• Sat 15 Aug 2020 18:29
    23130 visningar
    142 svar
    -2 +1
    142
    23130

    partner med klistriga bonusbarn

    Nu har jag surfat runt och visserligen hittat liknande problemställningar med efterföljande svar. Det verkar inte som att min/vår situation är helt ovanlig. Men startar ändå en ny tråd. 


    Funderat över ingången. Problemen är flera. Mina tankar snurrar runt. Behöver vädra allt möjligt. Ska försöka att uttrycka mig konscist. 


    Bakgrunden är att vi står inför att flytta ihop. Jag har ett barn (14) sedan tidigare som har bott med mig på heltid sedan han var 2 år. Min partner har två döttrar på 7 och snart 12. Han har dem varannan vecka sedan ca 3 år. Vi blev ihop för 2 år sedan och är seriösa med att det är vi, planerat giftermål etc. 


    Min pojke är helt okej med situationen. Han är rätt smidig. Självständig. Men inte bara nu, utan det har han varit länge. Eftersom jag varit ensam med honom och själv månar om egentid och min egen integritet och ork som ensamstående förälder har jag varit mån om att låta honom sova i egen säng tidigt, njutit av att kunna vara uppe själv när han somnat. Jag har säkert varit kass, haft en rätt låg standard, kan jag tänka ibland. Jag har varit där för honom, ensam försörjare osv, men varit jäkligt nöjd när han hittat på saker för sig själv på sitt rum, så att jag hittat stunder för egen återhämtning. När han var i sjuårsåldern var han ofta med kompisar, antingen precis utanför där vi bor eller på sitt rum med dem. Om jag hade tvätt när han var 3-4 år hängde han med till tvättstugan, det fanns inga alternativ. Besök på tråkig myndighet: han hängde med, inget tal om annat. Ända tills han var stor nog att vara helt ensam längre stunder. Hans personlighet har formats av detta, såklart. 


    Min partner däremot, är helt annorlunda. Och det är kanske först nu jag pejlat in hur extremt problematiskt jag tycker att det är. I somras har nämligen min sons pappa kommit och hälsat på hos oss, vilket gjort att jag tillfälligt tillbringat några veckor heltid hos min partner och hans barn som då alltså är där varannan vecka. 


    Dagen barnen kom fick jag flytta ut ur partners dubbelsäng. Där skulle döttrarna sova, de vill inget annat. Han lägger sig med den yngsta och nattningen tar flera timmar. Ofta somnar han utmattad i samband med nattningen. De lyssnar på sagor och jag gick in och kollade vid 01:30, barnet satt i sängen, min partner hade slocknat. Elvaåringen har under sommaren fått vara uppe så länge hon vill. 


    När jag undrat över planen om att de ska sova i egna sängar fick jag ett försvarstal om attachment parenting och att det var så mysigt att sova ihop. Det här var helt nyligen. Jag hade nog missuppfattat men nu inser jag att han är rätt nöjd med det hela. 


    Snart 12-åringen har ett eget litet rum med en fin säng, men hon "känner sig ensam i den" och sover allra helst bredvid pappa, i andra hand på soffan. Jag har inte vetat hur jag ska sova och flyttat mellan soffan och flickans säng, beroende på hur och var hon somnat. 7åriga tjejen saknar egen säng. Jag har regaerat på att hon inte ens har ett alternativ utan är hänvisad till dubbelsängen. Klart att hon inte kommer att flytta till egen säng - hon har ju ingen! Jag vet att försvarare av liknande arrangemang ofta ställer frågan "vet du ens hur traumatiskt det är med en separation, och sen kommer nya vuxna och lägger sig i!?"


    Men separationen gick smidigt. Föräldrarna är vänner, bor rätt nära. Jag skulle inte kalla det för ett trauma. Ingen vårdnadstvist alls. Enligt mamman, som jag pratat med, tog det slut på grund av att pappan sedan barnen kom, helt slutade prata med henne och bara fokuserade på döttrarna. Det jag upplever är alltså exakt samma sak som utgjorde anledningen till att föräldrarna separaredae. Det är nämligen mycket svårt att ha en vuxen relation med en man som väljer att vara med barnen 24/7 och som hellre sover med dem än sin partner. Att det funkat i över två år beror ju på att han varannan vecka varit utan dem. Men jag tycker att det är lite sorgligt...


    Utöver det tycker jag att han är rätt gränslös med dem. Ja, jag har googlat "miniwife" och ja, det finns lite sådanna element. 


    Döttrarna tävlar varje minut sinsemellen om hans gunst och jag ser aldrig att han väljer att vika undan och måna om sig själv. Istället är det ett delande av tiden som går ut på att om ena dottern får sitta i knät en stund, gosar han med andra därefter. Om ena dottern masserar honom en stund framför TV:n får den andra mysstund efteråt. De frågar i kär: älskar du mig? Ja, jag älskar dig. Hela tiden ska det frågas. 


