Anonym (sunktande)

Äldre 19 Jan 17:53

347 svar

Brev til min fru

Hej alla!

Jag är i samma sits som många andra här på FL. Vi har ett bra förhållande på alla andra plan än i sängen. Där är det dött. Jag har provat en del men som många andra man läst om här vill hon bara vara i fred och svarar med ilska. Nästa vecka skall jag åka bort och funderar på att lägga ett brev på hennes kudde och se vilken respons det blir.

Hej älskade!

Nu är jag framme i X och kanske även börjat jobba. Jag kommer förodligen hem igen på X eftermiddag.

Hoppas du mår bra och får en bra vecka. Jag älskar dig otroligt mycket. Jag gör vad jag kan för att verka helt oberörd över att vi inte har något sexliv alls. Inom mig händer desto mer, men jag gör som sagt vad jag kan. Jag anser inte riktigt att ha noll sexuellt liv tillsammans är att gå halva vägen var för att lösa detta, men då det är den som inte vill som har makten kan jag inte göra något åt det.

Mina val är i stället hur jag skall ta mig igenom detta utan den gemenskap och självkänsla ett sexuellt liv med sin fru ger. Mina val i detta är A) Skilja mig B) Runka mig igenom det C) Döda alla sexuella känslor i kroppen D) Hitta någon annan att ha sex med så länge. Då du är stjärnan i mitt liv och den jag vill dö tillsammans med låter ingen av dem särskilt tilltalande. Jag kan ett tag använda mig av B men jag vill inte att det skall vara huvudnäringen i mitt sexliv. Det vill jag att du och jag tillsammans skall vara.

En sak vill jag att du över helgen funderar på, och det har att göra med dina intimrakningar och när du väljer att göra dem. Jag skulle mycket gärna sitta framför dig och prata men det går inte eftersom du bara blir arg, och då kommer inget ur samtalet.

Vi hade sex med varandra senast den 30 december, och sen åkte jag till X för arbete i några dagar. Samma kväll som jag åkte rakade du dig för första gången på mycket länge. En vecka efter det när barnen var här åkte du till X för "hemmaspa" och när du kom hem var du helt nyrakad. Senaste helgen var barnen hos oss igen och då åkte du till X igen för lite "hemmaspa". När du kom hem var du helt nyrakad. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett medvetet val. Du väljer att göra det när barnen är här eller när jag skall bort. Att säga något annat vore en förolämpning mot både din och min intelligens.

Du väljer naturligtvis själv om och när du skall raka dig, det är din kropp och ditt liv. Du har tidigare sagt att du rakar dig helt och hållet för din egen skull och inte ett dugg för min skull. Någonstans längs vägen i ditt liv har du trots allt valt att leva med mig. Du vet också att jag älskar när du gör det, särskilt den första dagen.

Vi har situationen att den person du älskar och valt att leva med har en sak han älskar att du gör. I det läget gör du valet att alltid göra det vid tillfällen när han inte kan njuta av det tillsammans med dig. Att situationen är så kan vi inte bortse från.

Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?

Jag vill nu direkt säga att jag är inte arg över detta, jag är bara genuint förvånad och undrande över vad du får ut av att alltid göra det vid dessa tillfällen?

Jag kommer vara bortrest i arbete ungefär 5-6 dagar. Först kommer hon bli arg men jag hoppas att tiden själv kommer få henne att fundera lite. Fundera över hur hon hanterar saker. Fundera över hur viktiga vi är för henne.

Vad tror ni? Flip eller flop? Hur skulle ni reagera över något som detta?

Anonym (snömos)

Äldre 29 Jan 13:53

#331

Anonym (jseb) skrev 2013-01-29 11:04:01 följande:

Kanske du säger något här som vissa finner inspirerande, bara för att det för mig är intetsägande orddravel. För ärligt talat, skulle min fru vara otrogen eller svika mig, skulle min första reaktion inte vara att glädjas över att hon kommit i så bra kontakt med sina känslor och älskar någon annan.

