Drogberoende pojkvän och är gravid

Det vet jag har funkat för honom tidigare. Han började faktiskt träna denna veckan eller stannat kvar längre på jobbet (han har ett jobbigt fysiskt arbete). Träningen har även varit det som hjälpt han tidigare att komma ur beroendet. Jag tror han behöver hålla sig sysselsatt så han inte sitter hemma ich rullar tummarna och tänker på weedet.

Jag och min man var subutex-missmbrukare när ett utav mina 5 barn blev till. Jag var otroligt rädd att barnet skulle ha något fel.. Vi hade 2 vänner där fadern missbrukade och dom tog hjälp av vården men socialen tvingade modern att lämna fadern då dom annars skulle ta barnen. Jag läste och läste och det såg inte ljist ut när det gäller att sluta utan hjälp från vården(inläggning och nedtrappning fram till förlossningen där dom sedan ger barnet nedtrappning med morfin mot abstinensen. Jag ville inte att det skulle komma fram till socialen så jag trappade ner från 4 linor per dag till att ta 1 när det kändes som jobbigast. Jag var fri efter 1 och 1, 5 månad men det tog 2 månader till innan abstinensen var borta. Jag svettades ner hela sängen, jag hade myrkrypningar i hela kroppen jag kunde verkligen inte ligga still , jag grät, spydde var deppig. Jag mådde så dåligt det var det värsta jag har varit med om. Jag klarade det dock och mitt barn är helt frisk tack och lov. Min man slutade efter att abstinensen min hade försvunnit. Han fick ta ledigt från jjobbet några månader och han var helt förstörd och trodde att han skulle dö men jag tog hand om honom och det gick bra. Att sluta med röka är en så banal sak i jämförelse men det är klart att det är jobbigt. Jag har varit rökare när jag var yngre och slutat tvärt direkt när jag blivit gravid. Varken jag eller min man har kläckt ur oss elakheter när vi slutat. Jag tycker att din sambo ska man up och sluta tro att han har rätt att såra dig för att han har abstinens. Tror dock inte att det är pga abstinensen som sagt. Aldrig mer missbruk i våra liv

Säg åt honom att skärpa sig eller så vet han vart dörren finns

När det kommer till cannabis, så sker det mindre och mindre ofta.
Teorier kan man ha, men skulle gissa på det har med att cannabis rökarna blir fler och fler i en rasande hastighet.
Och att man inom SOC kanske insett att vi inte kan beröva så många barn av sina föräldrar.

Träning aktiverar ju det kroppsegna cannabisen, anandamid.
Så varför inte.

Nej, det fungerar inte så - en misstanke väcker en utredning.

Vi lever inte riktigt i Sovjetunionen eller i ett land där staten rövar bort barn från sina föräldrar sådär lite hur som helst och utan bevis.

Men givetvis kan barn omhändertas på en gång i akuta fall och innan utredningens resultat/medan utredning pågår - men då gäller det knappast ett fall som beskrivs i trådstarten eller i tidigare inlägg.

Bra råd! Skrev förut till trådstartaren om att det kan behövas aktiviteter och stimulans, nästan som att man ersätter en "kär hobby" (som man tvunget fick sluta) med en annan/andra.

Tror helt klart att sådant behövs och underlättar, även i fall där cannabisanvändningen har psykologiska grundorsaker.

Ts

Har precis läst hela tråden.

Hur gick det med allt?

Hej,

Han lyckades sluta med drogerna men efter ett tag började han ta till alkohol istället...

Han är en person som blir sjukt otrevlig när han dricker och inser inte när han druckit för mycket och bör sluta. Numera dricker han flera gånger i veckan och det har faktiskt gått så långt att han slagit sönder dörrar, kastat dator och bilnycklar som han sen inte hittar för han kommer inte ihåg.

Sist gång tyckte jag det hade gått så långt att jag hörde av mig till hans mamma som kom förbi så hon fick se hur han beter sig. Jag kände det va dags att inte längre dölja problemen för alla... Hon har bokat en tid till honom på psyk men som han vägrar att gå på. Han tycker nämligen inte att det är han som har problem utan alla andra.

Så ja, jag sitter i en jävligt jobbig sits och jag vet inte om jag ska stanna kvar och kämpa eller ge upp helt och hållet. Jag försöker så gott jag kan att hjälpa honom men han ser det inte.

Stackars barn att behöva komma att bo i ett våldsamt hem, där pappa plötsligt slår sönder en dörr typ. Eller gör nåt annat oberäkneligt.

Lycka till med att behöva vara mamma åt två barn.

[quote=76044248][quote-nick]Anonym (Hopplös) skrev 2015-11-25 11:05:22 följande:[/quote-nick]Hej,

Han lyckades sluta med drogerna men efter ett tag började han ta till alkohol istället...

Han är en person som blir sjukt otrevlig när han dricker och inser inte när han druckit för mycket och bör sluta. Numera dricker han flera gånger i veckan och det har faktiskt gått så långt att han slagit sönder dörrar, kastat dator och bilnycklar som han sen inte hittar för han kommer inte ihåg.