    När jag så kommer in i hushållet blir det såklart pannkaka. Häromdagen vek jag undan, (det här är under vår "gemensamma semester") höll mig borta hela dagen till ca 22:15, då jag dök upp. Jag visste att han då varit sedan 07 på morgonen med båda, men främst 11-åringen. De hade ätit lyxbuffé ihop, badat, shoppat, gjort allt hon ville, och när jag smög hem hade jag hoppats kunna sitta och snacka med honom på balkongen med ett glas vin. Men han satt i soffan med 11-åringen som ville ha massage på massage, och när jag satte mig bredvid bröt hon nästan ihop. Hon sa: Men pappa, när ska du SE MIG? Han sa då i och för sig att de varit ihop hela dagen, men hon verkade helt förstörd. Jag gick in på hennes rum vid midnatt och sa godnatt, för det fanns inga tecken på att han skulle få henne i säng, utan hon gjorde klart att hon ville somna i soffan medan han satt där. De satt kvar och "gosade". Sen har det fortsatt. Varvat med att jag får sån ångest av hela situationen att jag faktiskt gått därifrån och sovit någon helt annanstans. 


    Min partner, 11-åringen och jag kollade på TV. en missbildad man skymtade på TV. Han frågar till mig: Skulle du älska mig om jag hade en sån missbildning? Det vete fan, sa jag lite retsamt. 11-åringen poppar upp och lutar sig mot honom: Pappa, jag skulle i alla fall älska dig hur du än såg ut. Åh mitt älskade barn, svarar han. 


    Jag. Pallar. Inte. Godnatt på er, sa jag. Så sitter de kvar tätt sammanslingrade och tittar på skräckfilmer ihop. 


    Han får ju redan all intimetet man behöver genom barnen, tänker jag nu. Jag är ju liksom helt överflödig. Det känns så obekvämt och dessutom skulle han aldrig någonsin kännas vid hela resonemanget, utan mena att han kör nån attachment parenting-stil som gör barnen trygga. Jag å min sida tycker att min son är väsentligt mycket tryggare än de här två. Meddelandena som skickas mellan 11-åriga dottern och pappan är bara fyllda av hjärtan och älskling hit och dit. Hon ringer och gråter och säger att hon räknar dagarna tills de får ses, om hon är borta. När hon varit borta 6 dagar får hon första tjing på att sitta bredvid honom jämt och han förklarar allt med att "Nu var det ju ett tag sedan vi sågs, så nu vill hon väl ha mig för sig själv." Vi var på en släktmiddag nyligen och där fanns ett vuxenbord och ett barnbord. Alla andra barn gillade läget och höll sig till barnbordet, men hans döttrar kom krypandes och 11-åringen pratade med bebisröst och bad om att få sitta bredvid pappa istället för att sitta med sina jämngamla tjejkusiner. Hon satte sig då mellan oss och konversationen vi hade vuxna emellan bröst genast. Hon såg jättenöjd ut. Sen försökte jag ta mig en promenad med min partner, men hon ville vara med. Man får alltså inte ens fem minyter ensamma när de är med. De vill aldrig leka med jämngamla barn utan bara klänga på sin "söta fina pappa".


    Jag får fundera på hur det går att lösa, men har väl insett att det inte är något jag kan göra mer än att dra mig undan. 


     

  • Svar på tråden partner med klistriga bonusbarn
  • Wed 28 Sep 2022 18:36
    +1
    Anonym (elva) skrev 2022-09-28 13:38:12 följande:
    Kanske därför barnen har så svårt för sig, de har stannat av i ålder till och med? Eller så finns de bara i TS fantasi. 
    Fridalouise skrev 2022-09-28 09:53:18 följande:

    Det går upp och ner, tackar som frågar. Beteenden hos barnen jobbas det på. Var hos familjeterapeut och när vissa saker togs upp där tror jag att min man började se det lite mer från mitt håll. Det kom också en reaktion utifrån på vissa sakförhållanden som att en elvaåring inte vågar sova själv, som var nyttig att höra. 
    Hela grejen med att inte låta dem utvecklas är ju lite störd. Tog upp det i terapin, att ena tjejen ville bli buren  ändå upp i mellanstadiet, hon gick med napp i första klass, blev torkad i rumpan efter toabesök som nioåring. Inga diagnoser, allt var bara mysigt och ett val för att vara en bra och nära förälder. Jag framhöll att jag vill uppfostra till självständighet, han vill det inte. Att det var så mycket. Detta har han fått ta itu med men det går ju långsamt att vända. De är ju också extremt bortskämda och klarar ingenting, har aldrig utmanats. 

    Har väl haft olika strategier för att förhålla mig till det hela. Mestadels står jag över att lägga mig i, men det har också varit svårt i perioder när hans barn helt spårat ut. För samtidigt lämnas de lite vind för våg hos mamman. 
    En vän som är kurator rådde mig att göra en orosanmälan men det skulle ju innebära att klippa alla möjligheter till god kontakt med barnen. De skulle hata mig. 