Säger som du... Snacka går ju, men att snacka så det går – det är en annan femma.

Madraykin

Äldre 29 Jan 14:19

#332

Anonym (jseb) skrev 2013-01-29 13:40:24 följande:

Låter så romantiskt med känslor som svallar över och man inte kan råda för att falla för amors pilar. Visst det är säkert så och du har helt rätt att en öppen och ärlig kommunikation är det bästa. Men verkligheten ser tyvärr inte alltid ut så... det är vanligt att man söker sex, rent sex, från en främmande random person för ens partner hemma är trist och tråkig. Glöden och passionen har svalnat och de eldiga samtalen har bytts ut mot mysbyxor och begagnade bilar på nätet. Man tänder inte längre på varandra och bagaget och historian man delar gör det för svårt att bryta upp. Barnen skulle fara illa och det ändå tryggt på något vis. Att säga att man inte längre tänder eller finner sig uppskattad och åtrådd är säkert man försöker visa - men när man har försökt länge så accepterar man. Man inser att det är lättare att hålla käften än säga som det är.

Ja och är inte det jäkligt trist? Att det är lättare att hålla käften än att säga som det är? För återigen - det är den normativa tvåsamhetsrelationen, där vi ska älska bara varandra livet ut och inte ha behov av någon annan eller något annat, som skapar en sådan situation. För egen del - bara för att min partner någon dag skulle upptäcka att han har ett behov av något som inte kan tilfredsställas genom vårt gemensamma nuvarande liv, så ser inte jag personligen det som om att relationen och det gemensamma måste avslutas. Alla behov har en lösning och förhoppningen är att vi kan hitta en som funkar för alla inblandade.

Det jag själv menar är att så länge normen är att det är så tabu att vilja ha intima relationer med andra än sin partner - oavsett anledning - så kommer alltid människor såras av otrohetsaffärer. Om fler människor istället kunde börja med att åtminstone inse att behov är föränderliga, och att det är helt ok att prata om det och att det inte måste innebära jordens undergång - jag tror det skulle lösa mycket. Men som sagt, i dagens norm för en relation så tror jag tyvärr också att detta är en utopi. Men sen är det ju bara vi själva som har möjlighet att påverka våra egna relationer.

Anonym (jseb)

Äldre 29 Jan 14:40

#333

Madraykin skrev 2013-01-29 14:19:22 följande:

Ja och är inte det jäkligt trist? Att det är lättare att hålla käften än att säga som det är? För återigen - det är den normativa tvåsamhetsrelationen, där vi ska älska bara varandra livet ut och inte ha behov av någon annan eller något annat, som skapar en sådan situation. För egen del - bara för att min partner någon dag skulle upptäcka att han har ett behov av något som inte kan tilfredsställas genom vårt gemensamma nuvarande liv, så ser inte jag personligen det som om att relationen och det gemensamma måste avslutas. Alla behov har en lösning och förhoppningen är att vi kan hitta en som funkar för alla inblandade.

Det jag själv menar är att så länge normen är att det är så tabu att vilja ha intima relationer med andra än sin partner - oavsett anledning - så kommer alltid människor såras av otrohetsaffärer. Om fler människor istället kunde börja med att åtminstone inse att behov är föränderliga, och att det är helt ok att prata om det och att det inte måste innebära jordens undergång - jag tror det skulle lösa mycket. Men som sagt, i dagens norm för en relation så tror jag tyvärr också att detta är en utopi. Men sen är det ju bara vi själva som har möjlighet att påverka våra egna relationer.

Behov är föränderligt ja. Men det du säger är att din man får ha sex och ett intima förhållande med andra kvinnor om han inte längre tänder på dig sexuellt eller att han finner ert sexuella relation som begränsad - bara om han är öppen med detta och berättar? Personligen skulle jag ha svårt att finna något värde kvar i relationen. Jag skulle få leva med känslan att vara otillräcklig, osedd och oattraktiv. Då lever jag heller ensam en ensam i tvåsamhet.

