• Anonym (Obotligt less)

    Särbo pga ”bonuslivet”

    Funderar starkt på att skaffa en egen lägenhet och bli särbos pga orkar inte med bonuskonstellationen längre. Min sambo har barn sedan tidigare, som bor hos oss 2v i stöten. Dessa två veckor är så sjukt utslitande, dränerande och tröttsamma på så många plan, känns även som att det blir värre med tiden. Mitt tålamod är slut. Det känns som ett slöseri på tid att fortsätta att gå med på det här ibland, älskar dock min sambo och veckorna utan dom är underbara. Men ni som faktiskt är i samma sits, flyttat isär osv, hur har ni gjort? Hur har det gått?

  • Svar på tråden Särbo pga ”bonuslivet”
  • sextiotalist
    Anonym (Två) skrev 2020-05-14 01:00:37 följande:

    Både ja och nej.

    Han kan visa vägen för en fungerande relation.

    Men man kan inte förvänta sig att få 100% om man själv ger 20%?


    Ger 20 % till vad?
  • Anonym (Linn)

    Har bara läst första inlägget och något enstaka till.

    Jag förstår. Det är jättesvårt. Nu är jag mamma i en kärnfamilj men jag vet inte om jag skulle vilja flytta ihop med en man som har/inte har barn sen innan, om jag och min man skulle skilja oss.

    Det är så mycket extra påfrestningar man väljer då. Att funka med bonusbarnen och att de ska acceptera mig och mina barn. Att det ska funka med våra ex.

    Och har man tur och allt det funkar, så är det ändå påfrestningar eftersom man ska pussla med ledigheter och barnveckor inför varje lov och semester med varje ex.

    Sen kommer frågan om hur man ska lägga upp ekonomin.

    Sen kommer frågan om hur mycket ansvar man ska ta för den andres barn.

    Jag tror att vara särbo kommer att bli ett mer och mer populärt alternativ. Då kan man umgås mycket, men ändå ha sitt eget.

  • Ess
    Anonym (Två) skrev 2020-05-14 01:00:37 följande:
    Både ja och nej.

    Han kan visa vägen för en fungerande relation.

    Men man kan inte förvänta sig att få 100% om man själv ger 20%?
    Få 100% av vad då?
  • Anonym (Mm)
    Anonym (Två) skrev 2020-05-14 00:51:07 följande:
    Men snälla rara. Har inte påstått nånstans att det är ett måste. Men jag förstår inte hur man kan gå in i en relation där det finns ett bagage i form av exempelvis barn och sen förvänta sig att det ska gå smärtfritt och varje kväll ska bli dejt night.

    Sen är inte detta för alla, fullt naturligt.

    Men det är inte så konstigt att familjer ser ut ofta som dom gör när man läser bland kommentarerna. Dåliga upplevelser och bonus föräldrar som hatas. Med den inställningen.

    Och i ett forum kan man väl ändå inte förvänta sig att endast få svar av dom som håller med en.

    Menar absolut inget illa eller negativt, men det är viktigt att se sig själv och sin situation utifrån och tänka efter en extra gång.

    Och är det försent nu och skadan är skedd, ja då är det ju inte mycket att göra åt saken.

    Men, framför allt. För att en bonus relation ska fungera måste ens partner vara med och stötta upp till 100.

    Blir det brist så är det inte så konstigt att det blir dåligt.
    Men snälla du. Det där visar ju precis vilken inställning du har. Du utgår ifrån att det här handlar om kvinnor som förväntar sig att det ska gå smärtfritt och att varje kväll ska bli en dejt night. Vilken kvinnosyn! 

    Du tror alltså på riktigt att så länge man går in och ger järnet så kan inget gå fel. Du tar alltså helt och hållet åt dig äran av att det funkar i din konstellation. Du ser inte att du ska vara tacksam för att de andra personerna i din konstellation beter sig på ett sätt att du får den plats du behöver, att dina behov blir tillgodosedda precis som de andras. 

