• Anonym (Farmor)

    Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

    Jag har en svärdotter som jag helt enkelt inte kan med. Jag skulle aldrig i hela mitt liv spenderat så mycket som tio minuter ihop med henne om det inte vore för att jag ibland måste eftersom hon är tillsammans med min son. Tillsammans har de en sjuåring och barnet liknar enbart och uteslutande sin mor. Personligheten är exakt den samma. Som om ungen vore snuten ur son mors spetsiga näsa. 

    Jag älskar min son och jag har inget att göra med vilken fru han valt. Skulle aldrig lägga mig i deras liv på något sätt eller låta dem märka hur illa jag tycker om kvinnan. Jag behandlar förstås också alltid barnet med respekt, trots att jag inte hyser några varma känslor för barnet.

    Problemet är nu att de, både min son och hans fru, vill att jag ska ta hand om barnet mer och mer. De vill att barnet ska sova över med jämna mellanrum och så vidare... Det kräver stor diplomati att ta sig undan deras förväntningar och slippa barnet utan att såra deras känslor och utan att låta dem veta hur jag egentligen känner för kvinnan och barnet.

    Jag har förstås genom åren bjudit till och försökt se några fördelar med både mor och barn, men tyvärr helt utan framgång. De är  inte särskilt älskvärda någon av dem, i mina ögon (i min sons ögon är de såklart det).

    Jag vet redan att jag har rätt till mina känslor och att det inte är fel att inte känna något positivt för andras barn så länge man behandlar dem på ett anständigt sätt, det jag undrar över är i stället hur jag ska hantera de här ständigt uppkommande önskemålen om allt mer engagemang.  

  • Svar på tråden Mitt barnbarn liknar bara sin mamma
  • ica
    Anonym (Farmor) skrev 2013-08-15 14:26:34 följande:
    Jag har en svärdotter som jag helt enkelt inte kan med. Jag skulle aldrig i hela mitt liv spenderat så mycket som tio minuter ihop med henne om det inte vore för att jag ibland måste eftersom hon är tillsammans med min son. Tillsammans har de en sjuåring och barnet liknar enbart och uteslutande sin mor. Personligheten är exakt den samma. Som om ungen vore snuten ur son mors spetsiga näsa. 

    Jag älskar min son och jag har inget att göra med vilken fru han valt. Skulle aldrig lägga mig i deras liv på något sätt eller låta dem märka hur illa jag tycker om kvinnan. Jag behandlar förstås också alltid barnet med respekt, trots att jag inte hyser några varma känslor för barnet.

    Problemet är nu att de, både min son och hans fru, vill att jag ska ta hand om barnet mer och mer. De vill att barnet ska sova över med jämna mellanrum och så vidare... Det kräver stor diplomati att ta sig undan deras förväntningar och slippa barnet utan att såra deras känslor och utan att låta dem veta hur jag egentligen känner för kvinnan och barnet.

    Jag har förstås genom åren bjudit till och försökt se några fördelar med både mor och barn, men tyvärr helt utan framgång. De är  inte särskilt älskvärda någon av dem, i mina ögon (i min sons ögon är de såklart det).

    Jag vet redan att jag har rätt till mina känslor och att det inte är fel att inte känna något positivt för andras barn så länge man behandlar dem på ett anständigt sätt, det jag undrar över är i stället hur jag ska hantera de här ständigt uppkommande önskemålen om allt mer engagemang.  
    Jag har ungefär samma syn på min svärmor som du har på din svärdotter. Men du måste göra skillnad på henne och barnet. Ditt barnbarn förtjänar åtminstone det. Sen lär din son märka vad du tycker innerst inne. Vad händer då?
  • I love me
    Anonym (Farmor) skrev 2013-08-15 14:40:23 följande:
    Det hade väl inte gjort något om det varit så att jag uppskattat min sons fru. Det gör jag nu inte, och barnet är som en klon av henne. 