Madraykin

Äldre 29 Jan 15:01

#334

Anonym (jseb) skrev 2013-01-29 14:40:08 följande:

Behov är föränderligt ja. Men det du säger är att din man får ha sex och ett intima förhållande med andra kvinnor om han inte längre tänder på dig sexuellt eller att han finner ert sexuella relation som begränsad - bara om han är öppen med detta och berättar? Personligen skulle jag ha svårt att finna något värde kvar i relationen. Jag skulle få leva med känslan att vara otillräcklig, osedd och oattraktiv. Då lever jag heller ensam en ensam i tvåsamhet.

Det jag säger är först och främst att jag hoppas vi har såpass högt i tak att vi vågar prata om det, att vi vågar se varandras behov och inse våra egna begränsningar. Vad som händer efter detta är svårt att sia om då det givetvis är otroligt kontextbundet. Men till en början - om han skulle uppleva den typen av avsaknad i vår relation som du beskriver ovan, och jag är villig att arbeta för en förändring - ja då börjar vi där. Om han drivs till att vilja ha en intim relation med någon annan pga vad han saknar med mig, ja då vore ju såklart det bästa om vi kunde jobba för att vi båda mår bra med varandra och är tillfredsställda inom det gemensamma. Om detta inte går, exempelvis då vi kanske har väldigt olika sexuella behov där han behöver mycket mer än vad jag orkar ge och att mötas halvvägs inte är ett fungerande alternativ - då skulle jag känna det som att jag begränsar honom, iom att det är den som säger nej som får beslutanderätt i frågan. Och något av det sista jag vill är att begränsa min partner. Så ja, skulle det gå såpass långt - dvs att jag inte kan möta min partners behov och att detta innebär en stor begränsning för hans välmående - så hoppas jag att jag kommer kunna låta honom skaffa någon vid sidan om, om det vore en lösning för hans del.

Dock bör också nämnas att jag har en tämligen kontroversiell inställning till sex, nämligen att jag inte anser att kärlek och sex måste gå hand i hand och att sex enbart bör utövas inom den befintliga kärleksrelationen. En ny vänskapsrelation med B påverkar inte min existerande relation med A - så varför måste en sexuell relation med X påverka kärleks- och samborelationen jag har med Y? För mig funkar det inte så, sex är inte så stigmatiserat i min hjärna. Vi har olika behov och de uppfylls på olika sätt och genom olika människor, jag är inte så naiv att jag tror att en enda människa kan vara svaret på samtliga av mina behov - och för mig är just sex inte ett behov jag måste ha uppfyllt i en kärleksrelation, utan där finns det viktigare saker att fokusera kring.

de Robespierre

Äldre 29 Jan 15:09

#335

Madraykin skrev 2013-01-29 14:19:22 följande:

Ja och är inte det jäkligt trist? Att det är lättare att hålla käften än att säga som det är? För återigen - det är den normativa tvåsamhetsrelationen, där vi ska älska bara varandra livet ut och inte ha behov av någon annan eller något annat, som skapar en sådan situation. För egen del - bara för att min partner någon dag skulle upptäcka att han har ett behov av något som inte kan tilfredsställas genom vårt gemensamma nuvarande liv, så ser inte jag personligen det som om att relationen och det gemensamma måste avslutas. Alla behov har en lösning och förhoppningen är att vi kan hitta en som funkar för alla inblandade.

Det jag själv menar är att så länge normen är att det är så tabu att vilja ha intima relationer med andra än sin partner - oavsett anledning - så kommer alltid människor såras av otrohetsaffärer. Om fler människor istället kunde börja med att åtminstone inse att behov är föränderliga, och att det är helt ok att prata om det och att det inte måste innebära jordens undergång - jag tror det skulle lösa mycket. Men som sagt, i dagens norm för en relation så tror jag tyvärr också att detta är en utopi. Men sen är det ju bara vi själva som har möjlighet att påverka våra egna relationer.

