• Anonym (Utrymme)

    Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

    Vi är i en känslig period med stor omställning i familjen, jag är bonusmamma och känner mig så otroligt instängd. Mina bonusbarn ska sova i våran säng väldigt ofta, oftast då jag jobbar(natt) men även när båda är hemma. Jag mår så fruktansvärt dåligt över detta. Jag känner lite såhär, jag står med öppna armar inför dessa barn, jag tröstar dom, pysslar om dom, städar med dom, hämtar å lämnar på skola å dagis, hjälper dom med duschen, hjälper dom med aktiviteter, jag betalar för dem, engagerar mig för allt som kalas, presenter, julklappar, påskpyssel å allt sånt(givetvis gör pappan oxå allt detta) dom är överallt i lägenheten, har varsina rum, jag är runt dom med mina bra sidor och dåliga sidor. När ja är på dåligt humör är jag ändå som en sol med dom. Jag är Naken inför dom på badhus osv. Men ett ställe är mitt ställe å de är MIN(vår) säng. Mitt(vårt) sovrum, där jag har mina personligaste saker och mitt täcke med mina lakan. Där inne vill jag INTE ha några barn springandes för kurragömma eller rota å absolut inte ha några barn sovandes (vi har gemensamt barn oxå som sover bäst i sin säng) Självklart får dom komma vid mardrömmar, sjukdomar, svårt å somna eller ledsna över nått som hänt osv. Men nu är de som en vana att när jag jobbar då ska dom sova där, å de är värre när jag inte är hemma, känslan är samma som att min man skulle ha tagit med en tjej hem från krogen å bara sovit med.. Sedan kommer dom å ska sova med oss oxå på ren vana nu bara för de är en jobbig period just nu. Självklart förstår jag de med, men när de direkt går till vår säng innan dom ens försökt sova i sin egen säng känns de som att de gått för långt. Är de helt sjukt å säga till min man att dom för försöka på riktigt att somna i sin säng å om de verkligen inte går får han lägga sig i deras säng? Även när jag jobbar å våran säng då skulle bli tom? De är även så att han inte bara kan lägga sig i deras säng utan å tjorva massa då han har hjälpmedel på natten som behöver flyttas på. Jag behöver min säng å sovrum.

  • Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!
  • Fånga dagen
    Anonym (svårt) skrev 2014-01-16 14:42:57 följande:

    Ja det tycker jag med, hade det varit varje dag så fine, men det handlar om varannan helg... Nej han får inte komma ner, det har hänt att han fått det men då får han lägga sig på soffan i vardagsrummet, vilket inte hjälper just mitt barn så mkt. Pappan får inte lämna henne liksom... Jag blev ganska arg kan jag säga.
    För det mesta så har ju bonusmamman sin sambo för sig själv om nätterna, så jag hoppas att hon kan dela med sig de få nätter i månaden pojken är där, och i synnerhet när han är rädd och behöver sin pappas närhet och trygghet.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (svårt) skrev 2014-01-16 15:15:51 följande:

    Håller med. Jag och mitt ex håller också med, säger han till mig i alla fall. Men min son blir ju orolig, eftersom de börjar bråka, och hon grinar och låser in sig på toa. Han känner ju skuld.
    Jag tycker hon ska skärpa sig.

    Jag var bra nära att ringa upp henne själv, men jag såg rädslan i min sons ögon, så jag sansade mig.

    Mitt barn är väldigt tillgivet, och säger till min man (hans bonuspappa alltså), att han älskar honom när han lämnar och hämtar på skolan och kramar honom god natt, att han älskar hans barn osv. så jag vet inte vad det är som gör att hon är sån mot honom.

    Jag tror hon skulle behöva en pappa istället för mitt ex, eller gå i terapi. Det kan ju inte vara normalt i alla fall.

    Prata med din son och tala om att skulden absolut inte är hans. Prata också med pappan och tala om att sonen inte vill åka dit pga detta. Fråga pappan om han är beredd att förlora barnet för att hans nya inte kan sova utan honom. Säg det inte i anklagande ton, fråga bara hur NI ska kunna lösa detta. Ett sådant beteende hos en bonusmamma är inte sunt, hon behöver söka hjälp eller skärpa sig.

