VF vs KS - sammanställning av risker

Usch ja, åter igen: vi resonerar/känner precis likadant. Nu har jag äntligen plöjt igenom hela texten i länken, och det var synnerligen intressant läsning. Den gav en mer nyanserad bild av de olika förlossningssätten än jag fått någon annanstans, men deras "slutsummering" var ju något vinklad, om man säger så.. Jag tänker speciellt på den text de rekommenderar att vården förser förlossningsrädda kvinnor med.. De fokuserar verkligen på fördelarna med VF och riskerna med KS, och "glömmer" bekvämt bort att ta med en del rätt övertygande argument FÖR planerat KS och MOT VF..!

Som t.ex. "Konsekvenser för barnet". Där tar de upp två poster:
* "Risken för andningsstörning", (som ökar med KS i förhållande till VF), och
* "Allvarlig syrebrist och andra svåra förlossningsskador".
Men i det sistnämnda väljer man att vinkla informationen så att den faktiskt blir riktigt missvisande! De skriver: "Allvarlig syrebrist och andra svåra förlossningsskador hos barnet vid vaginal förlossning är mycket sällsynta komplikationer". Men tidigare i texten rubricerades faktiskt "Syrebrist" som ett allvarligt tillstånd, under rubriken "Minskad risk" - Kejsarsnitt (dvs. risken att drabbas av denna komplikation, minskar vid KS, i relation till VF!) Egentligen skulle de alltså istället skrivit sanningen, dvs. att risken för allvarlig syrebrist hos barnet ÖKAR vid VF och MINSKAR drastiskt vid KS! Men...det gör de inte, de fulingarna.. Istället tar de, som vanligt, upp förstoringsglaset när det gäller riskerna med KS, och fördelarna med VF...

Ska jag verkligen, som privatperson, behöva lägga ner flera timmar varje kväll, under ett antal månaders tid, för att sätta mig in i sådan information som sjukvården borde förse mig med..?? Avser alltså rättvis information om mina olika valmöjligheter när det gäller något så primärt som rättigheten att kunna välja det säkraste möjliga sättet för mig att föda fram MITT barn, ur MIN kropp..!? Ska det vara nödvändigt att agera detektiv på varje ledig stund jag får, för att söka rätt på och lusläsa forskningsrapporter, statistik, andra människors erfarenheter osv, istället för att få njuta av min pågående (och snart slutförda) graviditet?? Vem tror de att de är egentligen? Blir väldigt irriterad av sådant!

Det förstår ni väl att om man presenterade saklig information uppställd på ett förståeligt vis så skulle vi kvinnor själva kunna fatta val om hur vi vill bli behandlade... och det går ju inte, för hormonella preggon har ju inga hjärnor. =(

Jag fattar inte... kvinnor har fött barn sedan urminnes tider och kejsarsnitt har praktiserats som alternativ ända sedan vi uppfann tillräckligt skarpa knivar. Det är ingen avancerad operation i teorin. Till och med en grottman kunde antagligen lista ut att det gick att rädda åtminstone barnet på det viset.

Varför, efter alla dessa årtusenden, i vår informationsålder, finns det ingen övergriplig jämförelse mellan metoderna?

En jämförelse där man ordentligt har separerat akuta snitt, planerade snitt och vaginal förlossning.

Varför ska kvinnokroppen behöva vara ett så stort mysterium?

Jag är 100% övertygad att om män förväntades genomgå en procedur som innebar 80% risk för sprucken penis, 7% risk för spräckt anal och uppåt 10% risk för permanent inkontinens.... tro FAN att rätten till att välja kejsarsnitt hade varit inskriven hos FN vid det här laget.

Ja, alltså, hade jag velat ha 7 ungar hade jag såklart inte ens övervägt KS.... men om jag vill ha 2... kanske max 3 om de första två är väldigt välartade... då ser jag inga fördelar med VF.

