Fråga om kvinnor som inte vill ha/ge sex och närhet

Hälsosamt - mja det beror på säger jag. Var det BMI 19 som högst eller? I alla kvinnors åldrar?

Därför att det handlar om MINA behov, INTE någon annans. Att ha sex mot sin vilja borde ingen känna sig pushad att ha. Då är man inte många steg från en våldtäkt rent mentalt. Personer som önskar detta av sin partner måste vara egoister eller psykopater. Även vanlig närhet ska vara frivillig så klart, annars är den väl inget värd?

Har din partner alltid varit sån? Då undrar man ju varför ni blev ihop. Om hon inte alltid har varit sån, fundera på varför relationen suger! För det garanterar jag att den gör från hennes sida.

Trist förhållande du verkar vara i. Jag är kvinna och har varit ihop med samma man i ca tio år. Finns barn (varav ett förskolebarn) med i bilden. Jag brukar tänka som så att vi ska ha sex åtminstone en gång i veckan. Man får oftast lust när man väl kommer igång. Han har mer lust än mig och skulle nog vilja ha sex liteoftare, men jag anstränger och vill upprätthålla den regelbundenheten. Just nu är det svårt att få tid till mer än såhär. Känns som att förhållandet mår bättre om vi har sex regelbundet. Lust föder lust och jag anser att man behöver anstränga sig för att inte glöden ska dö. 

Visa en enda undersökning där bmi 18-19 inte är hälsosamt tack !
Skulle argumentera för att det är hälsosamt ner till bmi 16.

"Övervikt bidrar väsentligt till komplikationer under graviditet och förlossning ? det gäller både för kvinnor som fötts i Sverige och kvinnor som flyttat hit, något som det hittills inte forskats mycket på. Insatser som främjar en hälsosam vikt har potential att förebygga komplikationer för alla kvinnor, är forskarnas slutsats"

Men att vara underviktig i början av graviditeten då, hur påverkar det riskerna? Till forskarnas förvåning tycks undervikt inte bidra nämnvärt till komplikationerna som undersökts.

liu.se/nyhet/kroppsvikten-spelar-stor-roll-for-halsan-vid-graviditet-oavsett-fodelseland

Ja, inte över 20 i BMI är min preferens.  Men upp till 22 kan man vara hälsosam utan övervikt.  Över 22 är mer än hälften av kvinnorna överviktiga enligt fettprocent.

I framtiden - när vi avdramatiserat det här med sex, då kommer vi att kunna roa oss sexuellt med personer utanför äktenskapet helt öppet och med partnerns tillåtelse. Det är ju precis som att man utövar en hobby med någon annan än partnern. Vissa har redan kommit så långt, men dom flesta inte. Det tar några generationer till innan det blir helt naturligt. Just nu handlar det om heder, vi kan inte acceptera att någon annan har sex med vår partner. Men om hundra år kanske??

Vilka är "vi" som du syftar på i det här sammanhanget? 
Och varför tror du att alla som inte har samma preferenser som du "inte kommit lika långt"? Har du funderat på att det kan bero på att folk är olika?

I alla tider har det funnits människor som levt på det sättet du beskriver, likväl som det funnits människor som inte gjort det. 
Att tro att alla mår bäst av samma livsval är naivt. 

Håller med 

För de flesta är sex något mer än en hobby. 

Jag har upptäckt att många män som lever i längre relationer, där lågan och  sexlivet svalnat, är positiva till öppna relationer... (Och inte är negativa till att frun skulle ha någon annan) ... ändrar sig helt när de skiljt sig. Då vill de plötsligt inte alls veta av att deras nya kvinna har andra... 
(Självklart finns det personer som trivs att leva som flersamma.) 

Skulle inte förvåna mig om även du skulle ändra uppfattning i det läget.

Tidigare på FL läste jag ett inlägg där en man uttalade sig som dig. Det märkliga var att han blev svartsjuk när andra män berömde och flirtade med mig... Vi hade ändå bara skrivit några få PM... Så långt räckte den "öppenheten" ...

Gör slut bara så slipper du slösa bort ditt liv, för hon kommer aldrig bli kåt oavsett hur mycket du försöker kommunicera, frågar vad som är fel utan att få nåt svar, föreslår parterapi, ger henne utrymme, köper rosor, börjar träna, sköter allt hushållsarbete etc. 

På sin höjd kan du ställa ultimatum så hon känner sig tvungen att ställa upp men du kommer aldrig få henne att bli kåt och VILJA ligga.

Ja kanske som andra skrivit då att du gör dig mer intressant för andra kvinnor, men då kan du ju lika gärna träffa en annan kvinna som faktiskt är attraherad av dig och VILL ligga med dig

Problematiken är inte svart eller vit. 
Att lämna någon bör alltid vara sista utväg tänker jag, även att jag befinner mig i exakt samma situation. 
För egen del så är det inte bara mig själv att ta hänsyn till då min fru och jag byggt ett liv tillsammans, gemensamma vänner, familj, barn, bostad, fritidsaktiviteter för barnen, jobb osv. 
Att bara skilja sig vore lättare om det var bråk involverat men vi är inte osams hon har bara tappat gnistan någon stans utmed vägen och jag törstar efter närheten. 

