Ett inlägg till från mig! Denna tråden är verkigen intressant, har dock inte läst alla inlägg men kan berätta lite hur det är hos oss med språken.
Jag pratar enbart svenska med vår son Alex(snart 3 år), min man enbart turkiska och jag och min man engelska. Vi är benhårda på att hålla våra språk med Alex. När han började prata va svenskan det starkaste språket (vi bor i Turkiet)och han kunde mycket mer svenska än turkiska sen i vintras kom turkiskan i en rasande fart, han har även snappat upp en del engelska och sjunger glatt Happy Birthday i tid och otid;) Nu är språken på samma nivå och Alex är jätte duktig på att rätta språk efter person även om det blir en del blandningar ibland. Just nu är jag och Alex i Sverige och han blir matad med svenska och det roliga är att han pratar mycket mer turkiska med mig nu än han någonsin gjort. Hemma kanske han säger några turkiska ord om dan till mig men nu är det jätte mycket turkiska. Intressant och jag undrar varför han gör så?
Det är jätte intressant med flerspråkighet men det kan ställa till det en del för oss föräldrar;) när t ex Alex säger ett nytt ord som oftast inte sägs rent i början kan det ibland ta ett tag att lista ut på vilket språk han talar men han är duktig på att visa vad han menar. Jag märker oxå att när han säger något och jag inte förstår så riktigt ser man hur han tänker och funderar hur han ska formulera sig och då kommer orden på både svenska och turkiska och han på så sätt provar sig fram.
När han pratar turkiska med mig kan han komma på sig själv efter några ord att det va fel språk och säger då, NÄ...och så ändrar han språk.
Han går på dagis och på hans dagis finns många "mixbarn" (holländksa,norksa,finska,engelska,tyska...)vilket jag tycker är skönt. Mycket för att Alex inte ska känna sig annorlunda utan han ser och hör att det finns barn som oxå pratar fler språk samt att han ser att det är fler som är mångkulturella. Det är ju inte bara språken som är viktiga utan även kulturen, att barnen ska känna sig lika hemma och trygga i sina kulturer och stolta över dom. Så många barn det finns som faktiskt skäms över något av sina språk och även sin kultur vilket jag hoppas Alex aldrig ska behöva göra så det ligger en del jobb för oss föräldrar för att skapa denna trygghet för barnen.
Jag har ett exempel på hur vuxna och omgivningen kan få barn att skämmas över ett av sina språk. När jag och Alex flög till sverige förra sommaren satt jag och pratade med en svensk mamma som va utomlands för första gången. Hon tyckte det va mycket bra att jag pratar svenska med Alex och att vi även har engelskan hemma men va 17 skulle han ha för nytta av turkiskan??
Ja du tyckte jag, kanske för att kunna kommunicera med släkten på pappas sida och klara sig i samhället vi bor i. Därmed va den diskussionen avslutat och jag kände bara, suck vad trångsynta människor är, okunniga kanske är ett bättre ord men en sån kommentar visar ju att hon ser ner på turkiska språket. Visst, Turkiskan är inte ett världspråk men för Alex är det livsviktigt att han kan det.
Nu har jag babblat tillräckligt mycket, måste bara få säga att jag håller med CinnaLinna om att www.svenskamammor.com är en super site för oss svenska mammor utomlands. Det finns även en jätte bra kurs man kan gå i flerspråkighet som jag varmt rekommenderar.