    Orsaken till hennes beteende kan vara massor av olika saker. Svartsjuka mot er son, svartsjuka mot ert liv som ni hade ihop, taskig självkänsla, att hon anser att barn inte ska bestämma något i hemmet, att hon anser att er son är för stor för sånt beteende... You name it. Det kan också vara allihop på en gång.  

    Det viktiga är dock inte hennes agerande, utan pappans. Är pappan man nog att sätta stopp för hennes barnsligheter genom att ignorera henens gråtande på toaletten (herregud vem fan beter sig så som vuxen liksom???) och tala om att "nu är det så här att min son är här varannan helg, om han då behöver mig på natten får du lära dig att klara dig ensam i sängen eller tillåta att min son sover där bredvid mig. Eller har du en annan lösning vi kan testa? "

    Det handlar kanske om att hon inte känner sig involverad i deras liv när sonen är där, att hon käner sig utanför, men då måste hon ju säga det inte bete sig som en annan fjortis.
  • Fånga dagen
    SupersurasunkSara skrev 2014-01-16 15:56:24 följande:

    Prata med din son och tala om att skulden absolut inte är hans. Prata också med pappan och tala om att sonen inte vill åka dit pga detta. Fråga pappan om han är beredd att förlora barnet för att hans nya inte kan sova utan honom. Säg det inte i anklagande ton, fråga bara hur NI ska kunna lösa detta. Ett sådant beteende hos en bonusmamma är inte sunt, hon behöver söka hjälp eller skärpa sig.

    Orsaken till hennes beteende kan vara massor av olika saker. Svartsjuka mot er son, svartsjuka mot ert liv som ni hade ihop, taskig självkänsla, att hon anser att barn inte ska bestämma något i hemmet, att hon anser att er son är för stor för sånt beteende... You name it. Det kan också vara allihop på en gång.  

    Det viktiga är dock inte hennes agerande, utan pappans. Är pappan man nog att sätta stopp för hennes barnsligheter genom att ignorera henens gråtande på toaletten (herregud vem fan beter sig så som vuxen liksom???) och tala om att "nu är det så här att min son är här varannan helg, om han då behöver mig på natten får du lära dig att klara dig ensam i sängen eller tillåta att min son sover där bredvid mig. Eller har du en annan lösning vi kan testa? "

    Det handlar kanske om att hon inte känner sig involverad i deras liv när sonen är där, att hon käner sig utanför, men då måste hon ju säga det inte bete sig som en annan fjortis.
    Håller helt med..
  • Anonym (svårt)
    SupersurasunkSara skrev 2014-01-16 15:56:24 följande:

    Prata med din son och tala om att skulden absolut inte är hans. Prata också med pappan och tala om att sonen inte vill åka dit pga detta. Fråga pappan om han är beredd att förlora barnet för att hans nya inte kan sova utan honom. Säg det inte i anklagande ton, fråga bara hur NI ska kunna lösa detta. Ett sådant beteende hos en bonusmamma är inte sunt, hon behöver söka hjälp eller skärpa sig.

    Orsaken till hennes beteende kan vara massor av olika saker. Svartsjuka mot er son, svartsjuka mot ert liv som ni hade ihop, taskig självkänsla, att hon anser att barn inte ska bestämma något i hemmet, att hon anser att er son är för stor för sånt beteende... You name it. Det kan också vara allihop på en gång.  

    Det viktiga är dock inte hennes agerande, utan pappans. Är pappan man nog att sätta stopp för hennes barnsligheter genom att ignorera henens gråtande på toaletten (herregud vem fan beter sig så som vuxen liksom???) och tala om att "nu är det så här att min son är här varannan helg, om han då behöver mig på natten får du lära dig att klara dig ensam i sängen eller tillåta att min son sover där bredvid mig. Eller har du en annan lösning vi kan testa? "

    Det handlar kanske om att hon inte känner sig involverad i deras liv när sonen är där, att hon käner sig utanför, men då måste hon ju säga det inte bete sig som en annan fjortis.

