Vad hade du gjort i min situation?
Min sf är en stöddig sprätt med rejält med pengar på kontot.
Jag(man) och sambon bor sedan 3 år ihop. Ända sedan jag flyttade så sf försökt tryck ner mig, dels genom kränkande och nervärderande ord mot mig och även mot mina föräldrar genom att öppet uttrycka vilken skitbil dom åker i. Osv osv. Har pratat med sambon flera ggr som vill försvara sf:s beteende. Hon tycker att jag ska försöka acceptera honom som han är.
Men hur svårt kan det vara att hantera detta? Om han säger att dina föräldrar har en skitbil så svarar du bara ett av följande
- ja, än sen?
- nej varför säger du det?
- ja, känns det bättre nu när du påpekat detta?
- ja verkligen, hahaha, tur att ingen annan än du bryr sig om det, hahaha, jag gillar skitbilar
- nej den funkar jättebra, och inget stort kapital uppbunden i bilen, perfekt
Men hur svårt kan det vara att hantera detta? Om han säger att dina föräldrar har en skitbil så svarar du bara ett av följande
- ja, än sen?
- nej varför säger du det?
- ja, känns det bättre nu när du påpekat detta?
- ja verkligen, hahaha, tur att ingen annan än du bryr sig om det, hahaha, jag gillar skitbilar
- nej den funkar jättebra, och inget stort kapital uppbunden i bilen, perfekt
Jag har funderat och känner definitivt att parterapi skulle rädda upp vår situation. Tyvärr bagatelliserar sambon situationen och tycker att jag ska förbise att svärgubben är som han är. Bry dig inte om honom - är sambons stöttande ord.
Själv hade jag önskat en avspänd och trevlig relation med mina svärföräldrar. En relation där jag ser fram emot att bjuda hem dom på middag osv. Ser inte direkt fram emot det idag.
Så nej, sambon ser idag inget behov av terapi. Hon har ju levt i samklang med hans beteende i många år så för sambon är beteendet helt normalt beteende.
Jag har funderat och känner definitivt att parterapi skulle rädda upp vår situation. Tyvärr bagatelliserar sambon situationen och tycker att jag ska förbise att svärgubben är som han är. Bry dig inte om honom - är sambons stöttande ord.
Själv hade jag önskat en avspänd och trevlig relation med mina svärföräldrar. En relation där jag ser fram emot att bjuda hem dom på middag osv. Ser inte direkt fram emot det idag.
Så nej, sambon ser idag inget behov av terapi. Hon har ju levt i samklang med hans beteende i många år så för sambon är beteendet helt normalt beteende.