Hej,
För 5 år sedan stalkade jag mitt ex en tid efter vårt uppbrott i form av telefonsamtal, sms och meddelande på sociala medier. Jag brottas mer eller mindre varje dag av dåligt samvete. Är även livrädd för stalknigen lett till att mitt ex inte vågar eller kan knyta ann till någon ny.
Jag har inte träffat någon ny eller träffat någon under åren som gått. Tänker inte ha någon ny partner.
Har haft mer oro i kroppen att mitt ex påverkat negativt av händelsen idag. Den finns kvar i mig men inte lika ofta som tidigare.
Jag tänker inte lika mycket på henne som tidigare men finns fortfarande i bakhuvudet tyvärr.
Jag kan bara hoppas att hon hittat en fin kille. Hon är värd det efter åren med mig.
Har haft mer oro i kroppen att mitt ex påverkat negativt av händelsen idag. Den finns kvar i mig men inte lika ofta som tidigare.
Jag arbetar med att försöka förlåta mig själv för att jag utsatte mitt ex för stalking efter vårt uppbrott. Jobbar med det nästan dagligen men tyvärr finns så mycket sorg och besvikelse kopplat till det hela.
Har ni nått tips hur man förlåter sig själv?
Jag arbetar med att försöka förlåta mig själv för att jag utsatte mitt ex för stalking efter vårt uppbrott. Jobbar med det nästan dagligen men tyvärr finns så mycket sorg och besvikelse kopplat till det hela.
Har ni nått tips hur man förlåter sig själv?
Jag var ett riktigt svin mot en av mina pojkvänner en gång i tiden. Alltså på riktigt. Jag slog honom, var otrogen, kontrollerade honom osv. Fruktansvärt skrämmande beteende. Jag visste att det jag gjorde och hade gjort var fel, men inte riktigt fullt ut. Turligt nog hittade jag senare en kille som gjorde samma mot mig och då trillade polletten ner helt och fullt.
En dag, några år senare, ringde jag upp honom och var snabb med att säga att jag bara ville be om ursäkt. Jag hade gråtit många kvällar och legat sömnlös pga vad jag utsatte honom för. I efterhand fick jag höra att han efter samtalet hade blivit så lättad. Och det verkligen gjorde mig så innerligt glad.
Jag var ung och hade vuxit upp med den våldsamma synen på relationer samt bar på mycket egna sorger som gjorde att jag tog ut det på en annan människa - absolut ingen ursäkt men en förklaring. Aldrig någonsin betett mig så igen och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag en gång tyckte mig ha anledningar att behandla en annan människa så.
Med andra ord, jag vet inte exakt vad du gjort, men jag vet inte om någon skulle bli ledsen över att höra ett förlåt. Sen finns det såklart dem som kanske inte visar det men det blir iaf inte värre av att den som har skulden faktiskt tar på sig den.
Jag arbetar med att försöka förlåta mig själv för att jag utsatte mitt ex för stalking efter vårt uppbrott. Jobbar med det nästan dagligen men tyvärr finns så mycket sorg och besvikelse kopplat till det hela.
Har ni nått tips hur man förlåter sig själv?