    Senaste veckorna tycker jag vi har haft det bra på riktigt. Inga konflikter och ganska okej stämning ändå. 


    Låter också en aning märkligt att detta skulle pågå utan att förskola och skola slår larm med en orosanmälan eller utredning av eventuella diagnoser. Och dessutom lämnas vind för våg hos sin mamma. Men som sagt, en del har livlig fantasi. 

    Jag får be dig hoppa av tråden med taskiga insinuationer om livlig fantasi hit och dit. Allvarligt talat? Jag är jävligt trött på en situation, beskriver vad som hänt, försöker inte heller hänga ut mina närstående med detaljer som kan röja identiteter, kommer inte logga in med bank-id och posta bilder på att jag existerar och att de existerar. Jag VET att situationen är ovanlig, men har noll intresse av att överdriva för att samla poänger. Jag har snarare underdrivit, om något. 

    Flickornas mamma är ett eget kapitel men har ingen lust alls diskutera henne. 


    Skolan uppmärksammar inget konstigt. Det rör sig inte om lågbegåvade barn, eller barn med särskilda behov. Deras beteenden är kopplade till uppfostran, vanor och dynamiken med föräldrar som har en viss förldrastil, inte med medfödda svårigheter. Självklart skulle skolhälsoteamet varit på om ett barn bokstavligen inte kunde gå från ett klassrum till ett annat. Men samma barn som kutar friskt i skolan vill bli buret av pappa hela tiden, och pappa har tyckt att det var snällt att bära. Förstår du skillnaden? Förstår du analogin? Det rör även andra detaljer, men jag måste inte specifiera precis alla situationer? 

  • Anonym (x)
    Wed 28 Sep 2022 18:46
    +3

    TS verkar vara en självplågare som ger sig in i detta med öppna ögon

  • Wed 28 Sep 2022 19:26
    Fridalouise skrev 2022-09-28 18:22:59 följande:

    molly50 skrev 2022-09-28 10:30:55 följande:
    Men vill han att barnen ska växa upp till självständiga individer?
    Vill han att de ska kunna stå på egna ben som vuxna?
    I så fall så måste han ju sluta med daltandet helst igår!
    Sover de fortfarande i er säng också?
    Det är något jag inte hade accepterat. Framförallt inte med så pass stora barn.
    Den ena börjar ju snart i högstadiet!
    När mina barn började i förskoleklass så var ett av kraven att de skulle kunna sköta sina toabesök själva.
    Så din sambo verkar ha daltat sönder sina barn. 
    Jag hoppas han inser att de kan få problem i skolan och kanske bli mobbade om andra barn ser att de inte klarar saker själva. 
    Men bra att ni går i terapi så att han kanske kan få upp ögonen för hur fel hans beteende med barnen kan slå.
    Om inte så kanske det inte är fel med en socanmälan ändå?
    Du kan ju göra den anonymt så behöver de inte få veta vem som har gjort den.
    Det finns väl fler som har insyn i hur han behandlar barnen?
    Socanmälan skulle väl gälla båda hushållen, men främst det andra, alltså mammans boende. Vet att det var uppe en utredning för några år sedan pga mamman, men den lades ner. Det var inte jag som anmälde. Fokus i tråden är dock inte hur mamman är, men det är klart att man påverkas ju av det. 
    Vind för våg= hon låter sin 13-åriga dotter bo själv i flera dygn medan hon är ute och festar/dejtar/på semester nånannanstans. Kanske ni anser att det är okej, jag tycker det är fel, och funderade på att anmäla, men det kommer bara slå tillbaka på mig. 
    Varför skulle det slå tillbaka på dig om du skulle göra en anmälan anonymt?
    Och nej,jag tycker inte det är ok att lämna en 13-åring ensam i flera dagar.
    Speciellt inte om pappan har daltat med dem så att de inte ens klarar sig själva. 
  • Anonym (Jaha)
    Wed 28 Sep 2022 20:05
    +2
    Fridalouise skrev 2022-09-28 18:36:24 följande:

    Jag får be dig hoppa av tråden med taskiga insinuationer om livlig fantasi hit och dit. Allvarligt talat? Jag är jävligt trött på en situation, beskriver vad som hänt, försöker inte heller hänga ut mina närstående med detaljer som kan röja identiteter, kommer inte logga in med bank-id och posta bilder på att jag existerar och att de existerar. Jag VET att situationen är ovanlig, men har noll intresse av att överdriva för att samla poänger. Jag har snarare underdrivit, om något. 

    Flickornas mamma är ett eget kapitel men har ingen lust alls diskutera henne. 


