Borde man vara orolig?

Nej, psykiatern säger att han led av en allvarlig psykisk störning, vilket tvångstankar inte klassas som. Den ena mördaren och två kvällstidningsjournalister har kallat det tvångstankar. Det är förmodligen inte vad det är och inte vad en psykolog eller psykiater hade kallat det. 

Pudelns kärna är om TS vet vad tvångstankar är och vet att det är vad sambon lider av. 

-Begreppet ?tvångsmässigt? används om flera olika symtom både inom yrket och i folkmun och avser ofta andra symtom än tvångssymtom. Det är viktigt att vara välbekant med tvångssyndromsdiagnostik vid diagnossättning. Tvångstankar och tvångshandlingar bör främst inte användas som beskrivning av impulsgenombrott där impulser långsiktigt leder till handlingar med negativa konsekvenser (exempelvis äta stora mängder mat vid bulimi, handla impulsivt vid ADHD eller mani/hypomani, ta saker vid kleptomani, slå någon om man är arg etc.).

Patienter med tvångssyndrom använder tvångshandlingarna för att till varje pris och med hög säkerhet försäkra sig om att tvångstankarna inte blir verkliga, d v s en patient med tvångssyndrom utför inte innehållet i tvångstankarna. Typiska tvångstankar är även egodystona (se ovan) och upplevs som påträngande och oönskade till skillnad från impulser.

https://kunskapsstodforvardgivare.se/omraden/psykisk-halsa/regionala-vardprogram/ocd-och-relaterade-syndrom/regionala-vardprogram/tvangssyndrom

Som jag skrev i inlägget ovan har ju ts sambo agerat på sina tankar tidigare i livet.

Ja, när han var ett litet barn. Det står även i trådstarten, tror jag. Jag säger ju inte emot att TS ska vara uppmärksam och försiktig. Men om det är tvångstankar det handlar om så är sambon förmodligen farligast för sig själv.

Den stora frågan är väl om det är tvångstankar han har eller tex inledning till en psykos. Psykoser är läskiga saker (men behöver inte heller leda till våld, en kompis har haft tre stycken). Men sambon bör givetvis söka vård. 

 

TS, visa länkarna i inlägg 55 för din sambo. Om det är tvångstankar är han långt ifrån ensam om sina problem och inför en psykolog eller psykiater finns inget som helst skäl att skämmas för det. Det är vardag för dem att hjälpa människor med de problemen och det finns väl beprövade behandlingar. 

I helgen satt vi på restaurang och då var jag tvungen att lägga undan en köttkniv då han fick tankar på att hugga mig i bröstkorgen vilket gjorde honom (och mig) obekväma. Han har tidigare blivit polisanmäld också av min mamma då han agerat på sina tvångstankar, i hans fall att ta tag i mig, örfila mig osv. Tycker det börjar bli jobbigt och svårt att skilja på tvångstankar och våld.

Vet du, nu finns det ingen tvekan. Du ska omedelbart lämna honom. Det där är inte tvångstankar i ordets kliniska bemärkelse. Har han använt våld mot dig pga att han känner sig tvingad av något inom sig ska han in i vården, ögonaböj. Och du ska ifrån honom tills han fått behandling. 

Och om han skyller på inre tvång för att lura dig att han ör sjuk istället för sanningen - att han är en svinig misshandlare, då ska han inför domstol! 

Hur gick det med polisanmälan? 

Jag funderar på var gränsen för tvångsvård går. Kanske kan du kontakta psykiatrin, polisen eller Socialtjänsten och fråga. Och kalla det då inte tvångstankar, för det är förmodligen inte det han har. Berätta istället att han säger att han funderar på att skada och dig och att han även har gjort det. Ta hjälp av din mamma. 

Så han gömmer sig bakom sånt för att få en legitim orsak till våld. Tidigare polisanmälan är en stor sak och viktig att ta med, märkligt.  Han är våldsam och uttrycker ännu mer våldsamma tankar. Fundera du lite mer, blir troligtvis din död.

Problemet är ju att han inte har någon diagnos. Han vägrar gå till vården. Det är därför det är oklart vad TS har menat. Men med senaste inlägget tycker jag att det blev tydligare. Det låter inte som tvångstankar, tycker jag. 

