Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Så tänker vi också..att vi berättar naturligt redan när Pyret kommer så har barnet alltid hört berättelsen. Även hos oss vet några få utvalda att det är dubbeldonation..de kommer inte heller säga något dumt och så får Pyret bestämma själv sen.

Kan inte vara lång tid kvar för er innan ert pyre tittar ut eller? :)

både och vecka 20 (19+4) nu, när jag tänker efter har det gått väldigt snabbt att komma ända hit (från plus räknat alltså..det var en evighets evighet innan pluset kom). Pyret är beräknat till 12 januari, så det är ju faktiskt ett tag till..
Imorgon ska jag till BM, f rom nu blir det oftare, varannan vecka tror jag. Får se vad hon säger imorgon..Hon hade haft upp oss på läkarrond och då ville läkaren att vi skulle ses redan nu på regelbundna kontroller.

Vi har varsin kull barn min man och jag. Och vi vill inte att dess, våra gemsamma barn ska få problem med speciellt den ena kullen vid våran bortgång. Tex att de ska bli ifrågasatta huruvida de är "våra" barn.

Vi kommer vara öppna till barnen absolut. Står fullt ut för kärlekshandlingen. En del i vår närhet är involverade andra inte. Men, när det gäller myndighet vill jag de behandlas likvärdigt ovadsett hur de kommit till. Embryodonation är ju inte ok i Sverige, ännu... Därav kommer jag vara medveten om vad och till vem jag info om detta när det gäller just myndigheter. Egentligen mest för att skydda barnen mot....vad...ja, just därför ... Denna försiktighet.... Okunskap gör människan dum, och som försvar kan hon ge sig på andra. På ett sätt jag ej vill utsätta barnen för. Jag ser extremister ta allt större svängar och makt i samhället- den skrämmande utvecklingen förhåller jag mig till, tills jag ser och vet mer.

Idag finns ingen tydlig lag för dubbeldonation s barn. Jämställs ej med adoption eftersom detta inte " finns" i Sverige. Vi tycker det....

Kolla bara hur godtyckligt de hanterar faderskapsintyget på soc när det gäller ivf och ÄD. Jag är en motfalls kärring! Jajamen. Tänker inte upplysa för de ber om det.... Därför de inte har rätt till upplysningen. Om jag skulle vara sambo.

Så här tänker jag idag.

JZ. vi har inte bestämt ännu hur vi ska göra med att tala om eller inte.

Du skrev om din erfarenhet av hon som var 60 som fick en chock, jag har andra erfarenheter av vänner som där man har ett barn som är adopterat o sedan fick de ett biologiskt barn, det som var adopterat har hela uppväxten känt sig lite utanför o föräldrarna har försökt att göra allt för att den inte ska känna det o nästan gjort så att det biologiska barnet känt sig orättvist behandlat..o i en annan familj där de som är adopterade som mått dåligt för att de inte vet sina rötter..och åkt o letat efter dom o sedan mått jättedåligt av att inte veta...jobbiga tonårsår etc

I vårt fall så kommer ju dottern aldrig att få veta vem som ä bio mamma då det ä anonymt...så jag vet inte vad som är bäst..eftersom vi har ett biologiskt barn så vill jag att de känner att "de är lika"..så tänker jag just nu, men som sagt förstår ju vilken chock det kan bli om man inte berättar från början o att de sen får reda på det...jag tänker också om jag skulle sätta mig in i situationen själv..då skulle jag helst vara ovetande om det o känna att jag är lika som mina övriga syskon i familjen...men som sagt inte lätt att veta vad som är rätt.

En fråga JZ..varför är det viktigt att berätta för bvc? De vill ju veta vad man ha för ärftlighet och har man då ngt så kollar de ju extra på det sen, typ om man själv har haft problem med synen så gör de en extra synkontroll, men vad hjälper det att säga att det är en ÄD? där vet jag inget o kan således inte säga ngt till bvc om ärftliga sjukdomar i släkten. När bvc frågade oss om ärftliga åkommor tog vi bara upp dom som är på mannens sida.

Zac, minns inte nu varför min kollega som arbetar på BVC sa att det var så viktigt. Tror det var en händelse någongång som gjort att de vill man ska berätta. Alla gör ju som de vill, men eftersom vi gjort dubbeldonation kan vi ju inte säga någonting om någon ärftliget. Vi känner vi vill vara ärliga med sjukvården och liknande, men alla gör ju som de vill.

Jz håller helt med att man ska vara ärlig mot sjukvården... Men BVC känns mer som friskvård.. De ggr man har verkliga frågor om sjukvård så hänvisar de oftast vidare är min erfarenhet.. Men så klart jag berättar för BVC om jag kommer i sånt läge att det behövs...men det vore just därför intressant att veta varför de själva anser varför det var så viktigt.

BVC ... Mäter väger och vaccinerar. Behöver barnen vård vänder jag mig till barnklinik. Där kommer jag bedöma om och när den info skulle gagna barnen. Detta utifrån min erfarenhet. Jag har idag råd att ha skandias sjukvårdsförsäkring på dessa barn, vilket kommer innebära att BVC inte har någon vårdande roll.
Har inte heller tidigare använt BVC, då fanns det en privat läkargrupp med barnläkare som mina barn var patienter vid behov. Såå förtroende ingivande, plus tryggt för barnen med samma läkare genom åren.

ska försöka få ett tillfälle med min kollega när vi är ensamma så ska jag fråga henne Kan inte alls minns nu vad hon sa..längesen vi pratade och jag är lite glömsk nuförtiden.

Jag tror absolut att man ska berätta för barnen. Tänker också att det får bli en liten berättelse som återkommer lite då och då. Så blir det inget konstigt och det är det ju inte heller. Skulle aldrig kunna ljuga för mina barn om deras ursprung.

Eftersom min syster donerat och vi gjorde det i London så krävde de att vi båda pratade med en kurator och hon rekommenderade starkt att man berättar för barnen och  närmsta familjen.

Man kan tycka det är "lustigt" att sperma kan man få var som (tja, inte i Sverige som singel...) utan att någon ens frågar om något. Men äggdonation, det är tydligen en annan sak. I synnerhet om det är en känd donator. Min syster är jätteglad att hon kunnat göra detta för mig och skulle hon någonsin behöva någon typ av donation skulle ju jag vara den första att ställa upp.

Om man sen berättar för myndigheter, vänner och andra är upp till en själv.

Förra onsdagen blev jag höggravid - magen var jättestor och jag insåg att nu, nu lär den växa! I torsdags var jag lite mindre gravid igen, haha!
Gick in i tredje trimestern i söndags. Har varit helt vansinnigt trött en vecka och var rädd att det främst var graviditeten men nu när jag slutat med penicillin är jag lite piggare. Så det var nog största boven i dramat. Men penicillin, värme och gravid påverkar så klart alltihop.