    Skolan uppmärksammar inget konstigt. Det rör sig inte om lågbegåvade barn, eller barn med särskilda behov. Deras beteenden är kopplade till uppfostran, vanor och dynamiken med föräldrar som har en viss förldrastil, inte med medfödda svårigheter. Självklart skulle skolhälsoteamet varit på om ett barn bokstavligen inte kunde gå från ett klassrum till ett annat. Men samma barn som kutar friskt i skolan vill bli buret av pappa hela tiden, och pappa har tyckt att det var snällt att bära. Förstår du skillnaden? Förstår du analogin? Det rör även andra detaljer, men jag måste inte specifiera precis alla situationer? 


    Vilken situation är du trött på?

    Den du skrev om för 2 år sedan och ÄNDÅ valde att flytta ihop med mannen?

    Sorry men tror folk har svårt att sympatisera med en person som själv bäddade sin säng och nu gnäller över att den är obekväm.
  • Wed 28 Sep 2022 21:02
    +1
    Anonym (Jaha) skrev 2022-09-28 20:05:30 följande:
    Vilken situation är du trött på?

    Den du skrev om för 2 år sedan och ÄNDÅ valde att flytta ihop med mannen?

    Sorry men tror folk har svårt att sympatisera med en person som själv bäddade sin säng och nu gnäller över att den är obekväm.
    Jag gjorde ÄNDÅ det - de flyttade till oss, snarare. Efter många år av övervägningar, familjeterapi och annat. Plussidan är att vårt par är starkare nu och vi har såklart chans att spara mycket pengar på att inte ha två olika hus. Nu med skenande elpriser mm hade det känts vansinnigt att båda satt med höga boendekostnader var för sig. Jag har kunnat tacka nej till jobbuppdrag (alltså utöver mina 100%) för första gången på många år. Jag mår bättre av att inte jobba så stenhårt. Så jag tycker du drar väl stora växlar på vad som påverkar en mest i livet. Men det stör mig att allt ska vara så otroligt svartvitt på FL. Eller är FL en sida där man inte får klaga, ställa frågor, ta upp funderingar?  Hur tänkte du? 
  • Anonym (???)
    Wed 28 Sep 2022 21:23
    Fridalouise skrev 2022-09-28 10:28:22 följande:
    Mm, självklart egentligen. När det gäller egna barn. Eller i teorin.
    Men min erfarenhet visar att du som just bonusmamma INTE kan framföra något ditåt till just din partner och hans barn utan att bli anklagad för att vara hårda dumma styvmodern. Så det är just det här med att säga till som jag har lagt ner...till 95%.
    För vem skull ska du knipa? Stå för vad du tycker.
  • Anonym (Jaha)
    Wed 28 Sep 2022 21:39
    -1 +1
    Fridalouise skrev 2022-09-28 21:02:31 följande:
    Jag gjorde ÄNDÅ det - de flyttade till oss, snarare. Efter många år av övervägningar, familjeterapi och annat. Plussidan är att vårt par är starkare nu och vi har såklart chans att spara mycket pengar på att inte ha två olika hus. Nu med skenande elpriser mm hade det känts vansinnigt att båda satt med höga boendekostnader var för sig. Jag har kunnat tacka nej till jobbuppdrag (alltså utöver mina 100%) för första gången på många år. Jag mår bättre av att inte jobba så stenhårt. Så jag tycker du drar väl stora växlar på vad som påverkar en mest i livet. Men det stör mig att allt ska vara så otroligt svartvitt på FL. Eller är FL en sida där man inte får klaga, ställa frågor, ta upp funderingar?  Hur tänkte du? 
    Alltså läs dina egna inlägg??

    Du har klagat i över 2 år, är du lycklig menar du?
  • Wed 28 Sep 2022 21:49
    Anonym (Jaha) skrev 2022-09-28 21:39:20 följande:
    Alltså läs dina egna inlägg??

    Du har klagat i över 2 år, är du lycklig menar du?

    Jag är lycklig om du menar med livet i stort. ☺️

    Skilj på det och på att ha startat en tråd för att älta av sig lite med ett problem på ett forum man - fel av mig - trodde var till för mer nyanser än svart/olycklig/skij dig eller vitt/lycklig/gift dig. Tyvärr är du anonym också. Har du barn själv? Har du aldrig stött på problem? Går livet som på räls för dig varje dag? Så skönt! Men då har du troligtvis inte mycket att utbyta med mig. 

  • Anonym (Tack!­)
    Wed 28 Sep 2022 21:49

    Vill börja med att säga tack!

    Har läst hela inlägget och inser att jag är helt tagen på sängen. Jag är nog i allra högsta grad i farozonen att bli som just din partner.
    Min 4-åring sover med mig och jag ska köpa en 210 säng så vi alla får plats, då det även (snart) ska rymmas en bebis och min partner i den.

    Hur sjutton bromsar jag i tid? Jag anpassar mig och hela mitt liv åt barnen, har ett äldre barn (6år) och vad gäller just sovandet vill hen sova i sitt rum, annars hade jag snart haft tre barn i sängen+partner...