Med det sagt så får man inte glömma en sak och det är själva kärnan i en otrohet - sveket mot det man har kommit överens om. Därför kan otrohet även finnas i ett öppet förhållande, poly eller swingerliv. Det handlar i grunden inte så mycket om själva akten och handlingen. Istället handlar det om att man har gått utanför de spelregler man har satt upp. Om de sedan bygger på tvåsamhet eller att få leva ut sin sexlust med en random partner är egentligen oväsentligt. Har man kommit överens och bryter dessa regler så är det ett svek. En otrohet.

Det är därför jag ibland reagerar över de som tror att poly/öppet aldrig kan drabbas av ett svek. Att det på något sätt skulle vara immunt mot svek och dessutom inte kräver några spelregler. Jag håller dock med om att var och en måste få bestämma sig egna väg och att många kanske hamnar i en roll som inte passar dem på sikt. Att det även är en utopi att tro att man aldrig under sitt liv kan känna pirr för någon annan än sin partner. Det betyder inte att man nödvändigtvis måste agera ut. Känner man att det kanske är läge att omförhandla reglerna så kanske det krävs. Både i ett mono och öppet.

Anonym (sunktande) Trådstartaren

Äldre 28 Jun 21:54

#336

de Robespierre skrev 2013-01-29 15:09:58 följande:

Med det sagt så får man inte glömma en sak och det är själva kärnan i en otrohet - sveket mot det man har kommit överens om. Därför kan otrohet även finnas i ett öppet förhållande, poly eller swingerliv. Det handlar i grunden inte så mycket om själva akten och handlingen. Istället handlar det om att man har gått utanför de spelregler man har satt upp. Om de sedan bygger på tvåsamhet eller att få leva ut sin sexlust med en random partner är egentligen oväsentligt. Har man kommit överens och bryter dessa regler så är det ett svek. En otrohet.

Du skriver att kärnan i otrohet är sveket mot det man kommit överens om. Jag säger inget om det, det låter helt vettigt.

Kan man då enligt dig vara otrogen mot sin partner genom att förneka den det som "ingår" i ett förhållande? Om man i en tvåsamhet är överens om att ett sexliv är viktigt, men den ena tappat lusten och inte visar någon vilja att försöka rätta till det. Är den då otrogen mot sin partner?

Anonym (intressant)

Äldre 28 Jun 22:19

#337

Mannen 58 skrev 2013-01-24 18:07:49 följande:

Om jag fattar det hela rätt så har alltså TS som då kallade sig för (Sunktande) ändrat namn till Ceasar.
Det gör det ju inte lätt alltså.
Alla undrar hur det har gått och letar efter (Suktande) och frågar och frågar.Namnbyte är inte så bra om man säger...

Ang otrohet så måste man vara fullkomligt medveten om det finns många olika sätt att vara äktenskapet otrogen.

Den sexuella otroheten är bara en alla som finns.
Efter många års äktenskap så var jag sexuellt otrogen mot min fru och lämnade henne till sist
Jag tog upp skälet med min psykolog, att hon drack alltid för mycket under hela vårt äktenskap under många år och var aldrig nykter på helgerna.

Psykologens svar: Att alltid dricka för mycket är också ett sätt att vara otrogen.
Det finns fler, att göra sin hustru till golfänka halva året om hon nu inte tycker att det är helt ok.

Det finns fler sätt som alla innebär att man utsätter den andra för något som den inte vill och som inte gagnar äktenskapet och ofta tar det mycket tid från den tid man borde ha tillsammans och den andra hälften känner sig ensam och åsidosatt....

segling
shopping
spel och gamling ( pengafaktor tillkommer)
överdrivet tränande
renovera alltid fast det inte behövs
all ledig tid med vänninan
arbetsnarkoman....
gå ut och dansa ensam ofta ofta

osv osv.....

