Här kan vi samlas som har eller troligtvis har försvagad livmoderhals, och prata om allt vad det innebär. Graviditeter, cerklage, komplikationer, sjukvård, oro osv. Jag valde att lägga tråden i känsliga rummet så att vi även kan prata om sorg och sena missfall om vi vill, utan att nån tar illa upp.
Kan vara skönt att få dela varandras erfarenheter!
Smulan: jag håller tummarna för att allt ska gå bra för er hela vägen! Hur har du kunnat "leva" under graviditeten? Har du rört dej lika mycket som vanligt eller har det blivit mycket stilla sittande/liggande?
Tack för stödet Magda och Asjaky! Ja i höst ska det verkligen promeneras 
Jag har inte kunnat leva som normalt, tror det är ganska riskabelt. Restriktionerna jag fick innan operation var inga trappor eller tunga lyft och att promenaderna inte borde vara längre än runt kvarteret. Eftersom jag haft sd sen v16 så har jag valt att ligga i princip hela tiden sen v13 då cerklaget sattes in. Nu de senaste veckorna har jag vågat vara uppe korta stunder, men inga större utflykter. Enda gången jag lämnat hemmet förutom för kontroller är vid midsommar (v26) då jag låg i solstolen hos ett par kompisar istället och v28 var vi på Babyland och tittade på vagn. Men detta är givetvis individuellt och jag har varit inlagd för sd vid två tillfällen, men så är det ju inte för alla. Man får nog känna sig fram lite till mans men man ska nog vara inställd på ett väldigt stillsamt liv under några månader. Även om det är jobbigt och tråkigt så kommer det ju vara värt det när man fått sin lilla bebis i sin famn
I natt hade jag en hemsk dröm! Drömde att vi förlorade ett till barn i vecka 20. Sen vaknade jag av att jag hade världens mens-värk..... Kan det aldrig få bli våran tur? Vi prickade ju in rätt dagar den här månade! Varför kan inte ett litet frö få stanna och börja växa? Vet inte hur länge jag orkar med det här! 
Magda84: Åh det där är jobbigt...jag drömmer oxå så ibland...
Det är väl ens värsta tänkbara scenarior som hjärna bearbetar när man sover...jobbigt bara att man kommer ihåg det.
Håll ut det kommer din tur när allt är redo...Jag vet att det är jobbigt ,har ju varit där så många gånger själv. Men vi måste ha tålamod och hoppas på belöning snart
Sänder många "orka" kramar till dig.
Kajsa
Smulan1975: Tack! Jo, vi har haft det bra. (Sen är det en annan femma att jag inte kunnat njuta av det så mycket pga sorgen.)
Vad skönt att du kommit så långt nu! Inte så länge tills du har en liten hos dig!
Är det bestämt när cerklaget ska bort?
Vilken sen föräldrautbildning... Jag är lite orolig att jag inte ska kunna gå på nån sån, vill ju.
Inga trappor!? 
Säger de så till mig måste vi flytta!? Om jag ska komma ut NÅN gång.
asjaky: Vad bra att de kan erbjuda sjukgymnastik. Det är väl inte världsbäst för kroppen att bara ligga som en stel pinne så länge. Men det går säkert någorlunda snabbt att återhämta sig efteråt kan jag tänka.
En annan fråga... Kan man ha sex när man har cerklage, eller är det riskabelt eller för aktivt eller nåt sånt? Det är ju trots allt ganska många månader det rör sig om 
Jag vet själv inte om jag skulle våga (om det nu skulle vara ok).
Magda84: *kramar om*
Hejhej..
Hoppar in i denna tråden. Har försvagad livmoderhals, förlorat ett barn lilla Ella i gravv. 22+6, fått en son Alexander som togs ut med planerat snitt pga av sätesläge i grav v. 38. Med Alexander hade jag ett cerklage insatt för att hålla graviditeten uppe.
Planerar att skaffa ett barn till om ett år cirka. Men helt klart är det nervöst för graviditeterna har inte varit lätta.
Har inte hunnit läsa igenom alla inlägg ännu. Ska skumma igenom.
Zawadi:
Jag blev avrådd från att ja sex med cerklaget inne, dels för att det kan innebära risk för infektion och för att jag hade sammandragningar och för att jag inte fick vara för aktiv. Så man fick använda sin fantasi lite.
Zwadi:
Vi blev också avrådda från att ha sex, dels för att sammandragningarna kunde vara skadliga och dels för att prostaglandinet i sperman kan mjuka upp livmodertappen och få den att öppna sig (därav pratet om den kända färdknäppen )
Mian80: Läste att du förlorat ditt barn efter 22+6. Min läkare sa till mig att det inte kunde bero på svag livmoderhals då jag förlorade min Ellen efter 22+6 för det var fel tidpunkt i graviditeten! Han sa att antingen sker det tidigare runt v 20 eller senare kring v 27-28.
Själv trodde jag helt klart på att orsaken var svag livmoderhals men doktorerna verkar övertygade om att det var en infektion. Blir helt schizofren av detta! Trodde jag inte skulle vara med i denna tråden längre men nu vet jag inte...
Vid nästa graviditet ska jag kräva både regelbundna odlingar och kontroll av livmoderhalsen, kan ju har varit båsa sakerna också!
Kram på er alla!
SkåneM
Hej.. Vad konstigt att din läkare säger något sådant?! Vaddå fel tidpunkt? När jag hade förlorat henne så pratade de redan direkt efter om att det troligtvis var försvagad livmoderhals som var "felet" då jag inte hade någon infektion eller något annan förklaring. Sen har jag läst om flera som har förlorat sina barn pga av detta efter v.20 med.
När jag väntade Alex fick jag det bekräftat att det var så att jag hade försvagad livmoderhals, tack tack läkare för att de tog allt på allvar , de satte cerklaget ganska sent på mig pga av att jag hade stora blödningar och var inlagd pga av det. Min livmoderhals var då förkortad, den var ca 1,5 cm då var jag i grav v17. Började senare under graviditeten öppna mig "bukta" inifrån så att det enda som höll kvar var cerklaget och att jag fick bricanyl tabletter mot sammandragningar.
Sen är det väl vad jag har förstått svårt att sätta diagnosen att det är just det som är felet. Men mina läkare var alal överens om att inte chansa.
Jag hade nog inte kunnat koppla av med andra grav om jag inte hade haft cerklaget och med all säkerhet hade jag inte gått så mycket längre i grav heller.
Men tog de prover på dig eller barnet efter? Kunde de hitta någon infektion?
Man vill ju så gärna lyssna på läkare och man litar på att de vet vad de pratar om, men ibland kan det kännas hemskt....
Fast jag hade inte godtagit om de hade valt att inte sätta cerklage, jag hade kämpat för att få det. Jag var helt säker oxå på att det var det som var "felet", och jag ville verkligen inte gå igenom det en gång till. Att förlora ett barn var verkligen hemskt.........
Ta hand om dig och lycka till...!!!
Kram
De tog prover på moderkakan och på Ellen men alla de provsvaren var negativa, dvs inga tecken på infektion.
Läkaren tyckte inte att händelseförloppet stämde med svag livmoderhals eftersom jag fick sammandragningar och vattnet gick.
Själv är jag orolig för att det var en kombination av båda sakerna.
Hur lång är en "normal" livmoderhals?