  • Anonym (Jaha)
    Wed 28 Sep 2022 22:07
    +1
    Fridalouise skrev 2022-09-28 21:49:01 följande:

    Jag är lycklig om du menar med livet i stort. ☺️

    Skilj på det och på att ha startat en tråd för att älta av sig lite med ett problem på ett forum man - fel av mig - trodde var till för mer nyanser än svart/olycklig/skij dig eller vitt/lycklig/gift dig. Tyvärr är du anonym också. Har du barn själv? Har du aldrig stött på problem? Går livet som på räls för dig varje dag? Så skönt! Men då har du troligtvis inte mycket att utbyta med mig. 


    Fast dina problem och bekymmer verkar ju extrema så som du framställer dem.
    Givetvis har jag också stött på problem men jag skulle inte gnälla i över 2 år över en sits jag själv valt!
    Du visste ju hur det skulle bli med hans barn för 2 år sedan när du startade tråden och nu 2 år senare är du igång igen om alla problem och bekymmer med hans barn.
    Givetvis finns nyanser men vart vill du komma, vilka mer råd vill du få egentligen? 


    Tyvärr är jag anonym säger du, vad skulle mitt nick ge dig för info om mig tror du?
    Du har ett nick men är fullkomligt anonym du också så exakt vad har det med saken att göra? Vilken skillnad hade det gjort om jag inte var anonym?

  • Anonym (elva)
    Thu 29 Sep 2022 09:18
    -1 +4
    Fridalouise skrev 2022-09-28 18:22:59 följande:
    Vad exakt menar du? Det är jag som är TS och du påstår att jag ljuger och hittar på? Vad är det med dig? 
    molly50 skrev 2022-09-28 10:30:55 följande:
    Men vill han att barnen ska växa upp till självständiga individer?
    Vill han att de ska kunna stå på egna ben som vuxna?
    I så fall så måste han ju sluta med daltandet helst igår!
    Sover de fortfarande i er säng också?
    Det är något jag inte hade accepterat. Framförallt inte med så pass stora barn.
    Den ena börjar ju snart i högstadiet!
    När mina barn började i förskoleklass så var ett av kraven att de skulle kunna sköta sina toabesök själva.
    Så din sambo verkar ha daltat sönder sina barn. 
    Jag hoppas han inser att de kan få problem i skolan och kanske bli mobbade om andra barn ser att de inte klarar saker själva. 
    Men bra att ni går i terapi så att han kanske kan få upp ögonen för hur fel hans beteende med barnen kan slå.
    Om inte så kanske det inte är fel med en socanmälan ändå?
    Du kan ju göra den anonymt så behöver de inte få veta vem som har gjort den.
    Det finns väl fler som har insyn i hur han behandlar barnen?
    Socanmälan skulle väl gälla båda hushållen, men främst det andra, alltså mammans boende. Vet att det var uppe en utredning för några år sedan pga mamman, men den lades ner. Det var inte jag som anmälde. Fokus i tråden är dock inte hur mamman är, men det är klart att man påverkas ju av det. 
    Vind för våg= hon låter sin 13-åriga dotter bo själv i flera dygn medan hon är ute och festar/dejtar/på semester nånannanstans. Kanske ni anser att det är okej, jag tycker det är fel, och funderade på att anmäla, men det kommer bara slå tillbaka på mig. 
    Ja, hela din tråd låter så uppdiktad, så fullständigt extrem och inte trovärdig.

    Det är självklart inte okej att en 13-åring lämnas ensam flera dagar, ändå görs ingenting åt det, utan DU gnäller om att DITT liv är jobbigt.

    Samma med att en 9-åring inte får torka sig själv efter toa, det får du att låta som att det är störigt för DIG när det egentligen borde rendera utredning och omhändertagande av barn som verkar fara väldigt illa hos båda sina föräldrar. 

    Fokus i tråden är att det är synd om DIG trots att du själv valde att flytta ihop och bli medberoende i att två föräldrar med kraftig omsorgssvikt gentemot sina barn får fortsätta som tidigare. Men det är DU som har det så jobbigt. Helt otroligt.
  • Thu 29 Sep 2022 13:19
    Anonym (elva) skrev 2022-09-29 09:18:57 följande:
    Ja, hela din tråd låter så uppdiktad, så fullständigt extrem och inte trovärdig.

    Det är självklart inte okej att en 13-åring lämnas ensam flera dagar, ändå görs ingenting åt det, utan DU gnäller om att DITT liv är jobbigt.

    Samma med att en 9-åring inte får torka sig själv efter toa, det får du att låta som att det är störigt för DIG när det egentligen borde rendera utredning och omhändertagande av barn som verkar fara väldigt illa hos båda sina föräldrar. 

    Fokus i tråden är att det är synd om DIG trots att du själv valde att flytta ihop och bli medberoende i att två föräldrar med kraftig omsorgssvikt gentemot sina barn får fortsätta som tidigare. Men det är DU som har det så jobbigt. Helt otroligt.
    Då har du missförstått tråden och läst fel. Är det okej att jag förtydligar vad du missuppfattat eller är du mer intresserad av din egen fantasi? 