    Det är det här som är så farligt med dina klichéer, för det handlar om kvinnor som går in i en relation och får höra av såna som dig att det handlar om att man måste bjuda till. Om det inte funkar så handlar det om att du inte har bjudit till tillräckligt mycket. Kvinnor böjer sina ryggar bakåt för att få det att fungera och ändå funkar det inte. Det farliga med det som du uttrycker är att kvinnor bränner ut sig i förhållande för det finns en allmän attityd, från såna som du och andra, att om det inte funkar så handlar det om att hon inte har gjort tillräckligt. 

    Din kommentar om att man förväntar sig "att det ska gå smärtfritt och att varje kväll ska bli en dejt night" visar hur lite du har förstått. Menar inget illa men det är viktigt att se sig själv och sin situation utifrån och tänka efter en extra gång. 
  • Anonym (Paula)
    Anonym (Två) skrev 2020-05-14 00:51:07 följande:

    Men snälla rara. Har inte påstått nånstans att det är ett måste. Men jag förstår inte hur man kan gå in i en relation där det finns ett bagage i form av exempelvis barn och sen förvänta sig att det ska gå smärtfritt och varje kväll ska bli dejt night.

    Sen är inte detta för alla, fullt naturligt.

    Men det är inte så konstigt att familjer ser ut ofta som dom gör när man läser bland kommentarerna. Dåliga upplevelser och bonus föräldrar som hatas. Med den inställningen.

    Och i ett forum kan man väl ändå inte förvänta sig att endast få svar av dom som håller med en.

    Menar absolut inget illa eller negativt, men det är viktigt att se sig själv och sin situation utifrån och tänka efter en extra gång.

    Och är det försent nu och skadan är skedd, ja då är det ju inte mycket att göra åt saken.

    Men, framför allt. För att en bonus relation ska fungera måste ens partner vara med och stötta upp till 100.

    Blir det brist så är det inte så konstigt att det blir dåligt.


    Och i alla dom fall där partnern INTE finns där och stöttar upp till 100 %? Det är ju mer regel än undantag hos dom som skriver om sina problem i bonusfamiljer att det är just det som är den springande punkten. Dvs att partnern förväntar sig att flickvännen ska passa hans barn utan ett tack, han jobbar över och lämpar över ansvaret över sina barn på nya flickvännen, kräver att flickvännen ska sköta hushållet för hans barn för annars är hon en dålig bonusmamma, låter sina barn bete sig oartigt mot flickvännen och skojar bort det som oviktigt. Och flickvännen biter ihop och gör detta pch står ut med att bli oartigt bemött pga sin partners förväntningar, sina egna förväntningar och samhällets förväntningar (som alltså liknar din syn på en bonusförälder, att man ska gå all in och tåla lite skit för att vara en bra bonusmamma). Vad är dina råd i just dessa situationer? Lämna? Pga skeva förväntningar på bonusmammor? Både både samhället och partnern och möjligtvis bonusmamman själv?
  • Anonym (singelpappa)
    Anonym (Linn) skrev 2020-05-14 07:40:19 följande:

    Har bara läst första inlägget och något enstaka till.

    Jag förstår. Det är jättesvårt. Nu är jag mamma i en kärnfamilj men jag vet inte om jag skulle vilja flytta ihop med en man som har/inte har barn sen innan, om jag och min man skulle skilja oss.

    Det är så mycket extra påfrestningar man väljer då. Att funka med bonusbarnen och att de ska acceptera mig och mina barn. Att det ska funka med våra ex.

    Och har man tur och allt det funkar, så är det ändå påfrestningar eftersom man ska pussla med ledigheter och barnveckor inför varje lov och semester med varje ex.

    Sen kommer frågan om hur man ska lägga upp ekonomin.

    Sen kommer frågan om hur mycket ansvar man ska ta för den andres barn.

    Jag tror att vara särbo kommer att bli ett mer och mer populärt alternativ. Då kan man umgås mycket, men ändå ha sitt eget.


    Helt rätt!

