Tille, jag tror vi måste passa på att flyga draken.. det ser ut som det kan bli lite åska senare...
Med draken i ena handen sätter jag mig bredvid gossen som precis gjort klart sin teckning.
Han har fått med alla detaljer, näckrosbladen,kaveldunet och bryggan. Till och med stigen
som ringlar sig från kullen ner mot tjärnen är med.
- Vad fin den blev. Se där, där är ju stigen vi gick på! Vad duktig du är, lille vän.
Gossen rodnar lite men ser på mig med sina blå ögon. Han är nog stolt.
- Tack, den är till dig, min store kompis. Han räcker fram teckningen och ser vädjande på mig.
- Jag ska hänga den på väggen. I en fin ram. Tack lille vän.
Medan jag reser mig för att hämta en ram frågar den lille gossen intresserat:
- Vad är det du har i handen? Det där tyget. Är det en tröja?
Jag lägger teckningen på bordet och håller upp draken så att han kan se den ordentligt.
- Det är en drake. Inte en sån som sprutar eld förstås. Den här bara flyger.
Gossen hoppar upp och kommer fram till mig. Hans blick är fäst vid draken.
- Vad gör man med en sån, Magnus, berätta!
Jag tar fram rullen med linan på och fäster ena änden i draken. Sedan visar jag hur
man ska göra.
- Du tar draken i ena handen och linan i den andra. Sedan släpper du lite på
linan och börjar springa. När draken börjar lyfta släpper du ut mer och mer lina.
Tillslut flyger draken och det enda du behöver göra
är att hålla i den och visa vart den ska åka.
Gossen skrattar till av förtjusning.
- Vad kul! Ska vi flyga den? Ska vi det, nu? Magnus?
Jag tittar utforskande på den lille ivrige gossen.
- Ja, ok, men på ett villkor.
Gossen nästan darrar av iver. Han nickar utan att säga något.
- Vi kan flyga draken, om du flyger den först.
Med ett leende drar han mig mot dörren. Den knarrar till lite när vi öppnar den.
Det blåser en varm vind som rufsar oss i håret medan vi går mot ängen.
Små vita moln jagar varandra över himlen och vädret är perfekt för drakflygning.
Jag ger gossen några sista instruktioner, men han
verkar inte lyssna. Han vet redan hur han ska göra. Små pojkar vet det, så är det bara.
- Gå en bit bort, säger jag och sätter mig på en sten.
Gossen går iväg en liten bit och börjar försiktigt ge draken mer lina. Vinden tar plötsligt tag i draken
och den drar iväg uppåt. Med ett förtjust skratt släpper pojken iväg draken och den stiger snabbt och högt.
- Magnus! Ser du? Ser du, jag flyger draken! Ropar han med lycklig röst.
Med ett stort leende reser jag mig och springer bort till honom. Hans blonda rufsiga hår fladdrar i vinden och hans leende
är bländande.
- Vad du är duktig, lille vän, säger jag och rufsar till hans hår lite till.
Som om vinden inte rufsat tillräckligt.
Pojken styr draken med en säkerhet som bara små gossar har men plötsligt blåser
det till. En stark vind drar iväg draken gossen och ropar till i förvåning.
Det finns inte så mycket man kan göra när en drake försöker slita sig, man får helt enkelt
släppa taget. Jag ropar till gossen:
- Släpp taget, kompis, du bränner dig bara på linan om du försöker hålla den kvar.
Gossen ser på mig med ledsen blick och skakar på huvudet.
- Nej, jag vill inte släppa taget Magnus, jag vill ha den kvar. Det är ju din drake
och och jag vill lämna tillbaks den. Det är ju din.
Jag går fram till den förtvivlade lille gossen och tar hans händer i mina. Varsamt
öppnar jag hans grepp och linan far upp i skyn. Draken gör en kullerbytta av glädje och
virvlar iväg mot horisonten.
Med tårar i ögonen ser gossen på mig. Hans små axlar skakar lite lätt av gråt och plötsligt
gömmer han sitt ansikte mot mitt bröst.
- Det var inte meningen, Magnus. Jag ville hålla den kvar.
Gossen snörvlar mot min skjorta och jag stryker hans hår varsamt.
- Det är ingen fara, lille vän. Ibland måste måste man släppa tagt om saker. Det var
kanske drakens tur att få flyga fritt. Jag tror att vi alla någon gång måste släppa taget
och lita på att det ändå ordnar sig till slut. Dessutom bygger vi en ny drake, du och jag kompis.
Den lille pojken tittar upp på mig och ler genom tårarna. Jag tar hans hand och börjar gå hem.
Efter en stund stannar pojken till och ser upp mot skyn.
- Det var en fin drake. Jag hoppas den har det bra där den är nu.
Jag kikar mot horisonten och kramar gossens hand lite lätt.
- Det tror jag nog. Kom nu så går vi hem och bygger en ny drake. Och den ska bli
minst lika fin som den vi släppt fri idag.
Gossen ler och tillsammans går vi genom det sommarvarma gräset, hand i hand.
Att flyga drakar är inte lätt.. men det är kul, eller hur Tille?!
Nu ska jag ta en liten kafferast.
Snusningar till dig från din Internet-kompis Magnus
lfl.mine.nu/tille