Polisanmälan upprättades i januari, hitintills varit på 3 förhör. Går väldigt långsamt, så känns inte jätteprioriterat. FH har dock sagt att åklagaren ser allvarligt på min/vår situation och har ordinerat målsägandebiträde.Vi kan bara vänta och se, min sambo är medveten om anmälan och verkar införstådd med vad det kan innebära. Gällande ocd-tankarna  är dessa inget han berättat om förens nu liksom, tidigare har han förklarat att hans handlingar beror på att han mår dåligt och inte kan kontrollera sina känslor, framförallt när han blir arg. Ibland kommer han inte ens ihåg vad han sagt/gjort utan frågar mig efteråt. Måste vara fruktansvärt frustrerande och obehagligt att känna så pass mycket ångest att man ?tvingas? agera på de för att må bättre.

Ja, du bör vara orolig. 

Det finns flera fall där tvångstankar blir verklighet. 

Har du berättat för polisen vad han säger om sina tankar? Som lekman tycker ju jag att det borde leda till en sinnesundersökning. 

Har du ett säkert ställe att flytta till? Din mamma? 

Lyssna nu TS. Det du skriver i dina senaste inlägg tyder på något annat än OCD faktiskt. Men det ska du låta honom ta hand om. Han ska inte gå runt och hota dig. Du ska inte känna dig rädd. Du kan inte stanna där. Om han inte är intresserad av att ta itu med sina problem så får du säga tack och hej. Det låter farligt och du kanske ska ha nån hos dig när du lämnar. 

Antingen koketterar han med sina 'tvångstankar' för att han gillar att skapa en aura av hotfull farlighet omkring sin annars kanske lite menlösa person, eller så har han reella problem som han dock inte vill söka vård för.

Tror själv mest på det första alternativet, men för bägge alternativ gäller att du bör omgående göra slut. Man skall inte låta såna personer komma in och styra ens liv. 

Skrämmande läsning, i TS ställe skulle jag bryta den förbindelsen. Tvångstankar brukar normalt inte leda till handling, den sjuke gör allt för att inte sätta fantasierna i verket enligt den klassiska beskrivningen, men man  kan man inte lita på att det alltid funkar, att den sjuke har kraft att stå emot impulserna i alla lägen. Den sjuke kan ha psykisk ohälsa med inslag av tvångstankar, så verkar det ju vara i det här fallet eftersom det redan finns misshandel med i bilden. Han har ju redan agerat.                                                                                                 Den oron och den nervositeten skulle jag inte kunna leva med.TS har inget ansvar för hans tillfrisknande och han vill ju för övrigt inte ens söka vård. Avsluta förhållandet och ha inte dåligt samvete för det, det är ren självbevarelsedrift.

Skrämmande läsning, i TS ställe skulle jag bryta den förbindelsen. Tvångstankar brukar normalt inte leda till handling, den sjuke gör allt för att inte sätta fantasierna i verket enligt den klassiska beskrivningen, men man  kan man inte lita på att det alltid funkar, att den sjuke har kraft att stå emot impulserna i alla lägen. Den sjuke kan ha psykisk ohälsa med inslag av tvångstankar, så verkar det ju vara i det här fallet eftersom det redan finns misshandel med i bilden. Han har ju redan agerat.                                                                                                 Den oron och den nervositeten skulle jag inte kunna leva med.TS har inget ansvar för hans tillfrisknande och han vill ju för övrigt inte ens söka vård. Avsluta förhållandet och ha inte dåligt samvete för det, det är ren självbevarelsedrift.

En ytterligare fråga: Märktes inget av detta innan TS flyttade ihop med mannen? Fanns det inga tecken? 

Du är insnöad i dina tvångstankar låter det som så jag låter dig vara.

Nej, inga alls. Allt började efter vi flyttade ihop (3 månader in i relationen).

Var det möjligen han som ville flytta ihop? Att vilja gå fort fram är typiskt för män som misshandlar sin partner. De börjar storartat och lovar guld och gröna skogar och sen smyger sig kontroll och psykiskt och sedan fysiskt våld in. Det förvärras inte sällan i hemsk omfattning om kvinnan blir gravid. Ju mer fast hon är desto mer av sin sadistiska och kontrollerande sida visar han. 

www.varningstecken.n.nu 

Läs och se om du känner igen dig/er. 

Var rädd om dig. Håll dina vänner och din familj nära.