    Vi kan ta dina exempel ovan. "inte okej att en 13-åring lämnas ensam flera dagar, ändå görs ingenting åt det..." : inte sant! Om du visste hur mycket jag agerat för att få ordning på just det. Pappan tvingas ju också åka som en tätting till sitt ex när exet (under mammaveckan) inte är hemma. Det har varit väldigt jobbigt, men ytterst är det föräldrarna som har malten där. Kännermig maktlös som bonusmamma därför att det är så. Bonusföräldrar har inte samma makt att styra upp när något är tokigt. 

    "samma med att en nioåring inte får torka sig efter toa": jag stör mig på att du skriver "får". Klart att hon får! Men - och det är del av beteendet jag försökt beskriva - jag upplever att pappan (inte mamman heller) inte alls hängt med i åldersutvecklingen och yngsta tjejen särskilt, ber ofta om hjälp såsom ett mycket yngre barn gör. Napp hade hon flera år efter andra slutat och det var krångligt och svårt att sluta. Att inte skrika paaaapppaaaa från toan var också svårt och krångligt och drog ut orimligt länge. Det har hänt en gång men det var utomhus, när hon fyllt 9, att hon inte kunde kissa själv. Jag medger att jag tog upp en engångshändelse för att korta orden det tar att skriva med exakthet, men du hänger upp dig på det så, okej. 

    I allt detta är det precis utredning(ar) som jag önskat, och det har gjorts lite olika; de som gjorts konstaterar inga konstigheter. Inga särskilda behov eller diagnoser. Det går bra i skolan. 
    Jag har själv pratat med olika personer men det kokar ner till att föräldrarna måste ta stegen, om de skulle behövas. Mot bakgrund av att proffesionella psykologer och skolpersonal år efter år tycker att allt är okej kring barnen och med barnen återstår bara en sak:  Ja, JAG stör mig på vissa beteenden och då vände jag mig till Familjeliv för att prata lite om det. Förlåt mig Elva, det var dumt. Jag ska sluta skriva. 
  • Anonym (elva)
    Thu 29 Sep 2022 15:53
    Fridalouise skrev 2022-09-29 13:19:50 följande:
    Då har du missförstått tråden och läst fel. Är det okej att jag förtydligar vad du missuppfattat eller är du mer intresserad av din egen fantasi? 

    Vi kan ta dina exempel ovan. "inte okej att en 13-åring lämnas ensam flera dagar, ändå görs ingenting åt det..." : inte sant! Om du visste hur mycket jag agerat för att få ordning på just det. Pappan tvingas ju också åka som en tätting till sitt ex när exet (under mammaveckan) inte är hemma. Det har varit väldigt jobbigt, men ytterst är det föräldrarna som har malten där. Kännermig maktlös som bonusmamma därför att det är så. Bonusföräldrar har inte samma makt att styra upp när något är tokigt. 

    "samma med att en nioåring inte får torka sig efter toa": jag stör mig på att du skriver "får". Klart att hon får! Men - och det är del av beteendet jag försökt beskriva - jag upplever att pappan (inte mamman heller) inte alls hängt med i åldersutvecklingen och yngsta tjejen särskilt, ber ofta om hjälp såsom ett mycket yngre barn gör. Napp hade hon flera år efter andra slutat och det var krångligt och svårt att sluta. Att inte skrika paaaapppaaaa från toan var också svårt och krångligt och drog ut orimligt länge. Det har hänt en gång men det var utomhus, när hon fyllt 9, att hon inte kunde kissa själv. Jag medger att jag tog upp en engångshändelse för att korta orden det tar att skriva med exakthet, men du hänger upp dig på det så, okej. 

