• Anonym (Less)
    Äldre 6 Jun 14:55
    25838 visningar
    193 svar
    193
    25838

    Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

    För några veckor sedan fyllde jag 18 år.

    Jag växte inte upp med några speciellt hårda regler. Fick göra det mesta. Mamma har väl varit bäst, men pappa har alltid försökt få sin egen vilja igenom.

    För några veckor sedan fyllde jag som sagt 18 år och min pappa verkar inte inse att jag är myndig nu. Han lägger sig i mycket som han inte har att göra med.

    Bland annat så tror han att han kan bestämma hur jag ska äta. Jag tycker inte om frukost och äter aldrig det, han säger att jag MÅSTE äta frukost och att när jag är hos honom så ska jag äta frukost med hela familjen. Blir helt galen på honom. Tror han verkligen att han kan bestämma när jag ska äta?

    När jag säger till honom att jag bestämmer själv vad och när jag ska äta så blir han arg. Detta ska man ju kunna bestämma själv även fast man är under 18 år också. Det är ju bara småbarn som brukar ha matregler.

    Sen tror han också att han kan bestämma när jag ska komma till honom. Jag är mest hos min mamma (bor här och studerar här). Under veckorna så ringer han flera gånger och säger "Du kommer väl hit i helgen?" Och om jag säger nej så säger han att jag måste komma, att de vill träffa mig osv.

    Om jag köper lite chips/godis så börjar han genast klaga på att jag borde äta annat än sötsaker (och det gör jag ju), men han tror sig ha nån rätt att bestämma vad jag ska äta och det är otroligt jobbigt.

    Sen lägger han sig i min klädsel också.

    För några dagar sedan var det riktigt varmt och då hade jag på mig en topp som var ganska genomskinlig. Då sa han genast att jag inte kan ha den, att det ser billigt ut.

    Ungefär såhär är det.

    Han lägger sig i saker han inte kan bestämma över och så har det varit långt innan jag blev 18 år. När jag var 17 så trodde han att han kunde bestämma hur jag skulle klä mig.

    Jag har markerat att jag inte uppskattar när han håller på såhär och att hans kontrollbehov irriterar mig. Han verkar inte fatta.

    Hjälp!

  • Svar på tråden Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig
  • KlunsS­murfen
    Äldre 13 Jun 16:38

    "Vårt barn är inte för oss att kontrollera och skapa, vi är här för att stötta honom i hans vilja och beslut." det är det som inte går ihop med att lägga sig i småsaker och alltid ska ha sin vilja igenom eftersom det handlar om någon annans vilja och beslut vilket lutar mer åt ett kontrollbehov.

  • Äldre 13 Jun 20:06
    NomenNescio skrev 2017-06-13 13:20:18 följande:
    Lite OT:
    Googla "myter om frukost" så kommer du se att det är långt ifrån bäst för alla att äta frukost.
    Jag är 34 och gör det aldrig. Därför att min kropp och min mage inte klarar det. Många människor som är mer kvälls- än morgonorienterade har en mage som inte klarar av frukost.

    Och trots att jag är 34 kan min pappa slänga ur sig kommentarer om det ibland, även fast det blir mer och mer sällan och mer muttrande än uttalanden högt numera=)
    Inget om det jag har påstått om att äta frukost faller under någon av de myter som finns om frukost.

    Det är bättre att äta frukost än inte - även om det som alltid finns undantag.
  • Anonym (Sucki­tUp)
    Äldre 13 Jun 21:01
    KlunsSmurfen skrev 2017-06-13 16:38:12 följande:

    "Vårt barn är inte för oss att kontrollera och skapa, vi är här för att stötta honom i hans vilja och beslut." det är det som inte går ihop med att lägga sig i småsaker och alltid ska ha sin vilja igenom eftersom det handlar om någon annans vilja och beslut vilket lutar mer åt ett kontrollbehov.


    Då jag inte är pappan is TS har jag ärligt talat ingen aning om vad du nu vill ha sagt.
  • Kuddeb­arn
    Äldre 13 Jun 22:03
    nihka skrev 2017-06-13 20:06:03 följande:

    Inget om det jag har påstått om att äta frukost faller under någon av de myter som finns om frukost.

    Det är bättre att äta frukost än inte - även om det som alltid finns undantag.


