Regler för 18-åring ?
Hej jag vill veta vad ni har för regler för hemmaboende 18-åringar som fortfarande går gymnasiet? Vad kan man kräva/inte kräva av dom?
Hej jag vill veta vad ni har för regler för hemmaboende 18-åringar som fortfarande går gymnasiet? Vad kan man kräva/inte kräva av dom?
Jag menade absolut inte pga det var bonusbarn. Varför jag reagerade var att hon är 17når gamla och skulle då förstöra er kväll. Det är du som vinklar det till att det var för att det var bonusbarn! Alla barn ska behandlas lika, hade det varit erat gemensamma barn hade jag tyckt lika, inte ska ni behöva ställa in en spelkväll för en 17 åring!
Ett bonusbarn ska inte behandla sina föräldrars nya partner hur de vill, men det gör hon inte om ni säger ifrån att ni faktiskt har bestämt er för en utekväll och hon är gammal nog att ta hand om sig själv! Och vaddå att bonusbarnet inte får vara med, du gav exempel på att ert eget var bortlämnat alltså kan man inte räkna med det!
Se allt lite mjukare, jag förstår att det retar med ett bonusbarn, men gör inte smågrejer till stora problem då kommer du till slut avsky bonusbarnet och ni får stora problem istället!
Likaväl som jag som mamma får komma och gå som jag vill i mitt eget hem får givetvis våran snart 19 åring göra, liksom hans äldre systrar gjorde. Skulle de inte får göra det menar du? och ja självklart får de som bor i vårat hus äta när de vill och ta saker i kylen, precis som vi föräldrar. Sova med öppet fönster får de också göra om de vill hela året, grabben är liksom jag ofta varm av sig så har sovrumsfönster på glänt året runt.
Men givetvis kräver vi att man fortfarande beter sig hyfsat precis som innan 18 årsdagen och hjälper till lite.
Nu har vi ju inga bonusbarn, bara biologiska barn.
Kanske inte så konstigt att folk har de åsikterna eftersom bonusbarn alltid verkar vara i vägen överallt, och för att det oftast låter mer som att föräldrar separerar för att få barnfria veckor och helger.
Om alla barnen vore gemensamma så hade vi fixat barnvakt till alla 3. Att sova hos farmor&farfar en natt tycker alla är mysigt.
Det enda du gör med ditt svar är att bekräfta detta med att det är synd om bonusbarnen. Var någonstans i det jag skriver behandlas bonusbarnen sämre? Att de inte kan komma och gå hur de vill? De har 2 hem och den vecka de vistas i respektive hem ska de vara där om inget annat blivit överenskommet.
Hade du fixat barnvakt till en 17åring?
Likaväl som jag som mamma får komma och gå som jag vill i mitt eget hem får givetvis våran snart 19 åring göra, liksom hans äldre systrar gjorde. Skulle de inte får göra det menar du? och ja självklart får de som bor i vårat hus äta när de vill och ta saker i kylen, precis som vi föräldrar. Sova med öppet fönster får de också göra om de vill hela året, grabben är liksom jag ofta varm av sig så har sovrumsfönster på glänt året runt.
Men givetvis kräver vi att man fortfarande beter sig hyfsat precis som innan 18 årsdagen och hjälper till lite.
Nu har vi ju inga bonusbarn, bara biologiska barn.
När sambons barn var i den åldern så sprang de inte mellan föräldrarna. Det var samma sak som hela tiden hade gällt. Man hörde av sig om det avvek, gällde båda föräldrarna.
Att äta ur kylen, dra hem massa kompisar utan att kolla av, fanns inte på kartan varken hos mamman eller pappan.
Samma sak gällde för sonen. Kallas för att respektera de andra som bor i hemmet. Bör väl tillägga att även vi vuxna stämmer av med varandra, om vi ska äta middag, om vi tar hem vänner, om vi ska bort.
Eftersom alla tre var vana vid detta så var det inget konstigt eller integritetskränkande
Ordval bidrar verkligen till polarisering. När ni som inte är för ett mer flexibelt förhållningssätt när det gäller barn och ungdomar från tidigare relationer pratar om detta använder ni så gott som alltid begrepp som "springa mellan", "dra hem" "storma in", "tömma kylskåpet" och liknande. Trist tycker jag. Synd också. Måste det vara aldrig eller alltid? För min del händer det att jag informerar om var jag "tar vägen", men betydligt oftare inte. Det är liksom ingen stor sak om inte alla är hemma samtidigt hela tiden. Jag har förvisso lagat mycket mat under mitt liv, men det är ju inte samma sak som att alla måste äta den vid samma tidpunkt eller att de inte skulle kunna ta sig något själva om det inte fanns färdiglagad mat att äta.
Mycket av bonusmammors kritik går i många fall ut på att barnen/ungdomarna är så bortskämda och osjälvständiga. Men när barnen/ungdomarna visar vilja och lust att vara självständiga - då heter det istället att de "springer mellan föräldrarna", "tror att de kan komma och gå som de vill" och "hör inte av sig om de ska äta eller inte!!?". Dessutom demoleras förälderns och styvförälderns blomstrande och innovativa sexliv helt och hållet. Nu kan de inte ens knulla precis där och när de vill.
Märkligt det där.
Ordval bidrar verkligen till polarisering. När ni som inte är för ett mer flexibelt förhållningssätt när det gäller barn och ungdomar från tidigare relationer pratar om detta använder ni så gott som alltid begrepp som "springa mellan", "dra hem" "storma in", "tömma kylskåpet" och liknande. Trist tycker jag. Synd också. Måste det vara aldrig eller alltid? För min del händer det att jag informerar om var jag "tar vägen", men betydligt oftare inte. Det är liksom ingen stor sak om inte alla är hemma samtidigt hela tiden. Jag har förvisso lagat mycket mat under mitt liv, men det är ju inte samma sak som att alla måste äta den vid samma tidpunkt eller att de inte skulle kunna ta sig något själva om det inte fanns färdiglagad mat att äta.
Mycket av bonusmammors kritik går i många fall ut på att barnen/ungdomarna är så bortskämda och osjälvständiga. Men när barnen/ungdomarna visar vilja och lust att vara självständiga - då heter det istället att de "springer mellan föräldrarna", "tror att de kan komma och gå som de vill" och "hör inte av sig om de ska äta eller inte!!?". Dessutom demoleras förälderns och styvförälderns blomstrande och innovativa sexliv helt och hållet. Nu kan de inte ens knulla precis där och när de vill.
Märkligt det där.