Anonym (Besviken)

Wed 7 Jan 10:58

295 svar

Ogift och utan testamente

Jag är sambo sedan många år. Vi har barn tillsammans. Vi blev tvungna att hasta på med barn, på grund av sjukdom från min sida. Vi var därför inte gifta innan.

Min sambo vägrar konsekvent att gifta sig. Jag har flera gånger tagit upp att jag vill att vi skriver testamente. Först sa han att vi skulle ordna det om jag slutade tjata. Nu säger han att det inte är min ensak och att om han skriver testamente har jag ingen rätt att veta hur det är utformat.

Min sambo är ekonomiskt oberoende. Vi har inga gemensamma tillgångar förutom en bil som står på honom, men som vi betalat lika för. Vi delar också lika på alla utgifter som rör vårt gemensamma hem (som vi hyr), vårt gemensamma liv samt barnen.

Jag är helt ointresserad av hans pengar, förutom vid dödsfall. Jag skriver gärna äktenskapsförord vid äktenskap, men han vägrar det också. Det enda jag önskar, är att jag får en sudd pengar om han dör. Hans tillgångar är så stora att pengarna kommer att förvaltas av en överförmyndare. Det är inte säkert att jag får köpa en bostad till mig och barnen ens, om inte överförmyndaren godkänner detta. Bilen kommer jag att behöva köpa av mina barn.

För mig skapar detta mycket osäkerhet. Och osäkerhet på relationen. Jag känner mig oviktig och bortprioriterad, men framförallt känner jag att han inte prioriterar barnen. Det är framförallt barnen som kommer i kläm om jag behöver försörja dem själv. Jag tjänar bra och får ut en bit över 40' efter skatt, men det är självklart skillnad på det och att ha två inkomster.

Jag når ingenstans med honom. Han vill inte tala mer om det och blir sur när jag blir berörd. Jag är som sagt helt ointresserad av hans pengar och bär mer än gärna min del i vårt gemensamma liv, men jag oroar mig för framtiden. Flera av hans vänner har dött de senaste åren. Det kan hända och det kommer nära. Jag har självklart erbjudit mig att testamentera mina tillgångar till honom, men det är han inte intresserad av.

Anonym

Sun 11 Jan 17:19

#251

Anonym (mm) skrev 2026-01-11 16:59:37 följande:

Det är att följa lagen, den är inte tvingande på det sättet att man måste ta allt som man har rätt till i en skilsmässa. Man kan även göra bodelning och sen ge sitt ex det han hade från början i gåva. Helt enligt lagen.

Det är sant, men som den som blir lämnad kanske det inte är ett alternativ?
Är man den som lämnar så borde det vara mer rimligt att låta bli den andras "egendom". Inom citattecken för att det rent krasst ju är giftorättsgods.

Jag har varit gift utan äktenskapsförord. Dock skrev min mamma testamente att hennes kvarlåtenskaper skulle vara min och inte kunna bli föremål, i en ev skilsmässa, att bråka om.

Nu hann jag skilja mig innan min mamma gick bort så hela arvet blev ju mitt oavsett.

När min son gifte sig såg jag verkligen till att ett förord skrevs, då han ägde både fastigheter, bilar och annat som han inte ska riskera i framtiden. Plus att framtida arv blir enskild egendom.

Anonym (mm)

Sun 11 Jan 17:34

#252

Anonym skrev 2026-01-11 17:19:23 följande:

Det är sant, men som den som blir lämnad kanske det inte är ett alternativ?
Är man den som lämnar så borde det vara mer rimligt att låta bli den andras "egendom". Inom citattecken för att det rent krasst ju är giftorättsgods.

Jag har varit gift utan äktenskapsförord. Dock skrev min mamma testamente att hennes kvarlåtenskaper skulle vara min och inte kunna bli föremål, i en ev skilsmässa, att bråka om.

Nu hann jag skilja mig innan min mamma gick bort så hela arvet blev ju mitt oavsett.

När min son gifte sig såg jag verkligen till att ett förord skrevs, då han ägde både fastigheter, bilar och annat som han inte ska riskera i framtiden. Plus att framtida arv blir enskild egendom.

Så kan det vara, att man av olika anledningar bestämmer sig för att det inte är ett alternativ att låta den andre parten få tillbaka det den hade från början i skilsmässa. Då kvarstår ju att den andre kunde inte lita på att vederbörande inte tar med sig grejerna i skilsmässan. Därför väljer man äktenskapsförord, det går inte att lita på den andre när det gäller detta.

