Carolatom07 skrev 2021-01-16 18:11:15 följande:
Svårare att få vänner ju äldre man blir tycker jag. När man är uppemot 30-40 har ju alla stadgat sig och umgås mest bara inom sina familjer och respektives familjer och släktingar. När man var ung fick man ju vänner spontant iom att man gick i samma skola eller möttes på praktikplatser m.m.
Dessutom känns det som att det blivit svårare att komma inpå människor de senaste 20 åren. Alla tänker bara på sitt, hälsar inte när man möter dem trots att man sett varandra ett antal gånger, stirrar bara ner i sina smartphones m.m. Jag minns att det var annorlunda så sent som på 90-talet. Då var det tvärtom att man sågs som konstig och lite udda om man inte umgicks med folk eller sökte kontakt på något sätt. Det har ändrat sig på ett par decennier.
Numer är det så man blir väldigt glad när någon människa visar att han/hon tänker på en. När någon uppmärksammar att man finns, bara för att det känns så udda och ovanligt numera. Har ett fåtal vänner sedan ungdomen kvar och ett par som bor på långt håll som jag fått i vuxen ålder. Vi pratar ibland men det blir alltmer sällan.
Tror att folk ikring där jag bor tror att jag är en sådan som inte har några vänner. Men det kan man ju tro om många idag då det är vanligare att folk går för sig själva.
Läste en internationell undersökning, baserad på Expats, folk som jobbar utomlands ett tid för ett företag. Det land som det var svårast att få vänner i hela världen var Sverige. Vi svenskar stod ut med logik,kyla, rationalitet och avståndstagande. Norge och Danmark låg nära oss men var lite bättre, lite varmare och mer välkomnande.
Jag undrar, även om svenskar alltid varit kyliga och reserverade om det inte blivit värre på sistone. Känns som om halva Sveriges befolkning är utbrända och går på antidepressiva. Allt i vår jakt på välstånd och självförverkligande och pensionspoäng.