Det här var intressant för min som ska skicka in skillsmässopappret i morgon... Han har aldrig varit otrogen (sexuellt) men gud vad ensam jag känt mig under åren... Månskensbonde... Traktorn som älskarinna?

minzann

Äldre 28 Jun 22:25

#338

Mannen 58 skrev 2013-01-24 18:07:49 följande:

Om jag fattar det hela rätt så har alltså TS som då kallade sig för (Sunktande) ändrat namn till Ceasar.
Det gör det ju inte lätt alltså.
Alla undrar hur det har gått och letar efter (Suktande) och frågar och frågar.Namnbyte är inte så bra om man säger...

Ang otrohet så måste man vara fullkomligt medveten om det finns många olika sätt att vara äktenskapet otrogen.

Den sexuella otroheten är bara en alla som finns.
Efter många års äktenskap så var jag sexuellt otrogen mot min fru och lämnade henne till sist
Jag tog upp skälet med min psykolog, att hon drack alltid för mycket under hela vårt äktenskap under många år och var aldrig nykter på helgerna.

Psykologens svar: Att alltid dricka för mycket är också ett sätt att vara otrogen.
Det finns fler, att göra sin hustru till golfänka halva året om hon nu inte tycker att det är helt ok.

Det finns fler sätt som alla innebär att man utsätter den andra för något som den inte vill och som inte gagnar äktenskapet och ofta tar det mycket tid från den tid man borde ha tillsammans och den andra hälften känner sig ensam och åsidosatt....

segling
shopping
spel och gamling ( pengafaktor tillkommer)
överdrivet tränande
renovera alltid fast det inte behövs
all ledig tid med vänninan
arbetsnarkoman....
gå ut och dansa ensam ofta ofta

osv osv.....

Åh vilket bra inlägg!!! Jag tror att många missar detta i sitt perspektiv och att det kan leda till den ensamhet i relationen som antingen skiljer en åt eller leder till att man inleder en relation/intimitet med någon annan. Och man glider isär.

whybother

Äldre 29 Jun 10:38

#339

Madraykin skrev 2013-01-24 11:25:54 följande:

Är du man eller kvinna? För i uppväxten får vi beroende på vårt kön, lära oss olika "korrekta" inställningar till sex. Kvinnor - i långt mer utsträckning än män - får lära sig att det är viktigt att kunna säga nej, exempelvis. Att inte låta sig bli utnyttjad. Att inte gå med på sexuella handlingar för den andres skull. Etc.

Med detta sagt påstår jag inte att det inte finns kvinnor med en mer lättsam inställning till sex, men viktigt också att fundera kring varför det är skillnad i det manliga respektive kvinnliga tänkandet kring dessa saker. Enligt mig, beror det på uppfostran och socialisering - dvs, de normer vi fått lära oss. (Och så kommer folk och påstår att genus, nej det är bara strunt....om bara män visste vad som fanns att tjäna på ett vettigt genustänk i samhället )

Lever så

Äldre 29 Jun 12:33

#340

Mannen 58 skrev 2013-01-24 18:07:49 följande:

Om jag fattar det hela rätt så har alltså TS som då kallade sig för (Sunktande) ändrat namn till Ceasar.
Det gör det ju inte lätt alltså.
Alla undrar hur det har gått och letar efter (Suktande) och frågar och frågar.Namnbyte är inte så bra om man säger...

Ang otrohet så måste man vara fullkomligt medveten om det finns många olika sätt att vara äktenskapet otrogen.

Den sexuella otroheten är bara en alla som finns.
Efter många års äktenskap så var jag sexuellt otrogen mot min fru och lämnade henne till sist
Jag tog upp skälet med min psykolog, att hon drack alltid för mycket under hela vårt äktenskap under många år och var aldrig nykter på helgerna.

Psykologens svar: Att alltid dricka för mycket är också ett sätt att vara otrogen.
Det finns fler, att göra sin hustru till golfänka halva året om hon nu inte tycker att det är helt ok.

Det finns fler sätt som alla innebär att man utsätter den andra för något som den inte vill och som inte gagnar äktenskapet och ofta tar det mycket tid från den tid man borde ha tillsammans och den andra hälften känner sig ensam och åsidosatt....

segling
shopping
spel och gamling ( pengafaktor tillkommer)
överdrivet tränande
renovera alltid fast det inte behövs
all ledig tid med vänninan
arbetsnarkoman....
gå ut och dansa ensam ofta ofta

osv osv.....

