Oj så många som är deppiga just nu. Kanske något i luften...eller KAN det vara hormoner? 
Nu har Mathias äntligen varit här en sväng och det känns bättre. Inte för att läget är ändrat, vi ska fortfarande inte bo ihop just nu men vi är iallafall båda fortfarande väldigt måna om att lösa allt och kunna ha en framtid. Dåligt har vi haft det väldigt, väldigt länge.
Min depression + gravhormoner har knäckt honom. Nu är han sitt gamla jag igen. Gud! Vad jag har saknat honom. Hade glömt bort vem han egentligen är. Senaste halvåret har han pendlat mellan arg/sur och ledsen/desperat. Nu var han sig själv igen. Lugn, trygg, säker, mjuk och gullig. Blir helt rörd...och kär. SÅN ska han vara. Må bra och vara lugn. Det vill jag ha och det unnar jag honom. Jag måste ta tag i mina bitar också med humörssvängningar och arghet, tjurighet, depp, gnäll, skäll. Ingen har trivts speciellt bra här hemma, varken vi två vuxna eller Victor.
Världens sämsta tidpunkt, 7 veckor till BF osv och massa gravkrämpor men jag vill verkligen ta tag i detta nu.
*privat* Ja...sex ja...har haft sex idag...eller nä, riktigt make love. Det har inte hänt på typ...oj det är så länge sen så jag minns inte. Ett bra tag innan Alvin blev tillverkad till och med...lite omständigt med mage och svårt att andas och foglossning men med kärlek så går det. Väldigt varmt, ömt och kärleksfullt. Som en töntig film...
Bla bla bla...bara en massa tjöt...ville bara berätta att det ledsna där inne nu iaf fått lite mjukt sällskap så det inte gör riktigt lika ont.
