BF Juli-07 Nr3

Ser ni pratar förlossning....Har inte ens tänkt så långt Det är ju jättte långt dit ju fast tiden går fort...
Idag börjar vår föräldragrupp, lite tidigt men det beror nog på att de ska ha in en grupp till före sommaren sen är det ingen grupp i sommar...Lite spännande ska det bli allt Jag tycker magen växer så det knakar...hehe mysigt...

*~*~*Michelle i magen...v.21 *~*~*

Ngn här som ska få Planerat snitt?

Ska på aurora samtal sen när ja får en remiss för min förra förlossning va så dramatisk å slutad eme katastrofsnitt så har fortf inte bestämmt mej hur jag vill göra=S

Jag har mer och mer börjat tänka på förlossningen.. Iband får jag smått panikkänslor, mest pg av att det gjorde så ont och även hur jobbigt det var efteråt. Hade så svårt att kissa och blev gråtfärdig varje gång. Tror det var så ungefär 4-6 veckor. Kunde knappt skratta eftersom det kändes som stygnen åkte upp Men som sagt.. Man får något underbart utav det och man har ju inte ont hela livet.

Hade en jatte jobbig forlossning med lillkillen, som slutade i snitt . Jag Ar inte nervos for hur det ska ga denna gangen. Detta ar nog takvare det samtal som vi hadde med barmoska och lakare efter forlossningen. Nu ska jag fa tid med en lakare i v32 dar vi ska dikutera hur jag vill det.

Jag vill forsoka att foda vaginalt igen, det ar ju det basta for barnet . Sedan om det gar mer an 10 timmar ska jag ha snitt igen. Snitt ar ju super trakigt Det tarju sa langtid innan man laker man far inte lyfta det kan bli komplikationer mm. Nej, ett forsok till!

Solstraalen och morriz, tycker att det är starkt av er båda att kunna konfrontera det på något sätt överhuvud taget. Hade det varit mig så vet jag inte hur jag hade hanterat det... Hoppas att det ni får fina förlossningar och goda minnen av det efteråt

Själv så är jag en sådan person att jag tar allting när det väl kommer Ganska dåligt faktiskt för jag lär ju få panik när jag väl ligger där och ska puffa ut min bebis. Jag vill nästan att det ska göra äckligt ont. Med tanke på att detta är min första graviditet vill jag att det ska kännas. Jag har alltid varit fascinerad över hur kvinnor kan föda fram något så underbart. Hur starkt det är av någon att kunna sådan kraft så att säga.

Jag tror i och för sig att det kommer att gå bra för mig, är ganska förberedd mentalt men fysiskt vet jag inte Äsch! Har min mormor kunnat trycka ut 9 ungar och släkten densamma så bör väl jag klara det

Jag hade en fruktansvärt bra förlossning, det gick fort och allt gick bra. Men jag är så otroligt rädd för smärtan..

Ni som har gjort kejsarsnitt.....Hur känns det är det jobbigt efterråt?
Hur känns det psykiskt ?
Känns det som man inte har gjort det på "riktigt"?

humm, börjar fundera mer å mer på kejsarsnitt..
men får se får ta up det med bm sen...FAN skulle ringt bm idag..jaja får ringa imorrn...

nehe nu ska ja iväg till psykologen.

sen till fk, änska mig lycka till me dom tjur kärringarna..*suck*

Lycka till mammab med monstren på fk!

Här e en till som är, kanske inte helt oväntat, rädd för förlossningen... men det känns som att jag kommer få bra uppbackning och övervakning och jag kommer kräva snitt-beredskap. Det jag är mest rädd för är att mitt psyke inte ska orka.
Har redan diskuterat igångsättning med min läkare... han verkar dock inte lika intresserad av det som jag, men skam den som ger sig! Bara tanken på att komma igång av mig själv här hemma får mig nästan att skaka av rädsla... usch!
Men föda vaginalt vill jag trots allt, om jag kan... dels för att det definitivt inte är riskfritt med ett snitt, och dels för att jag trots allt hade en ganska bra förlossning med Isabelle. Men jag är skiträdd ändå.