfull överenskommelse om sexliv, dejting, egna liv, att privatlivet nu på vissa plan faktiskt är stängt för varandra etc.  Här är det många som kör i diket rejält och stor risk att tjafs och svartsjuka dyker upp. Ta inte för givet att ni fortfarande ska ligga med varandra.  Även om ni vill är det troligen inte den bästa iden alls i sammanhanget.  Ibland kan det vara respektfullt att ta varsitt sovrum. Osv   Men viktigaste är att ni pratar om detta. 

Tack för bra och konkreta tips. 
Vi är väl igång med ganska många av punkterna.

Men det känns som att det dyker upp nya saker hela tiden.

Och vi är kanske inte jättebra på att ta upp de jobbigaste punkterna. Utan båda är lite skjuter gärna på sånt. Men ska göra ett seriöst försök ikväll att komma vidare med planeringen. 

Bra inställning du har, att du vill ha en fredlig skilsmässa. Trots sorgen och saknaden. Att fokusera på barnen är en viktig nyckel. Att inte kriga med den andra föräldern är jätteviktigt. Och er relation är livslång, genom barnen.

Gå gärna i parterapi, så att ni hinner prata färdigt under professionell ledning. Det minskar stress och dåliga vibbar.

Var lite strikt och formell om bodelningen. Den som tog initiativet kan känna skuld och släppa allt ekonomiskt och ägodelar. Men känslorna av orättvisa kan komma tillbaka. 

Mitt tips är att ta hjälp med sånt som ni inte får tummen ur inför. Då får ni konkret hjälp och ni slipper bli irriterade på att båda smiter undan ansvar. 
Tex med att låta banken ta prat om ekonomi och rådgivning om bodelning,  att ta hjälp av jurist kring skilsmässan och juridik om ni äger olika saker , boka kurator om ni har svårt att prata djupt  eller vad det än gäller så finns konkret hjälp och vägledning. 

Många saker kan ni enkelt tillsammans googla fram också så slipper ni tjafsa om rätt och fel . 

Sätt upp checklista synligt på kylskåpet tex så båda ser den och kan fylla på vartefter ni kommer på nya saker och enkelt sätt stt slippa tjat. 
Och var görna detaljerad på samma sätt som i en  almanacka med tidslinje.  

Ja det låter som bra saker att göra.
 Vi har dock beslutat att vänta till efter jul med att berätta för barnen. Och försöka hålla nån sorts normalitet fram tills dess. 

Vi kan ändå umgås, typ sitta i soffan och prata om inget. Och ändå ha en hyfsat trevlig kväll. Finns liksom inget hat eller ilska. I alla fall inte från min sida eller från hennes heller, säger hon.

Finns bara inte kärlek längre från hennes sida. 

Vet inte om det är rätt eller fel men vi gör det utifrån vad vi tror blir bäst för barnen. 

Så får vänta med synliga listor, däremot ska vi ta hjälp med ekonomin och så. 

Läs en bok -eller flera - i ämnet! 

www.bokus.com/bok/9789170369285/det-blir-bra-manual-for-skilda-man/

Visade sig igår att jag visst hade fel angående ilskan. Hon är visst arg, eller så är det rädsla och andra känslor som tar sig uttrycket av ilska. Oavsett så känns det skit. 

Tror det som gör mest ont är insikten av att jag sårat personen jag brytt mig mest om så otroligt mycket. Dessutom helt omedvetet och utan någon avsikt att göra det, utan raka motsatsen. 

Redan börjat med ljudböcker, i samband med träning. 
På ett logiskt plan kan jag ta in det alla kloka personer skriver i böckerna, men känslomässigt är det bara ett kaos.

I ert fall skulle jag faktiskt råda er till att gå i parterapi. För mig känns det helt otänkbart att bara så där skiljas efter 16 års äktenskap. Man lovade varandra "i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt". Då ska man faktiskt försöka lite mera än att man bara slänger fram att man vill skiljas, för alla parters skull. Det känns inte som att man i så fall vet vad "i nöd och lust" betyder. Inget förhållande som varat många decennier är guld och gröna skogar i alla lägen. Det går upp och det går ner. Man har större och mindre kriser.

Man måste komma ihåg att gräset är inte grönare på andra sidan staketet. Gräset är grönt där man vattnar. Ifall man glömt bort varandra och förhållandet under småbarnsåren så blir det lätt att man glider ifrån varandra, men trots allt så har man en gång varit väldigt kära och valt att gifta sig och bilda familj. Jag tycker att det är värt att komma ihåg och kämpa för. 

Ifall man efter att ha gått i parterapi i säg ett halvår till ett år, utan att ha kommit någon vart, så kan det vara idé att fundera på skilsmässa. Före det tycker jag att det bara är att ta den lätta vägen ut och fly från problemen.