    Stackars ditt barnbarn att du inte tycker om denne bara för att du inte tycker om mammanObestämd
    beccagranen skrev 2013-08-15 14:39:41 följande:

    Eftersom inte ts angett vad som ger denna avsky mot modern är det inte lätt att spekulera. Men är det så att hon anser att modern ger felaktiga värderingar, bristande uppfostran etc. så har man en chans att påverka när hon har barnet. Kanske inte förändra men ge en annan vinkel på livet.
    Det är INTE farmoderns ansvar att göra detta.......återigen är det föräldrarnas ansvar!!
  • Anonym (utseende)

    Utseendemässigt kan man ju tänka så..men nog är det 2 gener i barnet?
    Min mamma(barnets mormor) hade svårt för mitt barn tidigare.."jag ser bara pappan i barnet,det är svår för mig" Hur sårande? Jag bröt med min mor ett tag,det är mitt barn och vill inte att barnet känner av dessa vibbar.
    Däremot har min mor bättrat sig och ser barnet som mitt nu(trotts sin far tokblåa ögon;) och ser att barnet är lik mig till sättet :)

    Som mor och farföräldrar behöver man inte passa barn om man själv inte vill. in mamma passar aldrig,hon tycker hon gjort sitt med barn. Visst är det tråkigt,men helt sin fulla rätt.     

  • Anonym (Farmor)
    I love me skrev 2013-08-15 14:54:28 följande:

    Stackars ditt barnbarn att du inte tycker om denne bara för att du inte tycker om mammanObestämd

    Det är INTE farmoderns ansvar att göra detta.......återigen är det föräldrarnas ansvar!!
    Men det är ju inte alls vad jag skriver. Barnet och mamman är precis likadana. Hade barnet haft en annan och tilltalande personlighet så hade jag förstås tyckt om barnet oavsett mina känslor för mamman. 
  • Smartie

    TS, du har ingen skyldighet att passa barnet bara för att du är farmor. Är de påstridiga och krävande, tycker jag att du ska säga ifrån. Du får nog helt enkelt sluta komma med undanflykter, utan vänligt men bestämt säga som det är. Att du gärna träffar barnbarnet men barnvakt hela helger eller över natten är inte aktuellt. Ta det med din son om svärdottern är som hon är?

    Samtidigt är det ju lite synd att känna som du gör inför sitt eget barnbarn. Men blod är inte alltid tjockare än vatten, å andra sidan är barnet bara 7 år så jag tycker nog också att du borde ge relationen en chans till. 

  • I love me

    Vad är det som gör att du inte tycker om din sonhustru, TS?

  • Anonym (utseende)
    Anonym (Farmor) skrev 2013-08-15 14:58:37 följande:
    Men det är ju inte alls vad jag skriver. Barnet och mamman är precis likadana. Hade barnet haft en annan och tilltalande personlighet så hade jag förstås tyckt om barnet oavsett mina känslor för mamman. 

    Tror folk tror man måste gilla någon för att man är släkt? Så är ju inte fallet. Träffar jag kompisars eller kusiners barn,behöver jag inte gilla de. Jag hade aldrig kanske umgåtts med de om jag inte kände deras föräldrar.
  • Anonym (påoi)

    Du kan ju säga att du helt enkelt inte vill vara barnvakt så mycket, du har ditt eget liv nu och har gjort ditt som småbarnsförälder och vill njuta i lugn och ro. Du har ingen skyldighet att vara barnvakt åt ditt barnbarn och det enklaste är nog om du iaf är tydlig. Säg att du gärna ses då och då alla tillsammans istället men att du inte orkar med att vara ensam med barnet så långa stunder eller nåt.

  • I love me
    Anonym (utseende) skrev 2013-08-15 15:01:42 följande:

    Tror folk tror man måste gilla någon för att man är släkt? Så är ju inte fallet. Träffar jag kompisars eller kusiners barn,behöver jag inte gilla de. Jag hade aldrig kanske umgåtts med de om jag inte kände deras föräldrar.
    Det håller jag med om........jag själv avskyr min mamma & syster som det finns en anledning till.
    I detta fall tycker TS inte om sitt barnbarn bara för att denna liknar sin mamma som TS avskyr.
  • Anonym (Farmor)
    I love me skrev 2013-08-15 15:05:35 följande:
    Det håller jag med om........jag själv avskyr min mamma & syster som det finns en anledning till.
    I detta fall tycker TS inte om sitt barnbarn bara för att denna liknar sin mamma som TS avskyr.
    Nej men nu måste du faktiskt läsa vad jag skriver. 
Svar på tråden Mitt barnbarn liknar bara sin mamma