Anonym (Alicia)

Sun 11 Jan 17:39

#253

Anonym (mm) skrev 2026-01-11 16:59:37 följande:

Det är att följa lagen, den är inte tvingande på det sättet att man måste ta allt som man har rätt till i en skilsmässa. Man kan även göra bodelning och sen ge sitt ex det han hade från början i gåva. Helt enligt lagen.

Såklart kan man göra det, men det är också inte det minsta fel att följa överenskommelsen man hade när man gifte sig, även om det är att dela lika på allt inklusive det partnern hade med sig in i förhållandet. Det är fullt rimligt att utgå från det man gemensamt kommit överens om, och inte någon riktigt kan komma och gråta om i efterhand.

Anonym (Hmmm...)

Sun 11 Jan 17:55

#254

Anonym (M) skrev 2026-01-11 12:53:46 följande:

Med ett äktenskapsförord behöver ingen av parterna lämna över mer av sina tillgångar. Det är just därför man har äktenskapsförord.

Jag svarade mm, som menade att ett par kan ha ett äktenskapsförord som bara skyddar den fattigas tillgångar, men inte den rikas. I det fallet skulle ju den fattigas tillgångar undandtas från hälftendelningen, och den rikares delas på mitten. På så sätt får den fattiga mer än utan förord.

Jag ser det också som högst osannolikt att något sådant förord någonsin har skrivits... folk som BLIR rika är inte så dumma, liksom.

Anonym (Hmmm...)

Sun 11 Jan 17:58

#255

Anonym (M) skrev 2026-01-11 12:55:35 följande:

Eller för sina barn, som man litar på. Eller så hsr man äktenskapsförord även om man litar på sin partner.

Litar min inte på sin parter så ska man överhuvudtaget inte gifta sig eller vara i en relation.

Gör dig inte dum. Om man skulle lita hundra procent på sin partner så skulle man inte behöva något äktenskapsförord. Då skulle man ju veta, att han skulle vara juste och inte gå till tingsrätten och begära ut sin giftorätt ifrån ens tillgångar, bara för att han KAN (har lagen med sig).

Anonym (Hmmm...)

Sun 11 Jan 18:01

#256

Anonym (M) skrev 2026-01-11 12:56:50 följande:

Nej. Båda tjänar på det. Äktenskapsförord går åt båda hållen, dvs bådas eventuella fra.tida förmögenheter och nuvarande förmögenheter ingår i ett äktenskapsförord. Det är därför ett sådant skrivs.

Återigen: mm nämnde ett scenario där endast den fattiga skyddar sina tillgångar i ett äktenskapsförord, och inte den rika. Det GÅR faktiskt att göra så - jag kollade upp det. Men det har säkert aldrig hänt i praktiken, för vilken "rikare" part skulle skriva på ett sådant förord? Typ ingen. (Båda måste ju skriva på.) Det normala är, precis som du säger, att ett äktenskapsförord går åt båda hållen.

Anonym (Hmmm...)

Sun 11 Jan 18:15

#257

Anonym (M) skrev 2026-01-11 14:49:55 följande:

Då är man korkad.

Du berättade ju att du och din man har äktenskapsförord? Då är ni alltså korkade? Om ni skulle lita på varandra till hundra procent, så skulle ni ju inte behöva något. Efter ett uppbrott, skulle vara och en bara ta sina egna tillgångar, och så skulle det vara bra med det.

Jag tänker så här, att det ALDRIG går att lita hundra procent på någon, för man vet aldrig vad som kan hända i framtiden. Kärleken mellan förälder och barn blir normalt kvar livet ut, men kärleken mellan man och kvinna kan gå över, och gör ofta det också. 50 procent av alla äktenskap spricker. Och när det händer, kan man få se helt andra sidor av den andre, som man aldrig ens kunnat tänka sig. Människor kan också förändras av fysisk eller psykisk sjukdom, åldrande och medelålderskris, dåliga livserfarenheter.

Vem vet om man ens kan lita på sig själv när det gäller det här? Man kanske alltid har tänkt "jag är en självständig kvinna, jag kan försörja mig själv, jag skulle aldrig begära några pengar från en man varken under eller efter ett äktenskap". Men sedan blir man kanske sjuk, förlorar jobbet, utförsäkras ur Försäkringskassan, under tiden går mannen från klarhet till klarhet, tjänar multum, han har ingen förståelse för att man inte orkar med hela hushållsarbetet "fast man bara är hemma", och det är uppenbart att han har inlett ett förhållande med någon annan. Bråken eskalerar.

Vid skilsmässan kan man då mycket väl tänka, att det är bäst att man roffar åt sig så mycket som man kan för det är sista gången man kommer att få några pengar över existensminimum. De kommer att göra stor skillnad. Mannen kan klara sig utan de pengarna, och för övrigt kan han ha det för att han varit otrogen och för att han varit så oförstående och grinig... Och då begär man bodelning med hälfendelning ändå.