    Så här tänker jag också.
  • Miss Skywalker
    Anonym (Två) skrev 2020-05-14 01:02:19 följande:
    Men oj, jag menar märker man tendenser så väljer man ju inte en sådan partner?

    Varför går man då så långt som att flytta ihop?
    Att veta på förhand hur en bonusfamilj utvecklar sig eller vilken familj som helst för den delen kräver en kristallkula som varken du eller någon annan har..
  • Anonym (Två)
    sextiotalist skrev 2020-05-14 06:38:55 följande:

    Ger 20 % till vad?


    Till barnen.

    Upplever många gånger att bonus föräldern kör sitt rejs och näst intill lever dom inneboende i hemmet, och sen blir förvånade över att relationen till barnen inte funkar.

    När dom egentligen aldrig försökt att få en relation ens.
  • Anonym (Två)
    Ess skrev 2020-05-14 07:44:04 följande:

    Få 100% av vad då?


    Till barnen.

    Upplever många gånger att bonus föräldern kör sitt rejs och näst intill lever dom inneboende i hemmet, och sen blir förvånade över att relationen till barnen inte funkar.

    När dom egentligen aldrig försökt att få en relation ens.
  • sextiotalist
    Anonym (Två) skrev 2020-05-15 01:15:05 följande:

    Till barnen.

    Upplever många gånger att bonus föräldern kör sitt rejs och näst intill lever dom inneboende i hemmet, och sen blir förvånade över att relationen till barnen inte funkar.

    När dom egentligen aldrig försökt att få en relation ens.


    Relationen till barnen kan visst fungera, på det sättet som är rätt för just dom.

    . De flesta problem uppstår ofta när man inte hittar en balanserad relation.

    Dessutom kan det ta det år, om barnen är lite större, innan man hittat sin relation. Det innebär inte att den tiden behöver vara dålig, men att man måste inse att man är "inneboende" i barnens ögon.
  • Anonym (Hata curling)

    Det kan ta tid den relation som du verkar tro, ända upp till 7 år.

    Men tror att dina förväntningar är större att detta skall bli perfekt 100% på en gång.

  • Ess
    Anonym (Två) skrev 2020-05-15 01:17:10 följande:
    Till barnen.

    Upplever många gånger att bonus föräldern kör sitt rejs och näst intill lever dom inneboende i hemmet, och sen blir förvånade över att relationen till barnen inte funkar.

    När dom egentligen aldrig försökt att få en relation ens.
    Jaha, men man kanske inte vill ha en närmre relation.
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Två) skrev 2020-05-14 00:58:12 följande:
    Och skillnaden till en vanlig relation är?

    Du menar att i en vanlig relation så får du tillbaka något efter ni gjort slut för all tvätt du tagit hand om?

    Intressant. Så upplevde inte jag det när jag och exet separerade.

    Så att dra en sådan liknelse var ju ganska så värdelöst.

    Och nej, har man en fin relation så behåller man kontakten. Har själv fortfarande kontakt med min bonus mamma trots avslutad relation och jag numera är vuxen. Inga konstigheter där.
    Skillnaden är att ens egna barn blir kvar i ens liv. 

    Jaha, men detta är inte vanligt. Och om bioföräldern inte vill att hans/hennes ex ska ha fortsatt kontakt med bioförälderns barn, så blir det inget. (Om inte barnen kommer att bo i samma stad och är stora nog att gå och hälsa på vem dom vill, oavsett vad föräldrarna tycker.)

    En f.d. styvförälder har ingen umgängesrätt. Det går inte att driva ett sådant mål i domstol i Sverige - inte ens om det gäller ett barn som har bott hos en på heltid sedan det var helt litet. (Såvida man inte adopterat barnet som sitt, men detta är ju mycket ovanligt - i så fall har man samma rätt som en biologisk förälder att driva mål om umgänge, boende och vårdnad.)

