Jösses vilken rolig tråd - har skrattat så att tårarna runnit.
När jag fick min son så var jag livrädd inför förlossningen, dessutom är jag vansinnigt rädd för sprutor så någon ryggbedövning var inte att tänka på. Jag vaknade på natten av att slemproppen gick och att värkarna börjat, så jag väckte maken. Efter 20 min började de komma med 4 min mellanrum och jag insåg att vi skulle behöva åka till BB ganska snart. Till saken hör att vi bor på en gård med ett gäng hästar som skulle släppas ut innan vi åkte. Min man insisterade på att släppa ut dem, men jag SKULLE hjälpa till. Hästarna undrade väl vad det var med mig - fick ju stanna titt som tätt för att fokusera på värkarna :)
Väl på BB fick jag reda på att min BM skulle ha sitt 1:a barn om 3 mån - jag blev då nervös för att jag skulle skrämma upp henne och bestämde mig för göra mitt bästa så att hon inte skulle bli rädd. Min man tyckte jag var jättefjantig som skulle hålla skenet uppe men i mitt lustgastöcken tyckte jag att det var väl det minsta jag kunde göra för henne?
Jag ville ha lavemang, men BM sa att man inte behöver det för man brukar ha ordnat det innan... Säkert - järntabletterna hade sett till att jag sällan gjorde besök på toa för nr 2.... Som jag skämdes när jag gjorde det ståendes med lustgasen hårt tryckt till ansiktet - jag kunde inte hindra det på något vis. Och som det stank - BM var tvungen att öppna fönstret - min man såg minst sagt rätt skamsen ut... Jag ville sjunka genom jorden.
När det sedan var dags att krysta stod jag på knä och höll min man i händerna - varje gång jag krystade skulle min man hålla emot när jag drog i hans händer. Min man är väldigt vältränad och mycket stark, men han klarade märkligt nog inte att hålla emot när jag drog - så jag skrek "Ditt svaga fanskap - ta i lite då - det är då en jävla tur att det inte är du som föder barn". BM skrattade gott åt det...
Något som ni skrattar åt idag.
