Regler för 18-åring ?

Jag vet att du gillar dem och att ni inte haft oöverstigliga problem i er familjekonstellation. Med det sagt så tycker jag ändå att ordvalet är olyckligt. 

Det är ofta människor som har regler, vill ha regler, har en övertro på regler, har en oresonlig hållning, önskar auktoritära metoder och ser maktmedel som nödvändiga som har en ganska lång rad problem. De får det inte att fungera. Det vill sig inte. Det är en kamp. Frustrationen kommer som ett brev på posten och så frågar de om råd här. Trots att det är de som har alla dessa problem förefaller de föreställa sig andras sätt att leva på som ett totalt kaos. Svängdörrar som träffar alla inblandade vuxna så hårt i huvud och rygg att de knappt kan existera. Och så använder man sig av begrepp som matchar fantasin. "Springer mellan", "beter sig hur fan de vill", "laglöshet", "cuuuuuuuurling" och mycket mycket mer. 

Själv känner jag inte alls igen mig och vår nyfamilj i något av det där, och då har vi ändå - som du och säkert andra vet - haft svängdörrar. Dock utan att någonsin blivit träffade av dem i vare sig ryggen eller huvudet. 

Att barnen alltid får komma hem - är välkomna att komma hem - till båda sina hem betyder inte att de rusar som vettvillingar mellan föräldrarna med fradgan hängande från mungiporna och med en hord av fruktansvärda vänner hängande i hasorna, alla försedda med avgrundslös aptit och absolut inget förstånd, ingen uppfostran och ingen som helst känsla för vad som passar sig. Det kan förstås betyda det men jag tror nog att det är mer regel än undantag. Att man kommer överens om hur man önskar leva tillsammans betyder inte heller flum och oordning. 

Jag tycker för min del att det är roligare när människor som lever ihop väljer att respektera varandra och vill visa varandra hänsyn och omtanke än när regelverket förespråkar det. 

Tänkte uppdatera lite... bonusen har misskött skolan i veckan,sjukskriver sig för att på kvällen åka iväg o vara med kompisar. Ledsnade totalt på att komma hem idag, bonusen i sängen,ett berg av disk o svinkallt inne. Skällde ut han o sa att antingen får han börja gå till skolan,eller hjälpa till härhemma då jag inte har nån lust ge markservice åt en som bara slöar. O om man e sjuk vilar man upp sig så man orkar gå till skolan. Då visste jag inte att han varit inblandad i skit om kvällarna med sina kompisar . Så jag tog ett nytt snack med han o sa att jag tolererar inte att man håller på med sån skit om han ska bo här. Slutade med att han skrek håll käften hela tiden o sen stack till sin mamma (som han alltid gör då man Försöker snacka allvar med han) SUCK!

Jag tycker då att vissa regler ska gälla så att hushållet kan fungera. Vill ex .inte stå o laga massa mat utan att veta om nån ska äta eller ej. Vill imte heller att mat som jag planerat till annan dag helt plörsligt är föesvunnen o uppäten utan härhemma får man fråga innsn man tar nåt. Om man nu inte köpt det till sig själv för egna pengar vill säga.Tycker att det är vanligt hyfs att man meddelar vart man tar vägen o ungefär när man behagar dyka upp igen. O inte komma mitt I natten o leva om så man stör eller skrämmer livet ur en.

Angående öppna fönster så tycker jag inte man ska ha det på vintern. 18 grader e okej . Finns grejer som kan bli förstörda om det blir för kallt..o köra element med öppet fönster är no no.

Frågan är Vad gör man och Hur ska man nå fram till han så han fattar allvaret det är ju hans framtid han förstör!

Han får helt enkelt falla och upptäcka att det inte funkar att skita i allt.

Tyvärr så ger hans mamma efter o orkar inte tjata på han. Och hon mår inte så bra just nu så för hennes skull biter vi ihop tills hon har blivit på bättringsvägen. Då kommer vi ge ultimatum att antingen skärper han till sig eller så får han flytta dit på heltid. Så får hon välja hur hon ska göra med han då.

Dra in på allt under tiden. Speciellt du som inte är förälder kan gott berätta det för honom att du tröttnat och kommer bara strunta i honom i fortsättningen, så det är inte lönt att han ber dig om något, varken pengar, mat eller andra tjänster. För from nu så kommer du behandla honom som vilken vuxen inneboende som helst och han får klara sig själv. Tala gärna om för honom att han är en vuxen man och du kommer bemöta honom som han förtjänar.

Orkar inte läsa allt som skrivits.

Varför går han inte i skolan? Mår han dåligt, är deprimerad?

Jag skulle aldrig bara kunna slänga ut honom... skulle det göra något bättre?

Sticker han till sin mamma så kan han stanna där och hjälpa henne tills hon mår bättre, det är vad en vuxen man förväntas göra. Han förväntas inte springa runt som ett småglin för att det inte passar på det ena eller andra stället. 

Orkar inte läsa allt som skrivits.

Varför går han inte i skolan? Mår han dåligt, är deprimerad?

Jag skulle aldrig bara kunna slänga ut honom... skulle det göra något bättre?