    Men vad ska pappan göra åt det faktum att ts inte vill äta frukost? Han kan inte bestämma det och det är bara löjligt att försöka styra en sån sak. Det är upp till ts att bestämma vafan hon ska äts och när. Sen får han väl ha vilka åsikter han vill.
  • KlunsS­murfen
    Äldre 13 Jun 22:35
    KlunsSmurfen skrev 2017-06-13 16:38:12 följande:

    "Vårt barn är inte för oss att kontrollera och skapa, vi är här för att stötta honom i hans vilja och beslut." det är det som inte går ihop med att lägga sig i småsaker och alltid ska ha sin vilja igenom eftersom det handlar om någon annans vilja och beslut vilket lutar mer åt ett kontrollbehov.


    Anonym (SuckitUp) skrev 2017-06-13 21:01:51 följande:
    Då jag inte är pappan is TS har jag ärligt talat ingen aning om vad du nu vill ha sagt.
    Du skriver att du vill stötta din son i hans vilja och beslut men det är ju inte det TS pappa gör när han ska ha sin vilja igenom och ska bestämma. Du har läst psykologi men förstår inte skillnaden för att TS inte är ditt barn?
  • Anonym (Samma här)
    Äldre 13 Jun 23:12
    Anonym (Less) skrev 2017-06-06 14:55:13 följande:

    För några veckor sedan fyllde jag 18 år.

    Jag växte inte upp med några speciellt hårda regler. Fick göra det mesta. Mamma har väl varit bäst, men pappa har alltid försökt få sin egen vilja igenom.

    För några veckor sedan fyllde jag som sagt 18 år och min pappa verkar inte inse att jag är myndig nu. Han lägger sig i mycket som han inte har att göra med.

    Bland annat så tror han att han kan bestämma hur jag ska äta. Jag tycker inte om frukost och äter aldrig det, han säger att jag MÅSTE äta frukost och att när jag är hos honom så ska jag äta frukost med hela familjen. Blir helt galen på honom. Tror han verkligen att han kan bestämma när jag ska äta?

    När jag säger till honom att jag bestämmer själv vad och när jag ska äta så blir han arg. Detta ska man ju kunna bestämma själv även fast man är under 18 år också. Det är ju bara småbarn som brukar ha matregler.

    Sen tror han också att han kan bestämma när jag ska komma till honom. Jag är mest hos min mamma (bor här och studerar här). Under veckorna så ringer han flera gånger och säger "Du kommer väl hit i helgen?" Och om jag säger nej så säger han att jag måste komma, att de vill träffa mig osv.

    Om jag köper lite chips/godis så börjar han genast klaga på att jag borde äta annat än sötsaker (och det gör jag ju), men han tror sig ha nån rätt att bestämma vad jag ska äta och det är otroligt jobbigt.

    Sen lägger han sig i min klädsel också.

    För några dagar sedan var det riktigt varmt och då hade jag på mig en topp som var ganska genomskinlig. Då sa han genast att jag inte kan ha den, att det ser billigt ut.

    Ungefär såhär är det.

    Han lägger sig i saker han inte kan bestämma över och så har det varit långt innan jag blev 18 år. När jag var 17 så trodde han att han kunde bestämma hur jag skulle klä mig.

    Jag har markerat att jag inte uppskattar när han håller på såhär och att hans kontrollbehov irriterar mig. Han verkar inte fatta.

    Hjälp!


    Jag har det ungefär likadant och fattar verkligen att du är irriterad men i mitt fall är det mamma som är problemet. Jag bor hos henne och hennes man eftersom jag precis gått ur gymnasiet och pappa bor på annan ort. Annars hade jag lätt valt att bo hos pappa, han är mycket mer chill.

    Trots att jag alltid varit ganska skötsam, typ normal tonåring med allt vad det innebär, har mamma också synpunkter på mina kläder, mitt umgänge, när jag kommer hem osv. Hon blev skogstokig då jag gjorde en tatuering förra året när jag fyllt 18 (fyller snart 19) och hon lägger sig i att jag vill jobba ett par år innan jag pluggar vidare. Jag får inte röka på vår stora tomt och hon kräver att jag ska följa med henne på olika grejer.