På pricken.

Anonym (helt rätt)

Äldre 29 Jun 14:16

#341

....läst stora delar av tråden.

Vill bara säga att DU Ceasar ..... verkar verkligen ha förstått konceptet med ett bra förhållande ge & ta med respekt.

Personligen skulle jag bli hur rörd som helst av att min man gav mig ett brev, sina innersta tankar.....

Jag vet att dom flesta kvinnor skulle vilja ta sina män till nån parterapi/ rådgivning och dom säger NEJ.... så är tyvärr män generellt ( enligt min erfarenhet!!).

Om min man skulle gå med på min vilja att gå ( för det behöver vi för att komma vidare i relationen), så skulle jag bli så glad. Att han har en vilja att fortsätta, nya sett att se på saker......

Ceasar....... hoppas ni kommit en bit på väg

Anonym (...)

Äldre 29 Jun 14:54

#342

Jag har det ungefär så. Med skillnaden att vi inte haft sex på flera, flera år! Det skulle egentligen inte ha gjort så mycket om jag visste att det skulle bli bättre... senare... någon gång. Förmodligen kommer detta aldrig att inträffa och nu har det gått så långt så jag vill inte. Det låter hemskt men jag har tappat all sexlust till min partner och jag tror inte det går att reparera. Inte om vi så ens gick i världens bästa sexskola eller terapi.

Vad jag märkt med mig själv är att jag tänder på andra saker. Annat än han. Det hela började väl egentligen långt innan, typ i början av vår relation. Jag förstod redan då att det han vill att jag ska göra, funkar inte för mig att tända på. Tvärtom så var det faktiskt rent avtändande. Inte så att jag äcklades utan mer för att jag blev full i skratt varje gång jag skulle göra det han ville. Och det är i princip det enda han vill göra, när vi då (för hundra år sedan) skulle försöka ha ett fungerande sexliv.

Visst hade jag då (gladeligen till och med) ställt upp på det han är intresserad av, kanske till och med på vägen "lärt mig" att tycka om det, bara för att jag såg att han blev uppphetsad men nu när det gått så många år - nä, jag kan bara inte längre. Och tro inte att jag inte har tjata, försökt få till att vi ska prata och diskutera varför det blivit som det blivit? Självklart har jag försökt få honom att förstå att det är ett givande och ett tagande men när jag gjort det han tyckt om så finns det inte i hans värld att han skulle kunna tänka sig att göra något för mig. Det har det aldrig gjort. Han gjorde klart från början att han inte var intresserad och inte ville. Och då är det inte något konstigt eller typ "onormalt" jag bett honom om.

Nu kan det låta som om det inte är något förhållande att bygga på eller ens någonsin varit. Det är kanske så men det här med sexbiten har liksom aldirg funkat. Tror ni det är så att man inte kan leva i längden med någon om inte den biten funkar?

Jag vet inte, själv trodde jag det förr i mina andra förhållanden. Där var det snarare jag själv som var den "tråkiga" och har alltså sett det från den andra sidan också. Fast då var det inte någon som ville ta tag i problemet eller diskutera ämnet. Det var för mycket andra saker omkring oss i vårt liv som var kul. och då fanns det kärlek på andra plan.

Det har det funnits i detta förhållande men nu vet jag inte varesig ut eller in. Och ja, det finns barn med i bilden...

Karl71

Äldre 2 Jul 19:55

#343

Anonym (sunktande) skrev 2013-06-28 21:54:46 följande:

Du skriver att kärnan i otrohet är sveket mot det man kommit överens om. Jag säger inget om det, det låter helt vettigt.

Kan man då enligt dig vara otrogen mot sin partner genom att förneka den det som "ingår" i ett förhållande? Om man i en tvåsamhet är överens om att ett sexliv är viktigt, men den ena tappat lusten och inte visar någon vilja att försöka rätta till det. Är den då otrogen mot sin partner?