    I allt detta är det precis utredning(ar) som jag önskat, och det har gjorts lite olika; de som gjorts konstaterar inga konstigheter. Inga särskilda behov eller diagnoser. Det går bra i skolan. 
    Jag har själv pratat med olika personer men det kokar ner till att föräldrarna måste ta stegen, om de skulle behövas. Mot bakgrund av att proffesionella psykologer och skolpersonal år efter år tycker att allt är okej kring barnen och med barnen återstår bara en sak:  Ja, JAG stör mig på vissa beteenden och då vände jag mig till Familjeliv för att prata lite om det. Förlåt mig Elva, det var dumt. Jag ska sluta skriva. 
    Ja, det blir ju konstigare och konstigare att du gav dig in i det här med vidöppna ögon och sen gnäller över hur det blev. Det återstår väl en socialtjänstamnälan, men det vill de inte av nån anledning. Bättre då att barnen fortsätter att ha det såhär och att ditt liv är ett jäkla elände som du måste spy ur dig på FL.
  • Fri 30 Sep 2022 00:16
    +1
    Fridalouise skrev 2022-09-28 18:22:59 följande:
    Vad exakt menar du? Det är jag som är TS och du påstår att jag ljuger och hittar på? Vad är det med dig? 
    molly50 skrev 2022-09-28 10:30:55 följande:
    Men vill han att barnen ska växa upp till självständiga individer?
    Vill han att de ska kunna stå på egna ben som vuxna?
    I så fall så måste han ju sluta med daltandet helst igår!
    Sover de fortfarande i er säng också?
    Det är något jag inte hade accepterat. Framförallt inte med så pass stora barn.
    Den ena börjar ju snart i högstadiet!
    När mina barn började i förskoleklass så var ett av kraven att de skulle kunna sköta sina toabesök själva.
    Så din sambo verkar ha daltat sönder sina barn. 
    Jag hoppas han inser att de kan få problem i skolan och kanske bli mobbade om andra barn ser att de inte klarar saker själva. 
    Men bra att ni går i terapi så att han kanske kan få upp ögonen för hur fel hans beteende med barnen kan slå.
    Om inte så kanske det inte är fel med en socanmälan ändå?
    Du kan ju göra den anonymt så behöver de inte få veta vem som har gjort den.
    Det finns väl fler som har insyn i hur han behandlar barnen?
    Socanmälan skulle väl gälla båda hushållen, men främst det andra, alltså mammans boende. Vet att det var uppe en utredning för några år sedan pga mamman, men den lades ner. Det var inte jag som anmälde. Fokus i tråden är dock inte hur mamman är, men det är klart att man påverkas ju av det. 
    Vind för våg= hon låter sin 13-åriga dotter bo själv i flera dygn medan hon är ute och festar/dejtar/på semester nånannanstans. Kanske ni anser att det är okej, jag tycker det är fel, och funderade på att anmäla, men det kommer bara slå tillbaka på mig. 
    Alltså på vilket sätt skulle det slå tillbaka på dig? Skulle mamman skälla ut dig? Skulle pappan skälla ut dig? Skulle barnen skälla ut dig?

    Ibland måste man göra det rätta även om folk blir arga. Men det verkar inte som du prioriterar det. Det går ju att anmäla anonymt också.
  • Thu 27 Jul 2023 12:31

    Vi har separerat. Jag har genom facket fått traumaterapi i vår och även pratat med psykoterapeut på något "Kvinnohus."


    "Emotionell incest" kom upp tidigt i dessa diskussioner när jag beskrev än mer utförligt än vad jag gjort här, hur dynamiken var. Dynamiken kändes sjukare och sjukare, vilket visar på att min magkänsla ändå stämde. Men i många år var det ungefär jämt mellan de som såg enorma röda flaggor och de som tyckte jag överdrev och att det bara var fint att pappa och barn hade "en nära relation." Tråden här är ju ett gott exempel som speglar tvivlet man kan ha. 

    I alla fall. När han drog glömde han sin i-pad och jag kunde då läsa själv, eftersom den hade inkommande sms. Lämnade tillbaka den efter två veckor. Hos en kompis. Han fick hämta den där. Jag tålde inte se honom. Med hjälp av den läste jag vad som skrivits under det att vi varit ihop. Tänk att det här skrevs när vi varit ihop i fem år och vi vid tillfället bor tillsammans! Vi delar säng! Dottern vet ju det. Ändå kommer frågan "har du nån tjej där eller?" Så var det dag ut och dag in och nej, det gick INTE. Jag är fortfarande lite i chock. 


    Dotter, 14 ligger hemma i sängen i rummet hos mamman. Det är torsdag, kl är ett på natten. De har setts samma dag, och det brukar aldrig gå längre än 2 dagar mellan att de ses. Men så fort hon har en natt borta: Måste texta pappa igen. Skickar plutmunsselfie med typ undergiven blick och nedhasat linne. 


    (00:26) Är jag söt? Kyss 


    Åh min älskling, du är världens sötaste HjärtaKyss


    Tack. Men du hjärtade inte bilden. 


    NU har jag gjort det. Hjärta


    Flörtvgd mannen? 

    Chillar, du? 

    När ses vi igen bara du o jag?


    --


    Hon fortsätter, (00:36) Det var längesen vi gick på restaurang .Jag vill att du tar mig till en restaurang, vi gör aldrig nåt ihop längre. Obestämd Men svara då????


    (00:45) Hallå? Kan du svara? Varför iggar du mig?


    (00:45) Jag iggar inte dig min älskling. KLart vi ska göra nåt bara du och jag. 


    Men när? Imorrn eller? 


    Ja imorrn blir väl bra. Vart vill du gå? Hjärta

    Kanske sushii och så vill jag att vi åker och shoppar sen.


    Men är du ensam nu eller har du nån tjej där eller? Obestämd


    Ingen tjej. Flört 

    Bra.


    Alltså du anar inte. Du är den jag alltid kommer älska mest. Vi ses imorrn min älskling. Hjärta


    Puss sötis! 


    PussHjärta älskling sov gott nu så ses vi imorrn. 