    Kanske beror det på att jag är yngsta barnet och hon har svårt att acceptera att jag är vuxen nu. Så snart jag kan hoppas jag hitta en egen lägenhet men det kommer hon säkert också vara emot.

    Stå på dig!
  • KlunsS­murfen
    Äldre 13 Jun 23:20
    Anonym (Samma här) skrev 2017-06-13 23:12:27 följande:
    Jag har det ungefär likadant och fattar verkligen att du är irriterad men i mitt fall är det mamma som är problemet. Jag bor hos henne och hennes man eftersom jag precis gått ur gymnasiet och pappa bor på annan ort. Annars hade jag lätt valt att bo hos pappa, han är mycket mer chill.

    Trots att jag alltid varit ganska skötsam, typ normal tonåring med allt vad det innebär, har mamma också synpunkter på mina kläder, mitt umgänge, när jag kommer hem osv. Hon blev skogstokig då jag gjorde en tatuering förra året när jag fyllt 18 (fyller snart 19) och hon lägger sig i att jag vill jobba ett par år innan jag pluggar vidare. Jag får inte röka på vår stora tomt och hon kräver att jag ska följa med henne på olika grejer.

    Kanske beror det på att jag är yngsta barnet och hon har svårt att acceptera att jag är vuxen nu. Så snart jag kan hoppas jag hitta en egen lägenhet men det kommer hon säkert också vara emot.

    Stå på dig!
    Det verkar ju vara ett effektivt sätt att få ungarna att vilja flytta hemifrån
  • Anonym (Sucki­tUp)
    Äldre 14 Jun 01:11
    KlunsSmurfen skrev 2017-06-13 22:35:44 följande:

    Du skriver att du vill stötta din son i hans vilja och beslut men det är ju inte det TS pappa gör när han ska ha sin vilja igenom och ska bestämma. Du har läst psykologi men förstår inte skillnaden för att TS inte är ditt barn?


    Bara för att jag tänkt ur både pappans och TS perspektiv när jag skrivit min syn på saken betyder inte att jag håller med pappan i hans agerande. Även om jag tror TS är väldigt dramatisk och blåser upp ett litet ordval till världens undergång.
  • Äldre 14 Jun 01:11
    Kuddebarn skrev 2017-06-13 22:03:29 följande:
    Men vad ska pappan göra åt det faktum att ts inte vill äta frukost? Han kan inte bestämma det och det är bara löjligt att försöka styra en sån sak. Det är upp till ts att bestämma vafan hon ska äts och när. Sen får han väl ha vilka åsikter han vill.
    Bäst att du säger det en gång till för att jag uppfattade det inte någon av de hundra första gångerna.
  • Kuddeb­arn
    Äldre 14 Jun 01:46
    nihka skrev 2017-06-14 01:11:24 följande:

    Bäst att du säger det en gång till för att jag uppfattade det inte någon av de hundra första gångerna.


    Uppenbarligen inte.
  • Kuddeb­arn
    Äldre 14 Jun 01:53
    Anonym (SuckitUp) skrev 2017-06-14 01:11:17 följande:

    Bara för att jag tänkt ur både pappans och TS perspektiv när jag skrivit min syn på saken betyder inte att jag håller med pappan i hans agerande. Även om jag tror TS är väldigt dramatisk och blåser upp ett litet ordval till världens undergång.


    Förresten (vet att det inte är mitt inlägg att svara på egentligen), men vadå "bara för att jag tänkt ur både pappans och ts perspektiv när jag skrivit min syn på saken".... det är ju precis det du inte har gjort. Du har bara skrivit ur pappans perspektiv och kallat ts för det ena och det andra.
  • KlunsS­murfen
    Äldre 14 Jun 02:31
    Anonym (SuckitUp) skrev 2017-06-14 01:11:17 följande:
    Bara för att jag tänkt ur både pappans och TS perspektiv när jag skrivit min syn på saken betyder inte att jag håller med pappan i hans agerande. Även om jag tror TS är väldigt dramatisk och blåser upp ett litet ordval till världens undergång.
    Ja, tonåringar har en tendens att göra det.
    Under tonåren utvecklas hjärnan så att känslor går ofta före sunt förnuft tills man är runt 25 och därför kan man känna sig mer vuxen än vad man egentligen är, tror att man kan mer än vad man gör, överskattar sina erfarenheter av livet, man har inte samma förmåga till konsekvenstänk och planera långt framåt.
    Det kan vara bra att välja sina konflikter med dem.