Hur tog hon brevet (f.ö. mycket välskrivet om än lite väl mycket tjat om rakningen)?

- Nyfiken i liknande sits.....
www.familjeliv.se/Forum-9-198/m66007718.html

/Karl

Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Med Lem

Äldre 2 Jul 21:08

#344

elmadumle skrev 2013-01-20 12:33:12 följande:

Jadu rakar jag mig är det för min egen skull och inte för mannens, och vi har sex kanske varannan månad jag är inte intresserad av mer än så och väljer han att lämna efter 23 år för det så fine. För mig finns det viktigare saker än sex i ett förhållande.

Vi andra är glada att slippa vara ihop med nån som bara älskar sig själv.

Med Lem

Äldre 7 Jul 11:59

#345

Caesar, vi som äro till döden ämnade söker din visdom: Hur gick det sen efter rosor och positivt sms?

Med Lem

Äldre 7 Jul 12:05

#346

Anonym (...) skrev 2013-06-29 14:54:29 följande:

Jag har det ungefär så. Med skillnaden att vi inte haft sex på flera, flera år! Det skulle egentligen inte ha gjort så mycket om jag visste att det skulle bli bättre... senare... någon gång. Förmodligen kommer detta aldrig att inträffa och nu har det gått så långt så jag vill inte. Det låter hemskt men jag har tappat all sexlust till min partner och jag tror inte det går att reparera. Inte om vi så ens gick i världens bästa sexskola eller terapi.

Vad jag märkt med mig själv är att jag tänder på andra saker. Annat än han. Det hela började väl egentligen långt innan, typ i början av vår relation. Jag förstod redan då att det han vill att jag ska göra, funkar inte för mig att tända på. Tvärtom så var det faktiskt rent avtändande. Inte så att jag äcklades utan mer för att jag blev full i skratt varje gång jag skulle göra det han ville. Och det är i princip det enda han vill göra, när vi då (för hundra år sedan) skulle försöka ha ett fungerande sexliv.

Visst hade jag då (gladeligen till och med) ställt upp på det han är intresserad av, kanske till och med på vägen "lärt mig" att tycka om det, bara för att jag såg att han blev uppphetsad men nu när det gått så många år - nä, jag kan bara inte längre. Och tro inte att jag inte har tjata, försökt få till att vi ska prata och diskutera varför det blivit som det blivit? Självklart har jag försökt få honom att förstå att det är ett givande och ett tagande men när jag gjort det han tyckt om så finns det inte i hans värld att han skulle kunna tänka sig att göra något för mig. Det har det aldrig gjort. Han gjorde klart från början att han inte var intresserad och inte ville. Och då är det inte något konstigt eller typ "onormalt" jag bett honom om.

Nu kan det låta som om det inte är något förhållande att bygga på eller ens någonsin varit. Det är kanske så men det här med sexbiten har liksom aldirg funkat. Tror ni det är så att man inte kan leva i längden med någon om inte den biten funkar?

Jag vet inte, själv trodde jag det förr i mina andra förhållanden. Där var det snarare jag själv som var den "tråkiga" och har alltså sett det från den andra sidan också. Fast då var det inte någon som ville ta tag i problemet eller diskutera ämnet. Det var för mycket andra saker omkring oss i vårt liv som var kul. och då fanns det kärlek på andra plan.

Det har det funnits i detta förhållande men nu vet jag inte varesig ut eller in. Och ja, det finns barn med i bilden...

Det går alltid att reparera OM BÅDA VILL och båda fortfarande fysiskt kan ha sexualumgänge alls. Tricket är att inse att terapin botar inte; terapin gör att man tillsammans kan bota sig själva.

Barnen bör inte ses som ett skäl till det ena eller det andra beslutet, men dom är intressenter i ert samliv.

Arbetsmyran76

Äldre 7 Jul 12:40

#347

Brev til min fru

INNEHÅLL