"Stog" finns ej....

Dramaonline, du pratar om transitiva verb, verb som tar ett objekt -- "jag *betalar* dig", "jag *slår* Kalle". Intransitiva verb är såna som "jag *springer*", jag *hoppar*.

Med intransitiva verb är det inget problem med "än mig"-konstruktionen: "jag springer fortare än du" och "jag springer fortare än dig" kan inte betyda mer än en sak. Problemet dyker upp med de transitiva verben: "han betalar mig mer än dig" kan dels betyda "han betalar mig mer än vad han betalar dig" och dels "han betalar mig mer än vad du gör".

Men kolla på "han betalar mig mer än Kalle"! Där uppstår samma problem, ju. Betalar han mig mer än vad Kalle gör, eller betalar han mig mer än vad han betalar Kalle?

Det brukar framgå av sammanhanget, och ingen brukar opponera sig mot meningen "han betalar mig mer än Kalle".

Språket är helt enkelt sånt att det som funkar används, och det som inte funkar används inte. Konstruktionen "han betalar mig mer än dig" skulle inte användas om den var tvetydig i varje situation och skulle orsaka missförstånd!

Hey presto!

Isolde:

Du är Gudinnan!

Isolde!
Tusen tack för förklaringen.

Det är inte så att jag har några våldsamma tendenser mot det som säger "än mig" *lovar*, jag menade bara att det finns en skillnad. Skönt att få det bekräftat.

Jag kan bli lätt mordisk på officiella texter, som till exempel sångtexter där folk skriver han istället för honom, för att det är lättare att rimma på.

Men inte efter "än" utan bara där han faktiskt är helt fel.

Jag skulle vilja ge mig in i diskussionen också. Som blivande svensklärare känns det ibland hopplöst att inte riktigt veta vad som är accepterat språkbruk och inte. Men vi kan ju ändå konstatera att om svenskan inte reformerats så hade vi fortfarande haft ett mkt svårskrivet språk som inte alls uttalades som det stavades. Prova att läsa en gammal katekes eller skolbok så får du se hur lätt det är... Så varför skulle vi inte kunna acceptera att språket ändras nu med? Om x antal år kommer väl våra barnbarn fnissa åt vår ålderdomliga svenska.

Jag kommer absolut att acceptera att elever skriver "starkare än dig" etc, det stör mig inte, varken i tal eller skrift.
Något som däremot är störande att läsa är text som är skriven utan versaler, styckeindelning, kommatering etc. Ändå blir texter som dessa vanligare och vanligare i skolan idag. Ungdomar skriver så som de skriver när de chattar. Det är hur svårt som helst att fatta sammanhanget i sådana texter och så vill jag inte att mina elever ska skriva i skolan.

Pokemon: Självklart är det fel att det finns elitskolor i dagens Sverige men jag tror inte att endast skolan kan lastas för det problemet. Elever som bor i låginkomstområden kommer oftast från studieovana hem. Föräldrarna är ofta lågutbildade och vet inte riktigt hur de ska stötta barnen i deras skolgång och det leder ofta till att deras barn presterar sämre i skolan.
Högutbildade föräldrar fostrar redan från späd ålder in barnen i skolandan genom att kanske läsa mkt för barnen och uppmuntrar egen läsning. De vet dessutom vad som krävs för att lägga en gedigen grund för barnets framtida skolgång.
Slutligen tar man ofta efter föräldrarna och om de inte har läst vidare efter grundskolan/gymnasiet så gör sällan deras barn så heller och tvärtom naturligtvis. Detta är påvisat i flertalet studier men jag kan tyvärr inte återge källa här.

Jag vill även tillägga att jag har praktiserat mycket ute i skolor som ligger i så kallade låginkomstområden och jobbat med fantastiska lärare som brinner för att ändra snedrekryteringen till högskolor i landet. De har många gånger ett tufft arbete framför sig då många av eleverna inte kan se nyttan med att genomföra en godkänd skolgång. Jag har också praktiserat i skolor som legat i de lite "finare" förorterna och där stött på uttråkade, ointresserade lärare. Med undantag, såklart!

Ja, lite rättstavning är bra emellanåt. Det stavas ju också bredvid och inte brevid.

Då jag alltid kör med stavningskontroll numera händer det att jag blir himla osäker på ord som jag vet att jag inte haft problem med förrut. Som t ex om det ska vara två L osv. Stavar jag fel så blir jag så himla generad dessutom - det anstår liksom inte en blivande svensklärare.

sisley: Förstår vad du menar. Ibland blir man lite rörig och vet inte riktigt fast man kanske egentligen vet. Är också blivande svensklärare och känner hur yrkesskadan har tagit vid. Har upptäckt att det är vanligt att folk har svårt för att veta när man skriver en/än.

sisley:
ja men då bekräftar du ju bara det jag skrev... ett systemfel. Inga lärare är väl så hängivna som just de som jobbar på dessa "värsingskolor".
Och jag är också insatt i problematiken. Jag är magister i sociologi och speciellt inriktad just på dessa frågor. Så det behöver du inte förklara för mig en gång till..

dramaonline:
jag tror du, bättre än jag, förklarade just det jag tänkte på, men inte fick fram... tack för det och tack isolde för en kompetent förklaring. Man är ju ingen humanist...

pokemon: Se där! :-] Hoppas du inte tyckte att jag lät som en viktigpetter? Det är så satans svårt att få till "rätt" ton på internet där man inte har tonfallet till hjälp. Ord kan låta så hårda... ha det!

Grammatik är vackert! Och jag skämtar inte!

Sisley, det är ju en milsvidd skillnad mellan att acceptera ett fungerande språkbruk och att låta felskrivningar passera. Det är skönt att höra någon som faktiskt tycker att det är viktigt att kunna stava rätt -- alltför många svensklärare verkar strunta i det (eller har resignerat, vad vet jag?).

När det gäller fenomen som "än mig" och "än jag" skulle jag om jag vore lärare, vilket jag gudskelov inte är -- utbrister jag som desillusionerad lärardotter -- säga till eleverna att det ÄR okej att skriva så, men att många inte håller med. I min yrkesutövning (korrekturläsare, språkgranskare) där jag sysslar med professionell text, anmärker jag alltid på "än mig"-konstruktioner, därför att förlagen annars riskerar att få klagobrev.

En vädjan: lär eleverna skillnaden mellan de och dem!