    Jag säger bara att man ska vara medveten om det här. 
  • Anonym (XXX)
    Miss Skywalker skrev 2020-05-14 12:57:52 följande:
    Att veta på förhand hur en bonusfamilj utvecklar sig eller vilken familj som helst för den delen kräver en kristallkula som varken du eller någon annan har..
    Man måste ju inte ha så bråttom. Det kan vara lite romantiskt när unga, barnfria människor blir förälskade vid första ögonkastet, och bestämmer sig för att flytta ihop nästan genast. Men när man har barn att ansvara för, så får man inte göra så! Jag tycker så himla synd om alla ungar som tvingas ihop med styvföräldrar och styvsyskon som de inte har valt. De har ingen trygghet ens i sina egna hem.

    Har det nyförälskade paret dessutom köpt en bostad, så befinner de sig just nu t.ex. i en situation där bostadspriserna faller. D.v.s. de kommer att förlora massa pengar om de säljer huset för att separera. Vilket gör att man kanske måste stanna även om man VET att barnen inte mår bra i konstellationen. 

    Mycket bättre om var och en har kvar sitt eget boende, och inte sätter sig i en sådan situation från början. 
  • Anonym (singelpappa)
    Anonym (XXX) skrev 2020-05-15 09:12:09 följande:
    Man måste ju inte ha så bråttom. Det kan vara lite romantiskt när unga, barnfria människor blir förälskade vid första ögonkastet, och bestämmer sig för att flytta ihop nästan genast. Men när man har barn att ansvara för, så får man inte göra så! Jag tycker så himla synd om alla ungar som tvingas ihop med styvföräldrar och styvsyskon som de inte har valt. De har ingen trygghet ens i sina egna hem.

    Har det nyförälskade paret dessutom köpt en bostad, så befinner de sig just nu t.ex. i en situation där bostadspriserna faller. D.v.s. de kommer att förlora massa pengar om de säljer huset för att separera. Vilket gör att man kanske måste stanna även om man VET att barnen inte mår bra i konstellationen. 

    Mycket bättre om var och en har kvar sitt eget boende, och inte sätter sig i en sådan situation från början. 
    Helt rätt!
  • Zarch
    Anonym (XXX) skrev 2020-05-15 09:12:09 följande:

    Man måste ju inte ha så bråttom. Det kan vara lite romantiskt när unga, barnfria människor blir förälskade vid första ögonkastet, och bestämmer sig för att flytta ihop nästan genast. Men när man har barn att ansvara för, så får man inte göra så! Jag tycker så himla synd om alla ungar som tvingas ihop med styvföräldrar och styvsyskon som de inte har valt. De har ingen trygghet ens i sina egna hem.

    Har det nyförälskade paret dessutom köpt en bostad, så befinner de sig just nu t.ex. i en situation där bostadspriserna faller. D.v.s. de kommer att förlora massa pengar om de säljer huset för att separera. Vilket gör att man kanske måste stanna även om man VET att barnen inte mår bra i konstellationen. 

    Mycket bättre om var och en har kvar sitt eget boende, och inte sätter sig i en sådan situation från början. 


    Det där ansvaret ligger väl ändå på föräldern ifråga?

    Sedan kan jag tycka att man ska sluta generalisera så himla mycket. Känns lite som att ?bittra frånskilda mammors klubb? håller klubbmöte där dom vill klubba igenom regler som att exen bör omyndigförklaras, och det ska per automatik tas för givet att alla barn behöver klamra sig fast i kängurupungen fram tills den dagen dom flyttar hemifrån. Att kvinnor gärna litar på sitt eget omdöme och träffar hon en ny snubbe så är han en helt gudomlig tillgång för henne och barnen, samtidigt så vill hon hålla i taktpinnen och gott gärna ser att ex-mannen inte träffar någon....och gör han det så får den nya gärna hålla sig borta när barnen är på plats.

    Men jag vet inte, jag kanske blir likadan om jag separerar från mina barns pappa?! Eller nej, han är ingen relationsjunkie så jag skulle nog lita på hans omdöme där.
Svar på tråden Särbo pga ”bonuslivet”