Whoahahahah! Tack för detta inlägg, fick mig ett riktigt gott skratt, speciellt av slutklämmen!  Där fick du till det Ravenna! Och givetvis har du säkert helt rätt: det hade forskats till höger och vänster om situationen vi ställs inför vid varje barnafödsel, istället gällde män..! Ojojoj..då hade det blivit fart på gubbarna! Men nu är det ju bara vi kvinnor som får lida...och ev. våra bebisar..inget att bry sig så mycket om.. Irriterande som tusan. *Grrr*

Vidare måste jag fråga: Är det någon av er som (liksom jag) går och velar hit och dit, men som har bestämt sig för antingen det ena eller det andra alternativet än..? Jag blir snart galen!! Får ingen kompetent och pålitlig hjälp någonstans tycker jag, trots att jag frågar överallt! Alla verkar "köpta", och ger konsekvent fördelar med VF och nackdelar med KS... Ska det vara så svårt att ge för/nackdelar med BÅDA alternativen??

Har nu ca 8 veckor kvar till BF...vad ska jag välja?? Får snart panik. Är livrädd att välja "fel", och att mitt val ska få stora konsekvenser åt något håll. Litar inte på något av sätten egentligen, finns ju risker hur man än gör, men vilket alt. är MINST riskabelt..? Och för just mig, dessutom..? Hur tusan ska man kunna välja..??

Jag vet inte om jag är rätt person att svara eftersom jag har minst 9 månader kvar... men jag har mycket god anledning att tro pga väldigt privata skäl att det skulle vara väldigt destruktivt för mitt psyke att genomgå en förlossning. Även om allt skulle gå bra rent fysiskt så har jag ett skört förhållande till mitt underliv, så kanske vi kan uttrycka oss. Jag skulle definitivt hantera problem bättre i andra områden av kroppen. Är väldigt emotionellt dålig på att hantera problem och upplevelser utanför min kontroll som involverar mina kvinnliga delar, och jag har absolut ingen i min närhet i verkliga livet att diskutera dessa problem med. Jag skulle bli väldigt ensam. Det är också värt mycket - att kunna beklaga sig till någon verklig fysisk människa som man litar på. Jag kan inte prata med någon om jag t.ex. skulle drabbas av inkontinens eller samlagssmärtor. Jag skulle inte kunna få ut de känslorna annat än på nätet och det skulle äta sönder mig. Men lite komplikationer efter en bukoperation... jösses, det skulle jag kunna prata om på jobbet vid kaffeautomaten med vem som helst, inklusive chefen. Det skulle inte vara en lika stor grej - för där skulle jag ha ett socialt stöd runt omkring mig.

Jag tror att vi skulle behöva nollställa oss lite. Sluta upp med att se VF som "den naturliga vägen" och istället se VF och KS som två alternativ, lita på vår magkänsla och försöka tänka kring vilka komplikationer som vi "helst" skulle vilja hantera.

Jag hanterar t.ex. hellre en skadad livmoder (som jag kanske inte ens vill använda fler gånger) än en skadad anal (som jag garanterat behöver varje dag resten av livet). Jag ser hellre att mitt barn riskerar astma och allergier än nervskador eller syrebristskador på hjärnan. Jag tar hellre 100% chans till ett kontrollerat snitt på en pigg kropp än 10% risk för ett akut snitt på en utmattad kropp.

Riskbedömning mellan två alternativ med olika typer av risker. Det är inte lätt. Men jag vänder mig starkt emot att VF ska ses som det normala. VF och KS borde ses som likvärdiga. Det borde vara mitt eget val, och då kan jag lättare stå för och acceptera konsekvenserna som mitt val får på min kropp och mitt barn.

Kanske hjälper det om vi försöker se VF som ett aktivt val vi gör, istället för "standardalternativet"?

Ett mycket bra svar, tack så mycket! Och du behöver absolut inte förklara någonting om dina privata skäl till varken det ena eller det andra, det tillhör ditt privatliv, och det har inte jag med att göra. Är bara tacksam att du tar dig tid att besvara mitt inlägg.