Sist gång tyckte jag det hade gått så långt att jag hörde av mig till hans mamma som kom förbi så hon fick se hur han beter sig. Jag kände det va dags att inte längre dölja problemen för alla... Hon har bokat en tid till honom på psyk men som han vägrar att gå på. Han tycker nämligen inte att det är han som har problem utan alla andra.

Så ja, jag sitter i en jävligt jobbig sits och jag vet inte om jag ska stanna kvar och kämpa eller ge upp helt och hållet. Jag försöker så gott jag kan att hjälpa honom men han ser det inte.[/

Jag förstår att detta måste vara väldigt jobbigt.

Missbrukare är ju väldigt egoistiska fastän dom kan va hur fina som helst.

Jag hade ju tur i oturen, mitt ex visste att valde han drogerna va jag borta och suget blev för stort så det tog slut ganska naturligt.

Har vart jävligt ledsen över hans val.

Men känns ändå bra för detta va något han valde och inre jag. Så det finns inget jag kan ångra utan det är bara att gilla läget.

Har du funderat på att lämna?

Till facit

Fast droger är olagliga, det han skulle ha gjort är att gå till en läkare och bli ordentligt utredd och sedan på laglig väg få rätt medicin.

Han tar den fega och snabba vägen ut nu genom att dricka,

Det var faktiskt inte JAG som fick han att sluta. Hans jobb hade fått höra att han höll på med och för att behålla jobbet var han tvungen att sluta.

Jag vet vad cannabis gör och vad det har för påverkan på han. Visst, han blir lugn och kan känna sig avslappnad men jag kan med handen på hjärtat säga att han verkar med klar i huvudet (glömmer inte saker, ha lättare för att orientera sig) och inte få dessa stresskänslor som kommer då han inte röker. Han verkar även sova bättre på kvällarna.

Men jag tycker inte man ska behöva välja på att ha en sambo som antingen måste röka på eller dricka. I mina ögon är det bättre att försöka ta itu med de problemen som ställer till det i första hand. Speciellt när man har ett barn på g.

Usch vissa folk borde inte få ha barn.. Tvångsabort på dig 

Det var faktiskt inte JAG som fick han att sluta. Hans jobb hade fått höra att han höll på med och för att behålla jobbet var han tvungen att sluta.

Jag vet vad cannabis gör och vad det har för påverkan på han. Visst, han blir lugn och kan känna sig avslappnad men jag kan med handen på hjärtat säga att han verkar med klar i huvudet (glömmer inte saker, ha lättare för att orientera sig) och inte få dessa stresskänslor som kommer då han inte röker. Han verkar även sova bättre på kvällarna.

Men jag tycker inte man ska behöva välja på att ha en sambo som antingen måste röka på eller dricka. I mina ögon är det bättre att försöka ta itu med de problemen som ställer till det i första hand. Speciellt när man har ett barn på g.Jag sa senast att jag inte orkade med att det skulle vara så här och gav honom två alternativ. Antingen börjar han sköta sig (dvs. Slutar dricka och söker hjälp) eller så köper jag ut honom.

Men jag fick bara som svar att han var tvungen att fundera på det... Det är hans fega svar (i mina ögon) att han egentligen inte vill lämna mig. Och efter att ha frågat flera gånger utan ett riktigt svar så strunta jag i att fråga mer.

Okej ts

Det låter iof mer i mina ögon som att han inte vill sluta dricka eller självmedicinera sig och att det är därför han inte vill svara.

När tänker du ta hand om dig själv och när är det din tur att få det du vill?

Är du verkligen lycklig nu?

Kan du tänka dig ett helt liv i detta?

Visst är det så. Han vill kunna göra som han vill men ha kvar mig. Och det fungerar tyvärr inte för mig.

Jag vill inte uppfostra ett barn i en miljö där pappan ska dricka hela tiden och där säger jag också stopp till han.

Jag har redan kollat upp med banken ifall jag har möjlighet att köpa ut han om det skulle vara så och det verkade ok.

Jag är inte alls lycklig (förutom då han är på bra humör och faktiskt visar lite kärlek). Alltid tänkt att denna period när man är gravid ska vara "min" tid, att jag för en gångs skull kan bli lite bortskämd. Istället får jag slita som ett djur med ALLT + hans beteende...

Åh vad jag känner med dig :(

Jag gick igenom ett utomkvedshavandeskap med operation helt ensam, han va antingen för hög och vågade inte visa sig på sjukhuset, eller så hade han inga pengar att ta sig till mig.

Bad honom dra åt helvete, för jag hade fanemig gått om det så krävdes eller ringt varenda en jag kände för skjuts om jag verkligen brydde mig.

Insåg att EB missbrukares ord är just bara ord och jag går enbart efter hans handlingar.

Och dom visar ingen kärlek alls.

Så han kan ta sitt knark, lögner, egotänk å va lycklig med det.

Så du förtjänar lycka gumman!!!

Och du förtjänar ärlighet, förtroende och någon som finns där å masserar dina fötter :)