Eftersom vi bor i Sthlmsområdet och det krävs 15% som minsta kontantinsats räknar vi på att bidra med 300 tkr till varje barn. Det är några år bort än så förhoppningsvis kanske dom också kommer hinna extrajobba lite eller kanske så använder vi ev. studielån för att spara aktier/fonder för att göra det ännu lättare att få sitt första boende.
Vad har ni andra för taktik?
Svar till flera =)
Jag har 3 barn. De har 75.000 var på sina konton som var en gåva av en släkting. Jag tänker att de kommer ha 100.000 var (totalt) när de flyttar. Sedan får vi se hur de använder dem. Min förhoppning är väl att de använder det som ett startkapital att bygga på när de börjar arbeta. Samtidigt är det ju deras pengar att förfoga över som de vill. Själv använde jag mina körkortspengar till att tågluffa och tog intensivkurs i 25-årsåldern istället.
Mina pengar från extrajobb under studietiden gick till resor. Pluggade och arbetade utomlands etc. Jag ser inte heller vitsen med att sätta dem i en Br 1km från föräldrahemmet när de är 20.. Tycker det är bra med vidgade vyer och äventyr. Pröva sina egna vingar.
Jag är uppvuxen med låginkomsttagare till föräldrar som inte har haft råd att ge mig eller syskon en krona. Jag hamnade i en cirkel av dyra andrahandslägenheter som gjorde det svårt att spara ihop en kontantinsats vilket ledde till att jag kom in på bostadsmarknaden mycket senare än jämnåriga som fått hjälp av sina föräldrar. Jag missade en enorm värdestegring pga detta och bor nu väldigt mycket sämre och dyrare än mina vänner som fick stöd. Inget jag hänger läpp över eller anklagar mina föräldrar för, det är som det är och de hade inte förutsättningar, men om jag har möjlighet så vill jag verkligen kunna hjälpa mina barn i framtiden. Tanken är att spara ihop 500 000 per barn men man vet ju aldrig hur ens ekonomi kommer se ut i framtiden. Dessa pengar har vi inte bestämt ännu om barnen ska få eller om det blir ett räntefritt lån eller liknande, det får vi se. Vi sparar i våra namn, förutom kanske en femtedel. Barnen behöver ha en fast inkomst först så att de kan få lån, sen kan vi tänka oss att gå in som medlåntagare också om det är möjligt. Kan också tänka mig att vi erbjuder oss att dubbla det barnen själva sparar ihop, som en extra morot eller liknande. Bara för att man hjälper till ekonomiskt så behöver det ju inte betyda att man ger flera hundratusen på 18-årsdagen utan krav utan det kan ju göras på olika sätt.
Apropå "göra karriär"! Vad menas? Kan det vara ngt så simpelt som att bli inköpschef på kommun eller mellanchef på ngt privat företag..................ELLER är det till absoluta toppen man strävar? Jag tänker att de flesta inte alls vill göra ngn särskild "karriär" (?) utan vill ha ett vanligt jobb där man trivs med kamrater och arbetsuppgifter......eller så är det bara jag!
Svar till flera =)
Apropå "göra karriär"! Vad menas? Kan det vara ngt så simpelt som att bli inköpschef på kommun eller mellanchef på ngt privat företag..................ELLER är det till absoluta toppen man strävar? Jag tänker att de flesta inte alls vill göra ngn särskild "karriär" (?) utan vill ha ett vanligt jobb där man trivs med kamrater och arbetsuppgifter......eller så är det bara jag!
Är det så viktigt att hinna hoppa på tåget då? Jag resonerar likadant som tjejen du citerade, jag ville inte bli låst som ung vuxen. Nu har jag ett förstahandskontrakt och trivs bra, jag vill helst inte ta lån och det är bekvämt att värden fixar om något går sönder. Äger ens föräldrar sitt boende finns det ett tåg till, när de går bort.
Jag anser att det är att vara kräsen då man är för fin för att bo i t.ex Norsborg och låta ens föräldrar betala när man är vuxen.
Vill man hyra går det utmärkt att få en lägenhet till rimlig kostnad efter några år om man är smart och vet vad man gör.
Som ungdom kan man såklart inte förvänta sig det bästa, man börjar längst ner och klättrar upp. Det är jätteviktigt att ställa sig i kön så fort man fyller 18 år.
Vi är inga unika fall som har halkat in på ett bananskal. Lägger man ner lite tid och energi kan man göra samma sak. Mitt första förstahandskontrakt var en lägenhet i Rågsved, den såg ut som en pundarkvart, hål i golven, tapeter som lossnat överallt, inrökt mm Jag tapetserade och bytte golv själv och målade om köket (själv för att slippa hyreshöjning) sen kunde jag byta den mot en bättre lägenhet. Jag har bytt till mig en lägenhet för att den snart skulle stambytas och då var det möjligt att stanna kvar i evakueringslägenheten om man ville. Jag såg till att kolla upp vilka evakueringslägenheter värden hade och prata till mig den bästa. (De flesta har inga särskilda önskemål så det gick bra) Man får vara lite smart.