Ansvar för bonus?

Nej han lät inte som ett kap direkt.

NäR jag dejtade en man med barn fick jag vara ensam varannan vecka,alla helger man som par firar ihop.Fick inte resa med honom,han skulle ju resa med sina barn.Kul för honom och tråkigt för mig.Tröttnade på det och gick vidare.Han var efter mig mer än ett år.

Livet är fullt av "måste", men att ta hand om partnerns barn är inte ett av dem.

Nä det handlat väl om att man gör det för att man vill isf...måste måste man ju inte...

Såna bonusar som du får mig att uppskatt mina föräldrar och bonusar några extra ggr. Jag visade dina svar för min bonuspappa och mamma. Dom tkr du är en väldigt konstig människa som kan leva med en man, som har barn som du inte ens vill ha att göra med egentligen. Det är ett sjukt beteende. Barnet kom inte på köpet, barnet fanns där innan du. Dennes mamma o pappa ville ha det. Så kommer du från ingenstans o vill helst inte ha med barnet o göra. Jag är världens gladaste som har världens bästa bonusföräldrar o syskon. Att man kan sitta som en FAMILJ och älska varandra genom vått o torrt. För att vara en vuxen så är du ute på villovägar. O ja kan säga det från hjärtat, för att jag har varit med om vissa grejer som gjort riktigt ont i hjärtat. Genom hur du skriver kan jag se vilken konstig människa du är

Problemet där verkar ju vara att "bonusdottern" och hennes pappa inte har någon bra relation. Det verkar ju inte ha så nära relation osv. Hade de haft det tror jag att hon hade tyckt det var okej att även hans sambo var med i beslut också.

Säger inte att hennes sätt att resonera är okej men vet själv hur det är när en förälder inte är en bra förälder, men att man som barn ändå försöker få en relation för man älskar ju ändå sina föräldrar... men kontakten/situationen/ansvaret blir annorlunda när man inte har nån bra kontakt med föräldern och föräldern kanske inte tar sitt föräldraransvar. 

Nu frågar du "bonusdotter" men jag vill bara förklara hur JAG som biologisk mamma känner det. Å andra sidan kan det vara en skillnad om mina barn hade haft en närvarande biologisk pappa. Då hade jag kanske tänkt annorlunda. Nu känner jag att mina barn i stort sätt inte har någon pappa. Jag har mina barn på heltid. Min önskan är att den jag lever med kan se mina barn som sina egna, ta ett ansvar och bli en manlig förebild för mina barn.

Jag skulle däremot aldrig TVINGA en partner att göra det för det är dömt att misslyckas. Jag vill att han ska VILJA göra det själv för han vill leva ett sånt liv. Jag har dock gjort valet att den partner jag ska leva med ska vara en som ÄR delaktig i mina barns liv. Då gäller det inte bara att bonusföräldern ska vara någon som bara ska följa med och ta ansvar och bara få de negativa bitarna av att ha barn. Jag vill att han ska få lika stort ansvar som mig. Uppfostra, säga nej, bestämma osv. Det är mitt önskemål. Vill han inte det så förstår jag, men den personen skulle jag nog inte kunna leva med.

Dock tror jag som sagt, att jag hade tänkt annorlunda om jag hade haft ett varannan vecka liv. För då har barnen redan en pappa.

Vi kommer aldrig komma "överens" om detta eftersom vi alla har olika erfarenheter och man är olika slags människor. Det viktiga är väl att de två som väljer att leva ihop är överens om hur man vill leva. Är man det ska man väl strunta i vad folk omkring tycker. Är man däremot INTE överens inom familjen så blir det ju ett stort problem som nog är svårt att klara av.

Problemet där verkar ju vara att "bonusdottern" och hennes pappa inte har någon bra relation. Det verkar ju inte ha så nära relation osv. Hade de haft det tror jag att hon hade tyckt det var okej att även hans sambo var med i beslut också.

Säger inte att hennes sätt att resonera är okej men vet själv hur det är när en förälder inte är en bra förälder, men att man som barn ändå försöker få en relation för man älskar ju ändå sina föräldrar... men kontakten/situationen/ansvaret blir annorlunda när man inte har nån bra kontakt med föräldern och föräldern kanske inte tar sitt föräldraransvar.