    Jag har gjort det... Det tror jag inte hon känner, för hon är aldrig med någonstans när det gäller mitt barn, det är jag pappan och min nuvarande man och ev far/morföräldrar och alla kommer överens superbra.

    Så hon väljer ju att inte vara med.

    Jag har henne på min fb och hon är alltid ute med kompisar de helgerna min son är där eller i alla fall väldigt ofta (vilket kanske är lika bra).

    I början var hon så himla bra och pysslade och grejade med honom.  Men jag jämför ju med mig själv också vilket kanske är fel, jag älskar mina bonusar och hämtar och lämnar, är med på alla deras aktiviteter, för det är sånt jag tycker man gör som familj.

    Hon jobbar ju med barn, på förskola, så jag trodde verkligen hon hade större förståelse...

    Var inte meningen att sno TS tråd!!

    Jag har sagt till mitt ex att han får stanna här hellre än att jag lämnar honom för den helgen på skolan så gråter han för han vill inte lämna oss... Tycker så synd om honom.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (svårt) skrev 2014-01-16 16:11:05 följande:

    Jag har gjort det... Det tror jag inte hon känner, för hon är aldrig med någonstans när det gäller mitt barn, det är jag pappan och min nuvarande man och ev far/morföräldrar och alla kommer överens superbra.

    Så hon väljer ju att inte vara med.

    Jag har henne på min fb och hon är alltid ute med kompisar de helgerna min son är där eller i alla fall väldigt ofta (vilket kanske är lika bra).

    I början var hon så himla bra och pysslade och grejade med honom.  Men jag jämför ju med mig själv också vilket kanske är fel, jag älskar mina bonusar och hämtar och lämnar, är med på alla deras aktiviteter, för det är sånt jag tycker man gör som familj.

    Hon jobbar ju med barn, på förskola, så jag trodde verkligen hon hade större förståelse...

    Var inte meningen att sno TS tråd!!

    Jag har sagt till mitt ex att han får stanna här hellre än att jag lämnar honom för den helgen på skolan så gråter han för han vill inte lämna oss... Tycker så synd om honom.
    Man vet aldrig hur man ska reagera när man väl är där. Jag tyckte (innan jag blev bonusmamma på riktigt själv) att herre gud aldrig att man blir sååååå. Men jops, kan man visst bli. Men man väljer ju om man agerar på sina känslor eller om man tar sig i kragen och pratar allvar med sig själv
    Att hon grejade och fixade i början kan ju vara att hon trodde att det måste man göra, eller att hon var nykär och ville visa hur bra hon var för pappan. Eller att hon gillade det då, men ledsnade om det inte var hennes intresse eg. Eller att hon kände att hon inte fick gensvar av er son på det sätt som hon förväntat sig.

    Hur som haver, pappan måste fundera på hur han vill ha det kring sin son, vill han förlora sonen eller är han man nog att säga ifrån till sin tjej?
  • SupersurasunkSara

    Alltså, jag menar itne att hanska köra över sin tjej, men hon måste ju förstå att hon beter sig löjligt om hon låser in sig och börjar gråta för att pappan sover med sonen de ggr han är rädd och inte med henne.

  • Anonym (svårt)
    SupersurasunkSara skrev 2014-01-16 16:17:27 följande:
    Alltså, jag menar itne att hanska köra över sin tjej, men hon måste ju förstå att hon beter sig löjligt om hon låser in sig och börjar gråta för att pappan sover med sonen de ggr han är rädd och inte med henne.
  • Anonym (75)

    Anonym(svårt):
    Jag håller med om att ditt barns bonusmamma beter sig mindre bra och att det finns stor förbättringspotential.

    Men det låter som att ditt barn har stora problem med tryggheten. Hur jobbar ni som föräldrar med att öka hans trygghet? Och då menar jag inte genom att låta honom sova i er säng, utan att stötta honom i att känna trygghet med sig själv.

  • Anonym (svårt)
    Anonym (75) skrev 2014-01-16 18:56:58 följande:
    Anonym(svårt):
    Jag håller med om att ditt barns bonusmamma beter sig mindre bra och att det finns stor förbättringspotential.