    "betyder inte att jag håller med pappan i hans agerande" Du gör det i dina inlägg.
    Anonym (SuckitUp) skrev 2017-06-09 13:10:43 följande:
    Jag är jättenöjd, var jobbigt i början av tonåren men sen jag flyttade hemifrån har det varit skönt att få små konkreta bevis på att de bryr sig om mig :) Hade varit bättre att tänkt så innan jag flyttade, mindre bråk och tjafs!
    Om det är det du tänker på, "om jag bara lyssnat bättre". Med facit i hand gjorde du inte det, det är den vuxna som får vara den vuxna och tänka på det så det inte blir onödiga konflikter. Du verkar ha utgått betydligt mer från pappans perspektiv.
    Kuddebarn skrev 2017-06-14 01:48:04 följande:
    Härligt att du och nihka svarar direkt efter varandra.

    Börjar ana att ni är samma person. Å andra sidan har jag gjort det sen tråden start ungefär..
    ? Utgår man från tidstämplarna kan man ju tro att halva tråden är samma person.

  • Anonym (Sucki­tUp)
    Äldre 14 Jun 12:52
    Kuddebarn skrev 2017-06-14 01:53:39 följande:

    Förresten (vet att det inte är mitt inlägg att svara på egentligen), men vadå "bara för att jag tänkt ur både pappans och ts perspektiv när jag skrivit min syn på saken".... det är ju precis det du inte har gjort. Du har bara skrivit ur pappans perspektiv och kallat ts för det ena och det andra.


    Jag anser att jag både tänkt och skrivit ur bådas perspektiv.
  • Anonym (Sucki­tUp)
    Äldre 14 Jun 12:56
    KlunsSmurfen skrev 2017-06-14 02:31:46 följande:

    Ja, tonåringar har en tendens att göra det.

    Under tonåren utvecklas hjärnan så att känslor går ofta före sunt förnuft tills man är runt 25 och därför kan man känna sig mer vuxen än vad man egentligen är, tror att man kan mer än vad man gör, överskattar sina erfarenheter av livet, man har inte samma förmåga till konsekvenstänk och planera långt framåt.

    Det kan vara bra att välja sina konflikter med dem.

    "betyder inte att jag håller med pappan i hans agerande" Du gör det i dina inlägg.Om det är det du tänker på, "om jag bara lyssnat bättre". Med facit i hand gjorde du inte det, det är den vuxna som får vara den vuxna och tänka på det så det inte blir onödiga konflikter. Du verkar ha utgått betydligt mer från pappans perspektiv.? Utgår man från tidstämplarna kan man ju tro att halva tråden är samma person.


    Jag håller inte med pappan, däremot försöker jag förklara anledningar till ett sånt beteende och hur det uppstår. Vad TS kan göra/tänka istället och att ingen gynnas av småtjafs hela dagarna.

    Jag tänker inte "om jag bara lyssnat bättre" när jag ser tillbaka på min tonår. Jag tänker att det var många starka personligheter som krockade och "kunde mest", dock är jag inte här för att diskutera min uppväxt.
  • Anonym (nihka­)
    Äldre 15 Jun 01:08
    En massa skitsnack
    Kuddebarn skrev 2017-06-14 01:46:35 följande:
    Uppenbarligen inte.
    Vänligen avhåll dig från att diskutera mig. Jag är inte ämnet för tråden.

  • KlunsS­murfen
    Äldre 15 Jun 07:27
    Anonym (SuckitUp) skrev 2017-06-14 12:56:36 följande:
    Jag håller inte med pappan, däremot försöker jag förklara anledningar till ett sånt beteende och hur det uppstår. Vad TS kan göra/tänka istället och att ingen gynnas av småtjafs hela dagarna.

