BF Juli-07 Nr3
Hello damer!
Tänkte dela med mig lite av vad som hände igår med mig.
Efter en lunch inne i stan började helt plötsligt min mage gör så ofantligt ont! Jag satt och åt med ett par vänner och så, därefter skulle alla hem. Dessa värkar kom kontinuerligt men det var okej att utstå dem. Dock gjorde det jävla ont. Trodde att det skulle försvinna efter ett tag.
Så efter det att jag och en vän satte oss på tunnelbanan hem började dessa värkar göra mer och mer ont. Jag kunde inte andas och helt plötsligt började det svartna framför mina ögon och hörseln försvann. Min vän blev då en aningen rädd när jag sa att jag mådde jättedåligt och lade mig över två platser på tunnelbanan. Inte nog med det utan jag började svettas som en idiot och trodde att jag skulle dö.
Så där i tunnelbanan sitter jag med en vettskrämd vän som inte vet vad hon ska göra. Så jag börjar ta av mig kläder för att jag svettas så mycket och lägger mig ner då. Då beslutar jag för att ringa till förlossningen och de sa åt mig att gå hem (kände att jag inte kunde göra något annat än att dö på stället) och ringa tillbaka om en halvtimma.
Jag bad min far att hämta upp mig vid tunnelbane stationen och ta mig hem. Väl i bilen ligger jag ned och kvider, verkligen haaaatar smärtan. Pappa blir helt galen och jätterädd. När jag väl kommer hem till dem så slänger jag mig över min syrras säng och bara väntar ut dessa värkar (om det nu ens är värkar). De kommer för var minut och håller i sig i ett par sekunder. SMärtan börjar över naveln och sprider sig till ryggen. Precis innan jag ska ringa tillbaka till förlossningen så har smärtan avtagit en del men inte helt. På förlossningen så bestämmer de sig för att jag bara behöver vila lite till.
Till slut somnar jag av utmattning och drypande våt av svett. Nu beslutar jag mig för att ringa till min BM för jag har inte känt av bebisen ett tag. Det värsta är att dem inte svarar och dem har ju sina roliga telefontider också... suck.
Önska mig lycka till damer!