Bli fråntagen sitt barn?

Nog var det rätt att omhänderta barnen eftersom deras mamma faktiskt övergav dem, dessutom var ju inte dessa två de första barn hon försvunnit från.

Möjligtvis i familjehemmet ryktades det men det lär vi aldrig få svar på. I vilket fall som helst är det helt otroligt att ett barn avlider i socialtjänstens vård. Familjehemmet missade en läkartid och jag är rätt övertygad om att flickans liv hade gått att rädda. Flickan skulle tagits till sjukhus punkt!

Nu vet inte jag hur det specifika familjehemmet var. Och om det rörde sig om kontinuerlig vanvård eller ett enda slarvfel.

Men generellt är folk nojigare med sina egna barn (särskilt det första) än andras. Det gör att många föräldrar lätt släpar med sina egna barn till läkaren i tid och otid. Vissa tycker att det är ett neurotiskt beteende men jag tror att det beteendet är ett stort värde eftersom det säkerställer barns överlevnad.

Kanske skulle läkartiden inte missats om barnet skulle varit hemma i sin egen familj..

Och jag tror precis tvärtom. Jag chansar inte med ett barn som lämnats i min vård utan tvärtom. Jag uppsöker sjukvården betydligt oftare för kanske bagateller med mina placerade barn. Och en anledning är kanske att man känner sina barn sedan födseln. Jag vet t.e.x att min son ofta får ont i magen när något är fel i skolan eller att han har det jobbigt med något. Jag vet att min andra son får ont i huvudet när skoldagen har varit jobbig med mycket höga ljud. Men jag har fått förmånen och ansvaret för någon annans barn vilket jag tar på högsta allvar och det innebär att i mitt uppdrag ligger det att det barnet ska må så bra som bara möjligt. Och det gör att jag hellre tar barnet till läkare en gång för mycket än en gång för lite.

Spelar ingen roll att du springer till läkaren titt som tätt med ditt familjehemsplacerade barn och skiter i dina egna. De allra flesta är mer neurotiska med de egna barnen.

Spelar ingen roll om du rent tekniskt sett tar bättre hand om andras barn än dina egna. Kärleken till dina egna barn är förmodligen större än för de placerade barnen (om de inte varit placerade sedan nyfödda).

Sedan undrar jag varför du inte verkar ta uppdraget att ta hand om dina egna barn på samma allvar som uppdraget att ta hand om det placerade barnet?

Du verkar ha något ordentligt problem?! Om du nu är läskunnig så gör ett försök till att läsa och förstå vad innehåller i det jag skrev! Var någonstans står det att jag skiter i mina egna barn??????

Har du verkligen alla hästar i stallet?

Om jag förstått det korrekt var kontentan i ditt inlägg att du tar lika bra hand om alla dina barn men att du behandlar dina placerade och egna barn olika eftersom det handlar om olika sorters relationer med olika syften och behov. Det är bra. Men bara för att du gör det behöver inte betyda att andra gör likadant.

Studier visar på att det finns ett samband mellan genetisk närhet och altruism vilket förmodligen, i alla fall delvis, medieras av känslomässig närhet.

Det innebär att barn generellt* sett ÄR säkrast och HAR det bäst i sina egna familjer.

*jag generalisar och menar på gruppnivå, du behöver med andra ord inte kommentera om dina egna personliga erfarenheter eftersom de är irrelevanta på just gruppnivå

Läste precis på deras sida på fb. Nu påstår dem att om man varit fosterbarn själv så tar socialstyrelsen ens barn pga av detta. 

Läste precis på deras sida på fb. Nu påstår dem att om man varit fosterbarn själv så tar socialstyrelsen ens barn pga av detta. 

Hade kontakt med en handläggare i Norrköping för ett tag sedan. Jag sa "Jaha, du överlevde demonstrationen?".

Handläggaren i fråga började garva och berättade att dom suttit där inne och räknat till omkring 10 personer. Hon sa att de flesta handläggare mest tyckte synd om dom som stod där ute och gapade eftersom dom förnedrade sig själva så otroligt mycket.

Hon berättade att någon hade gått in på receptionen och spottat mot personalen där, och att flera av dom utanför pekat finger åt olika handläggare.

Men det var som hon sa "Hade dom kommit hit och skrikit att dom saknade sina barn, fine, det hade varit helt okej. Men nu kom dom hit bara för att skrika skällsord på oss och ta udden av sin inneboende ilska av att dom inte kan styra och ställa som dom vill med andras liv..... och det blir bara så tragiskt...".

Hade kontakt med en handläggare i Norrköping för ett tag sedan. Jag sa "Jaha, du överlevde demonstrationen?".

Handläggaren i fråga började garva och berättade att dom suttit där inne och räknat till omkring 10 personer. Hon sa att de flesta handläggare mest tyckte synd om dom som stod där ute och gapade eftersom dom förnedrade sig själva så otroligt mycket.

Hon berättade att någon hade gått in på receptionen och spottat mot personalen där, och att flera av dom utanför pekat finger åt olika handläggare.

Men det var som hon sa "Hade dom kommit hit och skrikit att dom saknade sina barn, fine, det hade varit helt okej. Men nu kom dom hit bara för att skrika skällsord på oss och ta udden av sin inneboende ilska av att dom inte kan styra och ställa som dom vill med andras liv..... och det blir bara så tragiskt...".