Vart går gränsen för otrohet anser ni?
Skulle ni anse att en nätromans på avstånd med en person du aldrig ämnar träffa är att vara otrogen? Låt säga att den pågått ett längre tag och innehållit både åtrå, sexchattande och även djupa konversationer och vänskapliga förtroenden. Något som mest fungerat som en flykt eller krydda i en ganska trisst och stagnerat liv? Båda älskar sina partners och vill förbli i de relationerna.
Någon som haft nåt liknande?
Nu har tråden spårat ur totalt. Nu handlar det inte alls om TS problematik. Lägg inte mer börda på honom. Ni som är moralens egenpåtagna riddare kan bara vara tysta. Starta egna trådar om hur ni haft det med er otrohet och spy galla där. Ge fan i att kapa trådar med annat dravel än om vad det handlar om. Ni har inte en aning hur Småvarmt har det eller beter sig. Det är väldigt få här som stöttat honom och vill honom väl. Trots allt står han vid sin frus sida som är dödligt sjuk. Att prata om att dra handikappkortet är jävulskt lågt. Jag kan själv då dra både änke- och cancerkortet.
Låt honom få dela vardagsbekymmer och erotiska tankar ifred!
Ajdå. Stå upp mot rättvisa känns tufft. Jag står upp för den istället.
Nu har du ju, som alltid, besvarat alla möjliga. Även dem som inte riktar sig till dig personligen. Under flera nick.
Även om jag förstår att du till exempel tar " Ni som är moralens egenpåtagna riddare" personligt :)
Ajdå. Stå upp mot rättvisa känns tufft. Jag står upp för den istället.
Nu har du ju, som alltid, besvarat alla möjliga. Även dem som inte riktar sig till dig personligen. Under flera nick.
Även om jag förstår att du till exempel tar " Ni som är moralens egenpåtagna riddare" personligt :)
Nej, det finns inget systematiskt användande. Tråden handlar om nätromans och gränsdragning kring det. Jag kan kanske räkna in tre sådana av olika längd. Samtliga medan jag valt att vara singel. Anledningen att jag berättade är trådanknytningen och upplevelsen av nätromanser som företeelse.
Det är inget behov och inget jag siktar på nu.
Men gränsdragningar, kommunikation inom förhållanden, otrohet etc. är ett återkommande tema på forumet. Och det är det stycket innehållande "monogamt förhållande" syftar till och varför det är inom citationstecken. Många hänvisar till deras egna gränsdragningar med just den frasen, som att den skulle klargöra saker. Även i en diskussion på forumet där det inte kan vara annat än uppenbart att alla har olika ingångsvärden. Det stycket kanske blev luddigt?
Jag har inget emot monogama förhållanden. Jag har inget emot gemensamma gränser. Fast jag vill inte hämma en partner från att bli den bästa den kan bli, gör mitt bästa för att underlätta och hjälpa till och vet med mig att jag inte ensam kan uppfylla en annan människas behov på alla plan. Tvärtemot min ungdom känner jag (nästintill)ingen svartsjuka, äganderätt eller vilja att kontrollera en annan människa, speciellt inte någon jag respekterar högt såklart. Det handlar inte om någon slags trade off för att jag själv ska få fria tyglar, det är bara baskänslan.
Jag anser att mina partners är kapabla nog att sätta sina egna gränser och ta bra beslut, det är ju en förutsättning för att jag ska attraheras och välja en relation med någon, så därför är mitt svar på TS fråga att jag inte alls skulle ta illa vid mig om en partner hade en nätromans de har kontroll över enligt förutsättningarna i TS. Jag vet att jag kan låta mig dras in i en nätromans av den typen under de förutsättningarna jag testat utan att ta något från relationen jag lever i som en flykt, krydda, boost.
Min partner skulle inte behöva fråga om lov och behöver inte blanda in mig i scenariot om den inte vill. Det kan vara dennes eget om denne vill. Om frågan skulle dyka upp skulle det bli grönt ljus. Jag kan vara involverad eller låta det vara privat.
Att det finns en diskrepans mellan partners sexlust och experimentlusta är antagligen det vanligaste samtalsämnet av den typen i parrelationer. Menar du att någons sex- och experimentlusta ändras genom ett trollslag med kommunikation? Att bakomliggande orsaker helt plötsligt försvinner? Att stressen försvinner om man föreslår sexleksaker eller en ny ställning(Vad du nu är i för förhållande där det finns en ställning man inte prövat att ta fram ur hatten?)
En naiv förenkling. Hur ofta är lust förknippat med det rent sexuella? Lust och olust till sin partner hänger ihop med helt andra mentala värden och beteende inom relationen. Man kan ha sexlust, men inte lust till närhet med sin partner.
Den enskildes lust påverkas av mängder med faktorer. Levnadssituation, stress, medicinering, sjukdomar och många fler. Det ändrar man inte på genom att köpa en vibrator.
Sex är ett av människans mest grundläggande behov. Närhet nästan lika viktigt. Trygghet ett annat. Att inte möta upp eller beröva en partner någon av dessa har alltid konsekvenser.
Många i den här typen av trådar gillar att tala om svek inom relationer.
Var ligger sveket och hur kan man definiera det? Om ena parten efter tid blir inåtvänd och avvisande - sex, mys och kramar minskar drastiskt eller försvinner helt. Är det ett svek? Ska den anda parten köpa läget och beröva sig själv basala behov?
För mig är det ett väldigt ensidigt tankesätt. Jag vill uppfylla min partners behov. Kan jag inte det vill jag inte stå i vägen för att denne gör det. Varför skulle jag vilja lägga locket på min partners lycka och utveckling? För att jag själv skulle känna mig otillräckupplig som inte kan uppfylla alla behov? För mig är det att sätta mina egna behov framför partnerns. Egoistiskt.
Om man är understimulerad och vänder sig till nätet är man sexberoende? Du tar väldigt grova ord och generaliseringar i munnen. Du verkar definitivt inte veta vad det innebär med ett sexberoende.