Håller med om det där med att "nollställa oss" inför de olika valen. För de är ju dock just det: valmöjligheter! Tidigare har jag dock oavkortat betraktat VF som det givna/självklara sättet, har inte ens övervägt något annat innan denna graviditeten, men nu känns det inte så naturligt och givet längre.. Inte när man upplevt att kroppen "sviker" en och skapar en massa problem mitt i allting. Tycker det är lite konstigt att naturen menat att vi ska föda på ett sätt som innebär så många risker för diverse komplikationer..? Är det verkligen så här det är tänkt? Eller har något "gått fel" på vägen, under evolutionens gång? Kanske skulle barnen egentligen varit mindre? Eller vi större..? Eller...tja..något knasigt är det i alla fall! Kanske är det så att KS blivit ett konkurrenskraftigt alternativ till VF, just för att våra livsbetingelser har förändrats så pass mycket att vi inte längre är lämpade att föda "normalt"..? Börjar nästan kännas så. För mig i alla fall.

Jag ska verkligen försöka ställa riskerna mot varandra och göra ett avvägande; vilka ev. biverkningar är jag mest villig att leva med? För det är som du säger: "Hellre en skadad livmoder, än en skadad anal".. Du har ett mycket underhållande sätt att klargöra saker och ting på..! Kul!

Kul att man kan roa någon i sammanhanget. =)

Grejen historiskt är väl mycket att människan av flera olika skäl har kommit att föda barn med maximalt stora kranium i förhållande till vad kvinnokroppen klarar av. Vi ligger såpass nära storleksgränsen att vi får förhållandevis svåra förlossningar jämfört med många andra arter. Då blir det såklart extra känsligt för ändrad kost och moderna samhällsproblem såsom övervikt - saker som påverkar barnets storlek. Barnet växer så mycket det kan - det är en fördel att födas så stor och stark som möjligt...

Sedan är det väl också så att bekvämlighet, smärtfrihet och god hälsa efter de fertila åren sällan är särskilt prioriterat ur ett evolutionärt perspektiv. Det som spelar roll evolutionärt är (tyvärr) i första hand att vi överlever förlossningar - inte att vi klarar oss med god livskvalitet.

Med det sagt så tror jag att en VF där allt går bra nog är den överlägset häftigaste upplevelsen i sammanhanget.

Håller med dig! Och ja, VF där allt går bra ÄR häftigt, födde mitt första barn via VF och det andra via akut snitt, och det är inte riktigt samma sak, det går inte att förneka. Den vaginala förlossningen gjorde absolut mer ont, var jobbigare osv, men känslan när jag tryckte ut sonen (VF), såg honom, fick upp honom på bröstet osv, var BÄST!
När dottern föddes var jag "förlamad" (bedövad) i armarna och kunde inte hålla henne på en bra stund, så jag fick bara se henne hållas sidan om mig en pytteliten stund (sekunder!), och åter igen efter vägning, mätning och provtagning. Då lade de henne sidan om mig, men jag hade ingen känsel i armarna än och kunde inte gosa med henne som jag ville. Det är en nackdel med KS, tycker jag, eller i alla fall blev det så för mig. Men vi överlevde i alla fall och det blev ju bättre rätt snabbt.

Det är ju så man vill att det ska bli, dessvärre går det ju inte att garantera att det blir så :( Gick det skulle jag lätt försöka föda vaginalt igen!
Hänger kvar här och  befinner mig fortfarande i samma valet-och-kvalet situation som tidigare :/ Med skillnaden att nu är jag redigt förbannad också, eftersom jag nu VET att den information som finns att få är antingen grovt vinklad eller svårt bristfällig. Om en vecka ska jag träffa överläkaren på Ackis, så snälla ni: kan vi inte hjälpas åt att formulera konkreta frågor vi vill ha svar på? Det bör ju inte bli någon uppsats, jag har en stark känsla av att människan nog kan komma att kasta ut mig om jag blir alltför långdragen, men jag behöver hjälp här!
Själv är jag ju av lätt insedda skäl mycket intresserad av skadefrekvensen på barnet vid sugklockeförlossningar i relation till planerade snitt.. Skulle också vilka ha svart på vitt om, och i så fall hur mycket, risken för att behöva använda sugklocka varierar mellan första och andra förlossningen.
Men, det finns ju massor med fler frågor, eller hur? :)

Lady32 - jag menade naturligtvis det du beskrev i första delen av inlägget, inte det senare :) Såg när jag postat att det såg konstigt ut...