    Det här höll oss vakna om nätterna och jag fick spel efter en intensiv period av chattande. Men jag visste ju inte exakt vad som skrevs förrän i efterhand. 

  • Anonym (???)
    Thu 27 Jul 2023 13:33

    Hur tog det slut?

  • Anonym (S)
    Thu 27 Jul 2023 17:57
    +1

    Jag ser att det är en gammal tråd men jag undrar ändå; Vad tänkte pappan att ts skulle ha för plats i den här familjen?? Hushållerska?? Han verkade ju inte ett dugg intresserad! Inte av henne som person, inte av hennes sällskap, inte av att bygga ett nytt liv!

  • Anonym (Hin håle)
    Fri 28 Jul 2023 08:13

    Blir illa berörd av att läsa ovanstående.....
    Så jävla fel.....

  • Anonym (Zxcv)
    Fri 28 Jul 2023 08:44
    Fridalouise skrev 2023-07-27 12:31:25 följande:

    Vi har separerat. Jag har genom facket fått traumaterapi i vår och även pratat med psykoterapeut på något "Kvinnohus."


    "Emotionell incest" kom upp tidigt i dessa diskussioner när jag beskrev än mer utförligt än vad jag gjort här, hur dynamiken var. Dynamiken kändes sjukare och sjukare, vilket visar på att min magkänsla ändå stämde. Men i många år var det ungefär jämt mellan de som såg enorma röda flaggor och de som tyckte jag överdrev och att det bara var fint att pappa och barn hade "en nära relation." Tråden här är ju ett gott exempel som speglar tvivlet man kan ha. 

    I alla fall. När han drog glömde han sin i-pad och jag kunde då läsa själv, eftersom den hade inkommande sms. Lämnade tillbaka den efter två veckor. Hos en kompis. Han fick hämta den där. Jag tålde inte se honom. Med hjälp av den läste jag vad som skrivits under det att vi varit ihop. Tänk att det här skrevs när vi varit ihop i fem år och vi vid tillfället bor tillsammans! Vi delar säng! Dottern vet ju det. Ändå kommer frågan "har du nån tjej där eller?" Så var det dag ut och dag in och nej, det gick INTE. Jag är fortfarande lite i chock. 


    Dotter, 14 ligger hemma i sängen i rummet hos mamman. Det är torsdag, kl är ett på natten. De har setts samma dag, och det brukar aldrig gå längre än 2 dagar mellan att de ses. Men så fort hon har en natt borta: Måste texta pappa igen. Skickar plutmunsselfie med typ undergiven blick och nedhasat linne. 


    (00:26) Är jag söt?  // Kyss 


    Åh min älskling, du är världens sötaste HjärtaKyss


    Tack. Men du hjärtade inte bilden. 


    NU har jag gjort det. Hjärta


    Flörtvgd mannen? 

    Chillar, du? 

    När ses vi igen bara du o jag?


    --


    Hon fortsätter, (00:36) Det var längesen vi gick på restaurang .Jag vill att du tar mig till en restaurang, vi gör aldrig nåt ihop längre. Obestämd Men svara då????


    (00:45) Hallå? Kan du svara? Varför iggar du mig?


    (00:45) Jag iggar inte dig min älskling. KLart vi ska göra nåt bara du och jag. 


    Men när? Imorrn eller? 


    Ja imorrn blir väl bra. Vart vill du gå? Hjärta

    Kanske sushii och så vill jag att vi åker och shoppar sen.


    Men är du ensam nu eller har du nån tjej där eller? Obestämd


    Ingen tjej. Flört 

    Bra.


    Alltså du anar inte. Du är den jag alltid kommer älska mest. Vi ses imorrn min älskling. Hjärta


    Puss sötis! 


    PussHjärta älskling sov gott nu så ses vi imorrn. 


    Det här höll oss vakna om nätterna och jag fick spel efter en intensiv period av chattande. Men jag visste ju inte exakt vad som skrevs förrän i efterhand. 


    Bra att det tog slut, tragiskt att du lagt flera år på denna sorgliga pappa. Hoppas att du kommer vidare och kan hitta en mer normal man.
  • Anonym (Omg)
    Fri 28 Jul 2023 13:54

    Bra ts att du separerat! Var inget normalt beteende NÅGONSTANS. Men jag insåg redan från början att du skulle ändå flytta ihop oavsett vad andra sa. Jag förstår dig, man har rosa skygglappar och är dökär säkert. Men förlåt nu min vulgärutet, men var han så jävla bra i sänghalmen att man kunde bortse från alla tecken? Som sagt vi är alla dumma och blinda när vi är kära.

    men jag trodde aldrig du skulle stå ut, var mer som att vara en hushållerska/älskarinna som konkurrerar med hans fruar. När det passar honom så får man pippa efter dom tiderna, resten var reserverade för hans fruar.

    Jag hoppas du går vidare med ditt liv med din son och får det underbart!

Svar på tråden partner med klistriga bonusbarn