Bonusbarn

r mutt- *skrattar* så du menar på fullaste allvar att man som "bonus"-förälder är FÖRÄLDER åt barnet???????????

Undrar vad mina styvbarns mamma skulle säga om jag började leka morsa åt dem. Vi har en jättebra relation, jag och min sambos barn, men deras mamma är jag inte. Älskar dem och dom mig. Men dom har en mamma och dom har en pappa. Visst kan dom fråga mig o´m pengaar lika väl som sin pappa, men det är ändå deras föräldrar som ska fatta beslut om t ex deras uppfostran och vad dom får och inte får göra.

Jag tror på mina barn, dina barn och våra barn... Det är skillnad. Men med det så behölver man ju inte tycka illa om sina styvbarn. Men det är INTE mina barn och jag kommer aldrig kunna känna samma sak för dem som för min egen son. Och dom kommer slrig känna för mig som för sin mamma.

Så tycker och tror i alla fall jag.

linda b a- Kunde inte sagt det bättre själv!!

Ja jag är förälder åt mitt bonusbarn i allra högsta grad. Eller anser du att det är något som sitter i generna?

Kan förstå att det blir annorlunda om man flyttar ihop med någon som har tonnårsbarn tex.

Men för min del handlar det om en liten kille som bor hos mig 80% av tiden. Han är dessutom mellanbarn i vår barnaskara... vore ju väääldigt konstigt om det inte skulle vara mitt jobb att uppfostra honom?

Hur tänker du dig det i praktiken egentligen? Om mina 3 barn pallar äpplen på grannens tomt ska jag ropa hit den yngste och den äldste bara, för mellankillen är inte mitt ansvar?

Man kan aldrig bli förälder till ett bonusbarn, barnet har redan föräldrar. Däremot kan man vara en bonus.

Märkligt att flertalet tycker att ts ska ta lika mkt ansvar som föräldrarna när man i många andra trådar läser att styvförälderna inte ens har rätt att vara med och uppfostra barnet.

T Mutt: du kanske känner dig som en förälder men det är en helt annan sak. Förälder är man om man har biologiska barn eller om man har adopterat. Då har man med andra ord tagit på sig ett livslångt ansvar för en annan människa.

Miafia: Du får vara vad du vill, jag är bonusförälder till mitt bonusbarn.

R Mutt: jag är också bonusförälder men inte förälder i den bemärkelsen. Det var så jag menade

Till R Mutt:

Jag har bonusbarn som bor hos oss på heltid (förutom varannan helg)och så har jag biologiska barn som bor här på heltid (förutom varannan helg) och jag har lika tålamod med alla för annars (enligt mig) så tycker jag att man inte behandlar dem lika i vissa situationer.. När det gäller känslor för bonusbarn å biobarn så känner man skillnad i sina känslor så det håller jag med om MEN tålamodet känner/gör jag ingen skillnad på..

har inte läst tråden, ville bara svara på det du frågar i början..
det är väl ingen som kan säga att varken du eller han har rätt eller fel, var och en har ju sin åsikt. jag anser att så länge ni är ENIGA, kan det ju inte bli annat än rätt.
i vår familj har det av automatisk skäl blivit så att min sambo tar allt ansvar av både sin egen och min (båda sedan tidigare förhållanden) just för att jag har så mycket med skolan just nu.. men vi ser det som självklart eftersom att han hade ju ändå fått göra det om det vore våra..

Jag lever i ett förhållande (är gift) där den äldsta är 12 år och min bonusson. Jag har funnits med i bilden sedan han var drygt två år. Han har kontakt med sin mamma och är där varannan helg och halva loven osv då de bor 30 mil från varandra.
Jag tar samma ansvar och har lika mycket bestämmaderätt som hans pappa. Det har jag i stort sett haft sedan vi blev tilsammans för snart 10 år sedan. Ser inget konstigt i det?
Hur skulle vi kunna leva som familj om inte jag fick eller skulle bestämma?
i har en son gemensamt på 8 år och en kommande nu i maj. Jag behandlar de alla som mina barn. Jag skjutsar min bonusson, hämtar och lämnar honom osv precis som jag gör för mitt biobarn.
På så vis gör jag INGEN skillnad. Uppfostrar de likadant. Ställer upp för båda osv osv.