Anonym (Hmmm...)

Sun 11 Jan 18:24

#258

Anonym skrev 2026-01-11 16:55:08 följande:

Du menar ifall partnern väljer att följa lagen?
Det kan vara du själv också som efter (ev) lång tid känner att äktenskapet inte är bra längre och väljer att lämna.
Trots att du var att lita på vid äktenskapets ingång.

Saker händer i livet, det har inget med opålitlighet att göra.

Fast man MÅSTE inte kräva ut sin andel av makens/makans tillgångar bara för att man kan. Det är inte så att det är OLAGLIGT att dela på något annat sätt, utan hälftendelningen träder först i kraft om parterna inte är överens, och den missnöjda därför drar ärendet till tingsrätten. Det är inte så, att så fort du lämnar in en skilsmässoansökan, så kommer en bodelningsman hem till er och bestämmer: "du Anders ska ha den antika vasen, och du Eva får ta TV:n..."

Som sagt: detta bestämmer makarna själva, och det är bara om det blir bråk och en domstol blir inblandad, som hälftendelningen genomdrivs med tvång.

Anonym (Hmmm...)

Sun 11 Jan 18:33

#259

Anonym skrev 2026-01-11 17:19:23 följande:

Det är sant, men som den som blir lämnad kanske det inte är ett alternativ?
Är man den som lämnar så borde det vara mer rimligt att låta bli den andras "egendom". Inom citattecken för att det rent krasst ju är giftorättsgods.

Jag har varit gift utan äktenskapsförord. Dock skrev min mamma testamente att hennes kvarlåtenskaper skulle vara min och inte kunna bli föremål, i en ev skilsmässa, att bråka om.

Nu hann jag skilja mig innan min mamma gick bort så hela arvet blev ju mitt oavsett.

När min son gifte sig såg jag verkligen till att ett förord skrevs, då han ägde både fastigheter, bilar och annat som han inte ska riskera i framtiden. Plus att framtida arv blir enskild egendom.

Jag börjar faktiskt mer och mer tänka, att i dessa skilsmässotider - och när även gifta kvinnor förväntas yrkesarbeta - så kanske lagen är föråldrad och borde ändras?

I Tyskland, vars lagar jag känner väl, så är det så att endast förmögenhetsÖKNINGEN under äktenskapstiden delas lika (om det inte finns förord). Men var och en får behålla det som han hade med sig in i äktenskapet. Även personliga arv, personliga skadestånd och försäkringsersättningar och sådant UNDER äktenskapet blir automatiskt enskild egendom, och delas inte vid en skilsmässa där.

Att förmögenhetsÖKNINGEN under skilsmässotiden delas, kompenserar för att den ena (vanligen kvinnan) har varit hemma eller arbetat deltid, och då tagit hand om barn, hushåll och vardagens småkram så att den andre (vanligen mannen) har kunnat göra karriär och få löneförhöjningar och bonusar. Och att paret då delar på detta är inte mer än rätt. Men varför ska min f.d. partner egentligen ha hälften av mitt arv från Faster Selma, som han aldrig ens har träffat? Det är ju inte klokt när man börjar tänka på det.

Anonym (Hmmm...)

Sun 11 Jan 18:39

#260

Anonym (Alicia) skrev 2026-01-11 17:39:04 följande:

Såklart kan man göra det, men det är också inte det minsta fel att följa överenskommelsen man hade när man gifte sig, även om det är att dela lika på allt inklusive det partnern hade med sig in i förhållandet. Det är fullt rimligt att utgå från det man gemensamt kommit överens om, och inte någon riktigt kan komma och gråta om i efterhand.

"kommit överens" och "kommit överens". Det är ju inte paret som gifter sig som har hittat på den lagen, utan den får de på köpet när de väljer att gifta sig av en massa andra anledningar än att dela alla tillgångar.

Lagen härrör från en tid, då de flesta var bönder. Då var det rätt självklart, att om en hustru flyttar till makens gård, och sedan arbetar och sliter för den gården i kanske 30 år... så ska hon inte kunna slängas ut på gatan utan någonting, när mannen bestämt sig för att gifta om sig med den unga pigan. Det skulle ju ha varit DJUPT orättvist.

Men idag ser det ytterst sällan ut på det sättet, utan båda arbetar och har sina löner. Därför kanske default borde vara tvärtom, d.v.s. att var och en får gå med sina egna tillgångar vid skilsmässan, och att man måste skriva förord OM man vill ha hälftendelning vid en eventuell skilsmässa?

Ogift och utan testamente

INNEHÅLL