Anonym (Fundersam) skrev 2021-04-14 13:46:06 följande:
Tack för input Anna!
För mig skulle det bli stor skillnad då jag är den som är hemma med barnen mest. Mannen reser i jobbet, är borta på aktiviteter kvällar mm så jag är med dem mycket mer.
Jag tror inte heller att jag skulle ?lyckas? träffa någon ny, utan skulle nog behöva vänja mig att leva ensam. Har inte ork eller rätt förutsättningar för att träffa någon. Är sliten, medelålders, ganska blyg och ser inte bra ut.
Är rädd att det ska bli som Mandel och Katten beskriver det. Att jag blir ensam. Men det kanske ändå är bättre än att vara olycklig i tvåsamhet?
Det är olika sorters ensamhet och jag föredrar faktiskt att vara ensam i ensamheten mot ensam i tvåsamhet.
Nu slipper jag ha ansvar för hem och barn dag ut och dag in. Jag slipper ilskan över att det finns en person som borde ta halva ansvaret som inte gör det. Jag slipper vara besviken över att bli lämnad i sticket och få klara mig själv hela tiden. Jag slipper sitta och vänta på någon annan som jag aldrig vet om han tänker dyka upp i tid som han sagt eller om han uteblir även denna gång osv.
Det är en enorm frihet mina barnfria veckor när jag kan komma och gå som jag vill - som maken alltid gjorde... Äta framför tv, äta vad jag vill, sova i soffan hela natten osv. Lämna hemmet utan att behöva styra upp barnvakt och meddela vart jag ska och när jag är hemma igen osv. Stressen över att vara hemma i god tid för att hinna laga mat för att barnen ska få lagad mat i magen innan sovdags...
Och när det gäller dejting så var jag också övertygad om att jag skulle få leva ensam resten av livet för eftersom maken inte ville vara med mig och mina föräldrar alltid särbehandlat mig så kan ju ingen någonsin vilja ha mig och behandla mig väl. Grisskär hud, stora porer, frissigt hår, bristningar på låren, överviktig, stor rumpa och tjocka lår osv. Har i princip aldrig fått höra att jag är söt eller ser bra ut och var aldrig varit eftertraktad som tonåring.
Reggade mig på en dejting-app för jag vägrade tro att min lott i livet är att vara ensam och olycklig. Varför skulle inte jag vara värd att vara lycklig i mitt liv?
Var på dejter innan jag hann flytta. Har en hantverkare som vi anlitat för många jobb som jag blivit lite kompis med genom åren -en attans snygg och sexig karl, och eftersom han varit hemma hos oss mycket så visste han om hur jag haft det genom åren. Jag visste att han var singel så vi träffades och fikade för att bara prata om hur vi mådde några gånger, men till slut så tog jag faktiskt modet till mig och sa att jag vill inte bara sitta och prata, jag vill ha sex. Han tackade inte nej!
Så där hamnar jag i säng med en i mina ögon 10-poängare och jag småfet och ful... Vi pratade om det och han sa att det är utstrålningen som avgör och det har du. Då spelar de extra kilona ingen roll.
I samband med att jag skulle flytta - tittade på huset en söndag, skrev på pappren på måndagen och fick nyckeln torsdagen veckan efter (första ledig banktid för överföring av pengar, mäklaren hade aldrig varit med om en så snabb affär), så blev det packa allt i 180km/h., tappade jag typ 10kg på de 2 veckorna.
Första natten i huset behövde jag inte sova ensam utan en man jag dejtat lite var hos mig. Kändes dock inte 100 med honom så det blev till att dejta flera för att leta vidare. Har varit på många intressanta dejter med intressanta människor och jag har haft sex med många olika - inte alla!, En dejt har blivit en vän som jag umgås med lite då och då. Vi känns mer som syskon och jag älskar honom på det viset. Men till slut var jag på dejt nr 23 och det kändes rätt ganska omgående.
Har nu en särbo sedan 11 månader tillbaka som vill vara med mig, som säger att jag är söt, som säger att jag är fin, som får mig att le osv. Jag har aldrig känt det så här!
Självklart kan inte en partner väga upp all den ensamhet som bristen på vänner och familj skapat, men jag vet att det i dagsläget i alla fall finns någon som bryr sig om mig.
Ge inte upp! Du kommer också hitta någon! Var bara införstådd med att det kan ta tid och att man springer på många nötter, men släpp det och gå vidare till nästa. Nöj dig inte innan det känns 100!