Att upplysa om mina känslor är det bästa jag kunnat göra och hur det sedan tas emot kan jag som individ inte påverka. 
Min fru gick i försvarsställning och det har inte blivit någon nämnvärd förändring så därför satte jag personligen en gräns på 6 mån då sådant här tar tid att förändra.
Jag vill inte heller skapa någon press eller stress kring detta för då lär det knyta sig helt. 
så när 6 månader har gått så lyfter jag problematiken igen, tänker att det då bör har processats och det då finns andra infallsvinklar att prata om hur det har sätt ut senaste halvåret. Blir lättare att greppa för oss båda. 

Så du har upplyst din fru om dina känslor, vilket hon inte blev kåtare av, nu tänker du vänta ett halvår och se om hon får mer sexlust av att du väntar på henne, och blir hon inte sexuellt upphetsad av att du väntat så tänker du lyfta problematiken igen, tror du verkligen hon kommer bli kåtare på dig av detta?

På sin höjd kan du få henne att känna sig tvingad till att ställa upp så du inte lämnar, men hade hon haft intresse för att ha sex med dig så hade hon självmant hoppat på dig så fort du kommer innanför dörren, eller åtminstone hade hon sagt vad som är fel och vad du behöver göra för att hon ska bli kåt igen.

Om du inte tycker sex är så viktigt så kan du vänta och kommunicera resten av livet om du vill, men känns det kul för DIG att försöka få till sex med en kvinna som inte visar någon som helst entusiasm till att ha sex med dig?
Är det inte roligare då att hitta en kvinna som har samma intresse för sex som du?

Jag kan inte säga att jag känt EXAKT som din fru, men en sak som gjorde mig avtänd och inte ville ha sex var att mannen jag då var tillsammans med ALLTID förväntade sig sex när han ville ha det. Vi kunde aldrig ligga och se film, kramas och mysas i soffan utan att kuken skulle in. Det gjorde att jag mer och mer sa nej till sex. Han tjatade även väldigt ofta om det om jag sa nej och kunde komma med kommentarer som "Men du stönar ju och tycker det är skönt när vi har det".. Så för mig är det iaf väldigt viktigt att kunna kramas, hånglas och mysa UTAN att det måste leda till sex. Det fanns inte i hans värld.

Detta är ett relationsproblem och jag kan tycka att som livskamrat i 20-år så bär man ett ansvar gentemot varandra att faktiskt ge varandra möjligheten att genomföra förändringar utan ultimatum. 
Jag har berätta om mitt mående/mina känslor och avsaknaden till närhet(inte enbart sex) och det är ett första steg. 
Skilsmässa kan absolut vara rätt väg men för min egen del så ger jag heller min fru möjligheten och tiden att reflektera över sitt egna beteende innan ett så pass stort steg tas. 
Det vore också betydligt lättare att ta steget att lämna om det fanns en massa annan problematik i förhållandet vilket det inte gör. 

Jag ställer inga krav på intimitet, och har vart väldigt tydlig med att jag är helt ointresserad av pitty sex! För mig handlar detta om djupare förståelse och att se varandras behov och samtidigt vara där för sin partner!
Jag är inte intresserad av att Kn***a, Jag är intresserad av kärleken på det djupaste sätt.

Inga krav på intimitet, vad menar du med det? Vill du inte krama henne och vara fysiskt intim utan sex? För mig är det jättekonstigt att inte vilja vara nära fysiskt när man älskar sin partner.

Se varandras behov - sex är något man antingen vill ha eller inte, det går inte att slå på när man vill. Har funderat på det här med icke-sexuell närhet, när en vill och den andra inte behöver det. Kan man tycka att den som helst sitter i sitt hörn av soffan kan ställa upp med en kram om partnern vill? Är utan klar åsikt där, har det problemet själv i min relation där jag är den som väldigt gärna vill ha icke-sexuell fysisk närhet. (Och sexuell närhet med men det är som sagt inget som går att förhandla om det minsta.)

Jo absolut kramar jag henne, jag vill och intim utan sex. 
Problemet är att det är jag som alltid ska dra i dessa delar och således känner mig bort prioriterad.

Enligt min erfarenhet så i en bra nära relation har man inte behovet av den här knivskarpa linjen mellan sexuell och icke-sexuall närhet. Man har fysiskt närhet punkt, ibland med kläder på, ibland utan, ibland knullar man, ibland inte, ibland gör man det skönt för sin partner osv. 

Det är svårt att sätta ord på men det finns liksom ett flow i det hela som man skapar tillsammans, lite som en dans. 

Jag är böjd att hålla med dig om det. I förhållanden som har flutit på bra naturligt så finns det ingen gräns direkt, det är fysisk närhet precis som du skriver. Variationer finns, vissa ser all fysisk närhet som en inbjudan till sex, andra inte som direkt kopplat.

Du har helt rätt. Jag skulle varit tydligare. Kvinnor och män verkar vara lika oinformerade om hur man löser problemet. Vad jag kanske egentligen var ute efter var mäns ofta väldigt dåliga ton. Kvinnor kan vara raka och hårda, men de är inte lika ofta så starkt sexistiska. Det var alltså inte rådet - dumpa henne/honom - som jag kritiserade, utan samtalstonen.