Hej.
Nu var det längesedan. Tråkigt att höra att det är svårt med syskonförsök, kommer ihåg hur jobbigt det var. Barnen är nu 5 år och 2 år och livet rullar på. Vi har flyttat till hus och renoverat det, vilket var väldigt tufft för relationen och skilsmässan var nära, men nu har det lugnat sig. Blir nog parterapi preventivt i alla fall i höst, vill inte hamna där igen. Det är stressigt med att skynda sig att hämta och lämna på dagis hela tiden, vi bor i Stockholm och har nästan en timmes pendling, och barnen och huset tar upp hela vår tid. Den yngsta är väldigt klängig i perioder och börjar få 2-års trots med halvtimmes eller heltimmes episoder av skrik. Vi är helt slut sedan förra året, och orkar inga fler barn, var sugen på ett tredje ett tag men mannen vägrade. Han trodde vi skulle skilja oss då och han har nog rätt, blir rätt rosenrött när man tänker på bebis. Sedan kommer man ihåg hur jobbigt det var. Är nog snart försent med syskon då jag fyllt 40 också, så det får nog bli bra med två. Sakta börjar livet (dvs litet egentid)återvända och barnen bli litet mer självständiga men det är tufft. Dock älskar jag mina fina barn och önskar ibland att vi börjat tidigare med att försöka få barn, så att vi kunde hinna med en sladdis.
Hoppas allt är bra med er, vore kul att höra hur det är med alla nu för tiden.
/Råttan
Så jag tror inte att det är kört av den anledningen. 