När vi blev tillsammans och dåvarande dagiset fick veta att min bonusson pappa hade fått sambo fick min bonusson inte gå kvar på dagis utan det blev mitt kall att ha honom när min make pluggade.
Vet inte vad reglerna säger nu.
Då var jag väl inte så jätteförtjust i det men jag vande mig fort. Vi hade bara bott tillsammans i någon månad då så jag kände inte hans son så bra. Men men det löste sig så efter det blev det naturligt för mig att vara lika delaktig som hans mamma och pappa. Därimot har jag rätten att säga emot mer på vissa saker som jag känner att jag inte vill lägga mig i.
Vissa saker är enbart upp till bioföräldrar anser jag.
Annars är jag mer än gärna med på ett hörn, vi lever ju iaf tillsammans som familj och skulle jag inte vara med på ett hörn så känns det som det skulle bli jobbigt.

Jag tycker inte att det är ditt ansvar, huvudansvaret skall ligga på honom tycker jag. men sen så tycker jag ju att om man skall få en fungerande familj så får man dela på alla bördor. jag "passar" gärna min sambos barn om han skall hitta på ngt men jag skulle inte vilja att det var något som krävdes från mig.

r mutt- vad är så svårt att förstå???....man är inte förälder!!!!!åt sitt bonusbarn!!!!!

Hallå..jag har två barn o min sambo två. Han har ena varannan vecka o andra varannan helg..mina bor här jämt förutom varannan helg..oops. När mina barn har vart sjuka har min sambo vart hemma för vård av barn o om jag e ute eller jobbar över hämtar han på dagis borstar tänder mm. Likväl hade jag gjort detsamma o gör. Han gör ingen skillnad utan vi lever tillsammans som EN familj o barnen är "våra", vi är föräldrar inget konstigt alls.

Jag har ett bonusbarn som vi har varannan helg, då hon är här är jag med och uppfostrar henne, tröstar henne tar hand om henne, ja ofta är jag mer med henne än hennes pappa. Men jag är inte hennes mamma och vill inte vara hennes mamma hon har en egen, jag är mamma åt hennes syskon , gíft med hennes pappa och en person som tycker om henne och bryr sig om henne.
Skulle önska att pappa tog lite mer ansvar för bonusdotterns skull men även för min egen skull för det kan va skönt med avlastning.
Men jag bestämmer och uppfostar henne i sammförstånd med pappan i vårt hem, även om jag ej är mamma. Men om jag skulle ha ansvaret själv jämt då hon var här skulle det vara stopp för hon är ju framförallt här för att träffa sin pappa inte mig.

Om man är sammanboende eller gifta SKA man (iaf enligt vår kommun) ta hand om barnen om man är ledig inte lämna på dagis etc. Är gift men har en son sedan tidigare. jag tar nog största ansvaret men min man finns alltid som stöd och ser det som självklart att ta hand om min son eftersom han valt attleva med mig. Min son är ju del av paketet så att säga!

DET beror helt på! Hur mycket har man bonusbarnet? Har man egna barn? Har man barn tillsammans med pappan? Vad är relationen med bonusen? Hur "strikt" har man uppdelat tiden mellan mamman och pappan osv.
Dvs det finns inget lätt svar på den frågan.

I vår familj så tar jag samma ansvar som min sambo för alla tre barnen trots att bara två av dem är mina. Men så är bara VÅR situation.

Har en bonusson på 3½ år, han bor hos oss på heltid fu varannan helg. Min man jobbar em/kvällar och jag dagtid, alltså tar mannen fmpassen med sonen och jag hämar på dagis och tar kvällspasset. Ser inte hur jag nånsin skulle kunna säga "nä de är din son, ditt ansvar, jag bryr mig inte" som nån skrev så är han en del av min älskade make. Kommer nog aldrig ha samma känslor för honom som ev framtida gemensamma barn men en reltion mer likt barn-förälder än något annat har vi så klart. Jag är med och bestämmer, uppfostrar, vårdar, tröstar och berömmer, nåt annat skulle jag inte vilja!! Precis som min man får ta mig och mitt paket vilket inkluderar min hund, som han uppfostrar, vårdar, berömmer och promenerar med. Allt blir lättare om man är två och vi delar på allt!

Bara min syn på saken

När jag jobbar är det SJÄLVKLART att min sambo tar hand om barnen (hans bonusbarn).

Det är upp till varje familj.
Om man är en familj över huvud taget alltså, för ni kanske är en familj och hoppsan ett barn sen tidigare?
Sen tänker jag att pappan själv kan vara hemma med båda barnen om du vill det eller pluggar på distans o så är ni hemma båda två.