    Men det låter som att ditt barn har stora problem med tryggheten. Hur jobbar ni som föräldrar med att öka hans trygghet? Och då menar jag inte genom att låta honom sova i er säng, utan att stötta honom i att känna trygghet med sig själv.

    Han har fått får sig att spöken och zombies finns på riktigt, det och han har väl fått mer förståelse för att det kan hände en hemska saker och att man faktiskt kan dö osv. sådana tankar. Vi pratar ju mkt om det så klart, finns inte så mkt mer vi kan göra. Och hoppas på att det är en fas som går över, annars får vi gå och prata med någon.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (svårt) skrev 2014-01-16 19:10:52 följande:

    Han har fått får sig att spöken och zombies finns på riktigt, det och han har väl fått mer förståelse för att det kan hände en hemska saker och att man faktiskt kan dö osv. sådana tankar. Vi pratar ju mkt om det så klart, finns inte så mkt mer vi kan göra. Och hoppas på att det är en fas som går över, annars får vi gå och prata med någon.

    Han är inte otrygg i övrigt, tvärtom. Mkt framåt och väldigt busig. Det är bara i mörkret.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (svårt) skrev 2014-01-16 19:12:08 följande:

    Han är inte otrygg i övrigt, tvärtom. Mkt framåt och väldigt busig. Det är bara i mörkret.
    Nattlampa har de testat det? Mjuk musik på låg volym?
  • Anonym (svårt)
    SupersurasunkSara skrev 2014-01-16 19:51:56 följande:
    Nattlampa har de testat det? Mjuk musik på låg volym?

    Han har lampa.. Och får se på film när han skall sova, försöker få honom att somna till filmen men det lyckas inte så ofta,om min son somnar i sin säng går han ibland och lägger sig bredvid den största bonusen och det funkar ju, så länge inte han börjar klaga När dom är här.
  • Anonym (mw)

    Svårt: vad ledsen jag blir att din son upplever detta med bonusmamman. Jag är själv s k bonusmamma. Jag undrar, förstår hon hur rädd sonen är? Jag kan ibland sakna att jag inte har all bakgrundsinformation, finns vissa saker jag stör mig på och pratar om uppfostran men tänk om man missuppfattar för att man inte har förälderns helhetsbild. Pappan måste ta ansvar och förklara för henne.

    Sen undrar jag om det har hänt något som gjort henne extra känslig just nu för det där låter ju inte bra om hon gråter och skriker och låser in sig på toaletten. Om det är så kanske de borde ta sig tid och reda ut det, om pojken kanske kan träffa pappa på de helgerna dagtid och sova hos mamma på natten, under en bestämd period framöver.

  • Anonym (svårt)
    Anonym (mw) skrev 2014-01-16 20:28:05 följande:
    Svårt: vad ledsen jag blir att din son upplever detta med bonusmamman. Jag är själv s k bonusmamma. Jag undrar, förstår hon hur rädd sonen är? Jag kan ibland sakna att jag inte har all bakgrundsinformation, finns vissa saker jag stör mig på och pratar om uppfostran men tänk om man missuppfattar för att man inte har förälderns helhetsbild. Pappan måste ta ansvar och förklara för henne.
    Sen undrar jag om det har hänt något som gjort henne extra känslig just nu för det där låter ju inte bra om hon gråter och skriker och låser in sig på toaletten. Om det är så kanske de borde ta sig tid och reda ut det, om pojken kanske kan träffa pappa på de helgerna dagtid och sova hos mamma på natten, under en bestämd period framöver.

    Jag struntar faktiskt vad som gör henne extra känslig, det skall inte gå ut över ett barn.
    Jag har ingen aning om hur hon upplever hur rädd han är, men eftersom pappan tar det jag säger på så pass mkt allvar gentemot sin nya sambo, så misstänker jag att sonen blir hysteriskt ledsen där, han sa också att han hade känt hur rädd sonen varit och att han kände att han hade hjärtklappning. Och det måste ju ha upplevt/han ha berättat för henne med.

    Det går tyvärr inte eftersom vi bor långt ifrån varann..
Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!