    Jag tänker inte "om jag bara lyssnat bättre" när jag ser tillbaka på min tonår. Jag tänker att det var många starka personligheter som krockade och "kunde mest", dock är jag inte här för att diskutera min uppväxt.
    Starka personligheter, det var ju just det som "Alexis" gav råd om hur man ska hantera. Föräldern måste välja sina konflikter, barnet kommer ju inte att göra det.
    Det är klart pappan vill träffa sin dotter, även fast hon inte är mogen nog att uppskatta deras relation och vill att alla plötsligt ska behandla henne som en vuxen.
    Det vet vi inte riktigt.
    Vill du själv bli behandlad som en vuxen tills du visat motsatsen eller ska vi utgå ifrån att du är omogen och kan inte uppskatta relationer enbart utifrån ålder?

    I de flesta relationer kompisar/vänner/partners så brukar det finnas småsaker att störa sej på men som vi får lära oss att acceptera eftersom det ingår i deras personlighet och det handlar om att uppskatta relationer, det gäller ju också ens egna barn.

    Om TS pappa oftast vill ha sin vilja igenom och bestämma över småsaker är det han som kan mest. "som kan eskalera till ett bråk om TS då hugger emot för hon kan själv." precis.

    Du har i stort sett bara utgått ifrån att TS är omogen och pappa bara vill väl i alla inlägg utom de tre sista.
    Jag anser att jag både tänkt och skrivit ur bådas perspektiv.
    Ja, ur ett barns (som inte är mogen att värdesätta en relation) och en vis pappas (som reagerar på sin dotters omognad) perspektiv.

    Något slags tecken på mognad är ju ändå att det är inte reglerna under uppväxten det sitter i utan småsaker.

    Det händer att föräldrar "missar" att deras barn vuxit upp så de inbillar sig att de har något slags "mognads övertag" och kan bättre på alla sätt men har man haft 18 år extra på sig att mogna och utvecklas så tänker man inte som en tonåring (vissa tror precis som tonåringen att mognad är en ålder), rätt för dej är inte rätt för mej, inte när det skiljer 18-30 år. Samhället utvecklas, helt normala saker för en 18-åring kan vara helt otänkbart för en 30-50-åring.
    Det blir en krock där man kan behandla barnet som mindre än vad det är istället för  att tänka på om barnet verkligen fått rätt verktyg med sig.
    En del av det kan bero på att de fokuserar mer på att skydda barnet från att göra samma misstag som de själva gjorde för att lära sig istället för att prata om dem.

    Det är TS som får ta åt sig av det som står i tråden och försöka vara den vuxna (det är ju inte pappan som skrivit) men "Sucki­tUp" är riktat mot TS men jag tycker att det är föräldern som ska vara den vuxna och välja sina konflikter.
    Du förstår innebörden den dagen du är förälder, (när ditt barn börjar få vilja)
    "så säger han att jag måste komma, att de vill träffa mig osv."

    Tror du tolkat ordet måste helt fel. Jag kan säga till min son att "men du måste komma till mamma nu, så jag får krama dig" som exempel.
    Om du tänker på hur TS och andra reagerat på det kanske du ska säga  "får jag krama dig"  så att inte din son "missuppfattar" orden måste, ska, kan inte
    Jag är 20, har du någonting att säga om det?
    Jag utgår ifrån att du är tillräckligt gammal för att klara dej utan att någon lägger sej i småsakerna i ditt liv, är det något som tjorvar p.g.a. småsaker kommer du att styra upp det själv.
  • Äldre 2 Aug 16:20

    Jag känner igen mig i det du skriver ts.

    Jag är 27 år gammal och har liknande problem med min pappa som du har.

    Han kontrollerar mig fortfarande så tro inte att det kommer bli bättre bara för att

    Du blivit äldre. För mig har det blivit värre. Mest för att jag har börjat stå på mig på riktigt och går min egen väg istället för att lyssna på honom hela tiden. Han hotar med att säga upp

    Kontakten och massa skit enbart för att jag inte gör som han säger.

    Han tvingar mig att komma och hälsa på honom, jag vet och förstår att han vill träffa mig men det är alltid på hans villkor. Det finns alltid en anledning till varför ett barn inte vill hälsa på sin pappa. Jag är 27 år som sagt och känner fortfarande noll lust att hälsa på honom det är hemskt att säga och jag älskar min pappa men det är han själv som gjort att det blivit såhär. Sjuka kontrollbehov kommer bara driva ens barn bort från dig.

    Min pappa borde lära sig och måste lära sig att klippa navelsträngen.

Svar på tråden Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig